Tänk om det kunde vara lite enklare ibland
Lite lättare att förstå
Lite smidigare att leva
Tänk om det någon gång kunde få kännas perfekt
Om så bara för en sekund
Eller för någon minut
Att allt var på sin rätta plats
I sitt rätta sammanhang
Tänk om man någon gång kunde känna att man förstod
Att det inte var så komplicerat
Att man visste hur det låg till
Tänk om livets pusselbitar hittade sin rätta plats
Lite snabbare
Lite smidigare
Lite mindre smärtsamt
Tänk om...
fredag 28 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Så tränger ljuset in
Det finns nåt som du inte ser
nåt som händer nu, som sker
Det du tror är ditt nederlag
är din räddning denna dag
Medan du blundat och velat fly
har en morgon börjat gry
och för varje andetag
når dig räddningen idag
Så tränger ljuset in
och når till djupet ditt
Genom sprickorna i din själ
har det funnit vägen in
Dessa nätter har märkt dig så
i din förtvivlans svarta hål
Men just här vid ditt sista slag
når dig räddningen idag
Så tränger ljuset in…
nåt som händer nu, som sker
Det du tror är ditt nederlag
är din räddning denna dag
Medan du blundat och velat fly
har en morgon börjat gry
och för varje andetag
når dig räddningen idag
Så tränger ljuset in
och når till djupet ditt
Genom sprickorna i din själ
har det funnit vägen in
Dessa nätter har märkt dig så
i din förtvivlans svarta hål
Men just här vid ditt sista slag
når dig räddningen idag
Så tränger ljuset in…
Michael Johnson
måndag 24 augusti 2009
Passar inte riktigt...
misslyckad
jag räcker inte till
så känns det i alla fall
duger inte
måste prestera mer
måste vara bättre
finare
gladare
jag passar inte i mallen
i bilden som finns
som den felande länken
skapar oreda
oro
förstör det fina
det perfekta
det som är bra
jag räcker inte till
så känns det i alla fall
duger inte
måste prestera mer
måste vara bättre
finare
gladare
jag passar inte i mallen
i bilden som finns
som den felande länken
skapar oreda
oro
förstör det fina
det perfekta
det som är bra
fredag 14 augusti 2009
Vem är jag?
Jag vet inte vad jag ska göra för att förstå. Jag vet inte vilka frågor jag ska ställa. Jag vet inte vart eller till vem jag ska vända mig. Inte när det är så här.
Det är som att mitt inre vrids om och mina muskler krampar ihop. Jag tappar styrkan i händerna. Värmen försvinner - ersätts av skakande kyla. Jag tappar erfarenheter, glömmer kunskap. Gör en sak, för att sedan göra om samma sak om och om igen. Vet inte om jag har gjort rätt. Litar inte på mig själv längre.
Känner hur det spänner i mig - mitt jag är redo. Vet bara inte för vad. Vill stänga ute allt och alla. Stänga alla dörrar, sluta mina ögon och stanna där i min tystnad. Där ingen kan komma åt mig. Där jag kan kontrollera det som försöker styra mig, ta över.
Mitt inres försvar förstörs. För varje sekund försvinner någonting - bit för bit. Det är som att jag bleknar mer och mer. Den som jag har varit, den som jag har spelat - den försvinner och jag vet inte vem jag är längre.
Tårarna har aldrig varit så nära som nu...
Det är som att mitt inre vrids om och mina muskler krampar ihop. Jag tappar styrkan i händerna. Värmen försvinner - ersätts av skakande kyla. Jag tappar erfarenheter, glömmer kunskap. Gör en sak, för att sedan göra om samma sak om och om igen. Vet inte om jag har gjort rätt. Litar inte på mig själv längre.
Känner hur det spänner i mig - mitt jag är redo. Vet bara inte för vad. Vill stänga ute allt och alla. Stänga alla dörrar, sluta mina ögon och stanna där i min tystnad. Där ingen kan komma åt mig. Där jag kan kontrollera det som försöker styra mig, ta över.
Mitt inres försvar förstörs. För varje sekund försvinner någonting - bit för bit. Det är som att jag bleknar mer och mer. Den som jag har varit, den som jag har spelat - den försvinner och jag vet inte vem jag är längre.
