tisdag 30 september 2008

Det grå börjar försvinna

Jag vet inte om jag håller på att bli sjuk, eller om jag bara inte orkar hålla för mycket planering i hjärnan. Det jag däremot vet är att jag så ofta är så trött. Ikväll när jag kom hem från jobbet var jag bort till mina föräldrar en sväng och småpratade lite med dom. Riktigt mysigt faktiskt.

Svängde förbi ica och handlade lite, kom hem och satt tio minuter i soffan och kollade på idol samtidigt som jag käkade kvällsmat. Har hittat en laktosfri yoghurt från arla som var riktigt god. Brukar ofta va lite tråkig smak, vilket inte är helt kul med tanke på att alla laktosfria produkter alltid är så löjligt dyra...

Har fixat lunch nu till både i morgon och till på torsdag, diskat och har nu suttit här och slösurfat i nån halvtimme. Kom just på att jag måste komma ihåg att ge mina blommor lite vatten ikväll, såvida jag inte vill att de ska vara ett minne blott.

Men förutom att jag är trött så mår jag rätt bra. Det stora grå som jag berättade om för ett par veckor sedan börjar lätta och det är inte så konstant närvarande hela tiden. Nu är det som att det har vänt och jag hoppas att det håller sig så.

Blev tipsad om ett program på tv igår som handlade om tjejer med självskadebeteende. Nog första gången jag kollar på kunskapskanalen tror jag... I alla fall, det var riktigt intressant och jag kände igen hennes tankegång vid ett tillfälle. Nu har jag inte skadat mig själv - tro inte det, men just hur hon uttryckte sig vid ett tillfälle kände jag igen. Hon sa "jag hade att välja på om jag ville bli frisk eller om jag ville gå tillbaka till det trygga, det destruktiva som jag lärt mig att bli bra på".

Och lite så kan jag känna med hur jag hanterar min ångest. Ska jag välja att göra det på ett sunt och bra sätt, eller ska jag göra som jag alltid har gjort, även om det inte är så bra? Man är så van vid att göra på ett visst sätt så det blir nästan som att man gör så på automatik. Just nu, eller i alla fall i två dagar har jag hanterat min ångest på ett bra sätt. Jag måste tänka betydligt mer än tidigare och jag måste påminna mig om saker så det är lite ovant, men jag måste samtidigt säga att jag mår bättre. Så kanske, kanske har det vänt...

Jag tror inte att det enbart är min tanke som av sig självt förändrats, jag tror att Gud har ett finger med i spelet - TACK för det!


Kram Cece

Inga kommentarer: