lördag 16 februari 2013

Hosianna


Det är någonting med den här sången som berör. Som rör mitt innersta. Det som mitt hjärta längtar efter.

Jag ser generationer resa sig och ta sin plats med gränslös tro...

Tänk om vi kunde hitta dit. Att allt Guds folk - oavsett ålder - får fungera i det som Gud vill.

Det är vad jag drömmer om!

Jag ser en ärans konung
mäktigt stiga ner från skyn
ner till vår jord, ner till vår jord
Jag ser Hans nåd och kärlek
skölja över all vår synd
vi sjunger ut, vi sjunger ut

Hosianna
Hosianna
Den högste, hosianna

Jag ser generationer
resa sig och ta sin plats
med gränslös tro, med gränslös tro
Jag ser hur allt förnyas
när vi faller ner på knä
och ropar ut och ropar ut

Hosianna
Hosianna
Den högste, hosianna

Ta mitt hjärta gör det rent
lär mig se allt det ingen annan ser
lär mig älskar så som du har älskat
Låt mitt hjärta va som ditt
allt är för ditt rike och inte mitt
tills jag går från denna jord till evighet

tisdag 12 februari 2013

Ditt ord är mina fötters lykta

Det här att saker och ting faller på plats i rätt tid. Det är faktiskt helt fantastiskt.

Mitt liv är som ett kugghjul just nu. För varje dag som går så klickar det i mer och mer och jag känner verkligen hur Gud finns med. I varje stund är Han med.

Jag blev påmind häromdagen om bibelordet "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig". Den där lyktan lyser lite grand och jag har känt det som att jag har gått i ovisshet. Men jag har gått med en känsla av att Gud har hela bilden.

Den senaste veckan börjar jag se målet. Inte slutmålet av mitt liv - mer som ett delmål. Jag ser mer och mer vad det är jag ska göra nu när mitt vik på jobbet tar slut i sommar. Jag önskar att jag kunde berätta mer, men just nu kan jag inte göra det.

Men jag mår bra.

Och jag känner hur Gud är nära.

söndag 3 februari 2013

En hjärna i kaos

Det är fascinerande egentligen. Det här hur ens hjärna fungerar.

Hur den klarar av så mycket.

Så det kanske inte är så konstigt att det känns som att det blir lite för mycket ibland?

Mycket tankar, funderingar, känslor, intryck och förhoppningar blandas med rädslor inför framtiden och vad som finns i nuet.

Och trots att jag den senaste tiden känt mig rätt så låg - så finns ändå en grundtrygghet. Den att Gud bär.

Att allt inte är förgäves. Att det finns en mening med det som sker. Med den process som jag befinner mig i.

Tårarna är fortfarande lika nära. Tröttheten känns fortfarande allt som oftast helt bedövande.

Men Gud är ändå nära.

Jag känner mig ändå lugn.

Därför känns det som att jag är på rätt väg.