Tårarna har aldrig varit så nära som nu...
torsdag 13 augusti 2009
Gud behöver inte dig
För en tid sedan mötte jag en man som sa "Gud behöver inte dig".
"Nähä", sa jag och blev smått paff över hans påstående. Och när vi efter en stund skiljdes åt så funderade jag lite grand på det som han hade sagt.
Gud behöver inte dig.
Och jag tror att det ligger en del sanning i det där påståendet faktiskt. Men det handlar inte om att du är överflödig och att Han tycker att du är i vägen. Tvärtom. Han vill att du ska vara nära Honom och Han älskar dig så ofantligt mycket. Du är så värdefull.
Jag skulle vilja fortsätta meningen lite till och säga så här; Gud behöver inte dig för att finnas till. Hans existens hänger inte på om vi tror på Honom eller inte. Han finns likaväl ändå. Jag tror att det var det som den här mannen menade när han sa de där fyra orden.
Oavsett om vi tror på Honom eller inte, så kommer Han fortfarande vara lika mäktig och kärleksfull som Han alltid har varit. Han blir inte mindre och försvinner om vi inte tror på Honom.
Han är den Han är - det kan ingen ändra på.
"Nähä", sa jag och blev smått paff över hans påstående. Och när vi efter en stund skiljdes åt så funderade jag lite grand på det som han hade sagt.
Gud behöver inte dig.
Och jag tror att det ligger en del sanning i det där påståendet faktiskt. Men det handlar inte om att du är överflödig och att Han tycker att du är i vägen. Tvärtom. Han vill att du ska vara nära Honom och Han älskar dig så ofantligt mycket. Du är så värdefull.
Jag skulle vilja fortsätta meningen lite till och säga så här; Gud behöver inte dig för att finnas till. Hans existens hänger inte på om vi tror på Honom eller inte. Han finns likaväl ändå. Jag tror att det var det som den här mannen menade när han sa de där fyra orden.
Oavsett om vi tror på Honom eller inte, så kommer Han fortfarande vara lika mäktig och kärleksfull som Han alltid har varit. Han blir inte mindre och försvinner om vi inte tror på Honom.
Han är den Han är - det kan ingen ändra på.
onsdag 12 augusti 2009
måndag 10 augusti 2009
I just can' t give up now
There will be mountains that I will have to climb
And there will be battles that I will have to fight
But victory or defeat, it's up to me to decide
But how can I expect to win
If I never try
I just can't give up now
I've come too far from where I started from
Nobody told me the road would be easy
and I don't believe he brought me this far to leave me
Never said there wouldn't be trials
Never said I would't fall
Never said that everything would go the way I want it to go
But when my back is against the wall
And i feel all hope is gone
I'll just lift my head up to the sky
And say help me to be strong
I just can't give up now
I've come too far from where I started from
Nobody told me the road would be easy
and I don't believe he brought me this far to leave me
No you didn't bring me out here to leave me lonely
Even when I can't see clearly
I know that you are with me
I just can't give up now
I've come too far from where I started from
Nobody told me the road would be easy
and I don't believe he brought me this far to leave me
lördag 8 augusti 2009
Förklara för mig!
Vi sitter mitt emot varandra men ändå är det som att det är världar emellan. Du är där, men inte närvarande. Jag försöker prata med dig, nå fram till dig men det går inte. Du är i din egen värld och jag vet inte vad som rör sig i dig, i dina tankar.
"Snälla, förklara för mig vad det är som händer i dig", säger jag och skakar om dig. Du lyfter upp ditt huvud, möter min blick och med trött röst börjar du prata.
"Det är som att det kryper i mig. Ångesten kryper i mig. Inne i mina armar, ner i mina ben och när det möts i magen exploderar det. Mitt inre blir utspritt i rummet som vore det krossat glas. Hela mitt jag var så nedkylt att det var som att det var is som spreds för vinden. Sakta ligger nu min själ och smälter bort. Du ville att jag skulle förklara för dig vad som händer och nu har jag gjort det - nu vet du, men förstår du?"
