måndag 27 juni 2011

En dag utöver det vanliga

Idag efter frukost gick jag på promenad med den här eminenta fröken. Första gången hon och jag gick ut själva och hon skötte sig med den äran. Jag med för den delen. Har i hela mitt liv varit rädd för hundar och det är först de senaste åren som jag kan umgås med dem och till och med tycka om det.

Den här rasen heter cane corso och tillhör gruppen vakthundar. Det är min brors hund och de har haft henne i ett halvår ungefär och nu börjar hon räkna in hela familjen i sin flock. Helt underbart att vara ute och gå med henne sent på kvällen och ändå känna sig trygg. Så fort något frångår normen reagerar hon.

Idag när vi nästan var hemma så gick vi förbi en trädgård som hade en självgående gräsklippare. Hon reagerade grymt snabbt och började morra på den och ville skydda mig. Det händer inte varje dag...

lördag 25 juni 2011

Vandra med mig

Gud
min Gud
Du är min Gud

Ingenting kommer någonsin att förändra det faktum att Du är Gud. Du manar på mig. Påminner mig om min kallelse. Det som Du vill att jag ska göra.

Du väcker någonting i mig. Jag känner igen den ton som börjar klinga i min själ. Det är ingen mörk ton ifrån ett ostämt instrument. Det är en ljus ton. Klar och ren.

Tonen öppnar mina ögon och jag ser. Ser hur trädens grenar rör sig i Guds andetag. Jag ser hur det spricker upp och himlen blir blåare. Det påminner mig om att det bakom alla tjocka gråa moln - där finns solen. Där finns värmen. Där finns det som väcker liv i mig.

Jag lutar mig tillbaka

blundar

och ber...

Även om jag inte kommer att förstå
hjälp mig att säga tack ändå
även om inte alla frågor får svar
lär mig att leva det liv jag har
öppna mina ögon hjälp mig se
hela livet går du med

vandra med mig, Herre
alla mina dagar vill jag leva nära Dig
led mina steg, Jesus
med allt jag är och allt jag har
vill jag tillbe Dig

lär mig att be
hjälp mig att ge
låt undret få ske
jag ber
Mattias Martinsson "vandra med mig"

torsdag 23 juni 2011

Upp & ner

Idag har det varit en dag av kluvna känslor. Semesterfika på jobbet med jordgubbar och glass var glädje. Att min kollega och nära vän flyttade var inte lika kul. Men jag förstår henne. Man ska följa sitt hjärta och den här staden var inte hennes hem. Det känns bara tråkigt. Särskilt som vi bodde i samma hus också...

Men snart kommer några av mina gamla vänner hit och hämtar upp mig. Ska åka till kusten och fira midsommar och det ska bli riktigt mysigt. Får hoppas på fint väder. Eller i alla fall att det håller upp. Fast egentligen spelar det ju ingen roll. Huvudsaken är att man har varandra.

Glad och lugn midsommar önskar jag er alla!

lördag 18 juni 2011

Konsten att göra ingenting alls

Jag tycker om att strosa omkring i staden där jag bor. Gå in i lite affärer och lite svagt säga hej till de som jobbar där. Titta på alla fina saker och drömma mig bort för en stund. Ta på mig solglasögonen och gå ner till torget. Se på alla människor som går runt i torghandeln. Höra hur säljarna ropar ut det billiga priset på sina varor.

Jag tycker om att sitta på ett café med en kopp kaffe. Titta på människor och höra hur de pratar. Hur de lever. Sedan ta upp en bok och börja läsa.

Varför gör jag inte det oftare?

torsdag 16 juni 2011

Du är luften som jag andas

Idag - för första gången på länge kände jag av Guds närvaro. Jag kände ett lugn och jag kände hur Hans Ande sänkte sig över mig. Det kan låta flummigt - jag vet, men så var det i alla fall.

Jag satt i bilen och lyssnade på den skiva som jag alltid lyssnar på. Jag har några sånger som jag älskar, men idag fick jag upp ögonen för en annan. Det var som att Gud öppnade mina öron och jag hörde texten för första gången. På riktigt.