"Snälla, förklara för mig vad det är som händer i dig", säger jag och skakar om dig. Du lyfter upp ditt huvud, möter min blick och med trött röst börjar du prata.
"Det är som att det kryper i mig. Ångesten kryper i mig. Inne i mina armar, ner i mina ben och när det möts i magen exploderar det. Mitt inre blir utspritt i rummet som vore det krossat glas. Hela mitt jag var så nedkylt att det var som att det var is som spreds för vinden. Sakta ligger nu min själ och smälter bort. Du ville att jag skulle förklara för dig vad som händer och nu har jag gjort det - nu vet du, men förstår du?"
torsdag 6 augusti 2009
suck...
mår bättre än på länge
lugnare
tryggare
meningslösheten lyser med sin frånvaro
hopplösheten har tagit ledigt
orken har kommit tillbaka
energin finns där
men minsta lilla motgång
minsta lilla stöt
får mig att sjunka
det går nedåt
snabbare och snabbare
kan inte vara glad
missunnar dig inte lycka
men jag kan inte vara glad
ytterligare en
varför inte jag
ensam
liten
trött
orkar inte
vill inte
men måste
suck
lugnare
tryggare
meningslösheten lyser med sin frånvaro
hopplösheten har tagit ledigt
orken har kommit tillbaka
energin finns där
men minsta lilla motgång
minsta lilla stöt
får mig att sjunka
det går nedåt
snabbare och snabbare
kan inte vara glad
missunnar dig inte lycka
men jag kan inte vara glad
ytterligare en
varför inte jag
ensam
liten
trött
orkar inte
vill inte
men måste
suck
måndag 3 augusti 2009
Du är inte ensam
- Vet du om att du lever i förnekelse? Du menar att du inte är bitter efter allt som har hänt, men om sanningen ska fram så är du full av bitterhet och sorg och det håller på att äta upp dig. Den håller på att förgöra dig.
Är det någon som har sagt så till dig? För snart tre år sedan var jag med om att en person sade så till mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera för jag tyckte att jag mådde bra, men efter att ha fått frågan "hur har du det med Gud?" så blev jag medveten om motsatsen. Smärtsamt medveten.
Och jag ställdes inför två alternativ. Antingen kunde jag acceptera de sorger som fanns i mig och ta mig igenom dem, eller så kunde jag fortsätta leva som om ingenting hade hänt och tro att jag mådde bra.
Men grejen är att det inte hjälper att förneka saker - de har likväl hänt och de försvinner inte. Det jag bestämde mig för var att acceptera det förflutna, sorgerna och de känslor som de förde med sig.
Och mitt i all ångest, mitt i all vånda så fanns det ändå några ljuspunkter. Den största trösten var när jag fick veta att jag inte var ensam om att känna som jag gjorde. Jag var inte ensam om att må som jag gjorde. Det fanns andra som beskrev sin vardag precis som jag beskrev min. Det gjorde mig lite starkare och nu är jag igenom det värsta.
Jag vet inte hur du har det, men oavsett hur du mår så vet en sak - du är inte ensam...
Är det någon som har sagt så till dig? För snart tre år sedan var jag med om att en person sade så till mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera för jag tyckte att jag mådde bra, men efter att ha fått frågan "hur har du det med Gud?" så blev jag medveten om motsatsen. Smärtsamt medveten.
Och jag ställdes inför två alternativ. Antingen kunde jag acceptera de sorger som fanns i mig och ta mig igenom dem, eller så kunde jag fortsätta leva som om ingenting hade hänt och tro att jag mådde bra.
Men grejen är att det inte hjälper att förneka saker - de har likväl hänt och de försvinner inte. Det jag bestämde mig för var att acceptera det förflutna, sorgerna och de känslor som de förde med sig.
Och mitt i all ångest, mitt i all vånda så fanns det ändå några ljuspunkter. Den största trösten var när jag fick veta att jag inte var ensam om att känna som jag gjorde. Jag var inte ensam om att må som jag gjorde. Det fanns andra som beskrev sin vardag precis som jag beskrev min. Det gjorde mig lite starkare och nu är jag igenom det värsta.
Jag vet inte hur du har det, men oavsett hur du mår så vet en sak - du är inte ensam...
lördag 1 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)