Skillnaden var också att jag trodde på det. Jag trodde att det var sant. Jag kände att det var sant. Att det även innefattade mig.

Det är de här stunderna som gör att livet är värt att leva. Det är de här stunderna som jag måste pränta in i mitt inre så att jag kan ha rätt fokus när jag sjunker ned i depressionen. För jag tror att jag kommer att göra det igen. Jag måste bara ha rätt perspektiv på tillvaron då.



Your presence is all I need
It's all I want, all I seek
Without it, without it there's no meaning
Your presence is the air I breathe
The song I sing, the love I need
Without it, without it I'm not living

I will exalt You, Lord, I will exalt You, Lord
There is no one like You God
I will exalt You, Lord, I will exalt You, Lord
No other name be lifted high

There will be no one like You
And no one beside You
You alone are worthy of all praise

onsdag 15 juni 2011

Tack

Sömntabletten som finns i min kropp hindrar mig ifrån att få ihop tankarna på ett bra sätt. Därför väntar jag tills i morgon med ett inlägg. Ligger i sängen just nu och tittar på den underbara filmen Lejonkungen. Helt fantastisk symbolik i den och jag känner hur Gud talar till mig igenom en tecknad film. Men det skriver jag om i morgon.

Jag mår för övrigt betydligt bättre idag och jag är så otroligt tacksam över att jag har fantastiska vänner som älskar mig. Trots att jag mår dåligt. Jag har underbara vänner här som har kommenterat hos mig. Vänner som jag aldrig har träffat. TACK för att ni finns, läser och ger av er kärlek till mig. Det värmer och det hjälper mig åt rätt håll. TACK igen!

tisdag 14 juni 2011

Guds kärlek kräver ingenting

Du behöver inte göra något. Det räcker att du är i Guds närhet. Du kan släppa allt och lämna det till Honom. För Han håller dig i Sin hand och öser av Sin kärlek över dig. Kom ihåg det.

Idag

Idag existerar jag inte. Idag lever jag.

Det betyder att det går åt rätt håll. Tack!

måndag 13 juni 2011

Jag vill vara stark, men den här kampen är förlorad...

Jag beundrar dem som trots motgångar och smärta kan vara positiva och ge till andra. Det är jag långt ifrån. Min stora kraftansträngning just nu består i att orka andas och överleva en dag till. Vet inte om det beror på att det snart är semester och att jag fäller ned garden, eller om mitt liv helt enkelt är så risigt som det känns.

Jag vet bara att min själ håller på att dö och att mina kraftansträngningar känns meningslösa. Jag uppbådar all kraft och all ork jag har till att slåss emot de lögner som håller på att ta över mitt liv. Mina känslor och mitt tänkande. Det går sådär...

Jag får ingen ro. Ångesten kryper i mig och skapar en oro som jag vill fly ifrån, men det går inte. För jag kan inte fly ifrån mig själv. Istället ökar jag min sömnmedicin. Till ingen nytta. Ligger fortfarande här vaken. Lite dimmig, men med alldeles för mycket ångest för att kunna komma till ro.

Den här kampen - den har jag förlorat för länge sen.

fredag 10 juni 2011

Livet

Idag när jag satt i bilen började jag fundera på livet.

Vad är det som gör att man lever egentligen? Finns det verkligen någon högre tanke med mitt liv? Eller är vi utlämnade åt några korta år, för att sedan åter hamna i den ickeexistens som var innan vi föddes?

Varför väljer man att fortsätta leva när det är tufft? Varför inte bara avsluta allt och försvinna bort?

Av någon anledning så finns det någonting i oss som säger att vi ska leva. Att vi inte ska avsluta det i förtid. Varför är det så? Är det våra föräldrar som har lärt oss detta eller finns det något, eller någon annan?

Det finns en fras i en sång som jag fullkomligt älskar. Du som ville mitt liv - alltid finns du här.

Så det finns alltså någon som ville mitt liv. Som vill att jag ska leva. Att jag ska få känna glädje. Lycka. Omsorg och omtanke. Någon som vet att det inte alltid kommer att vara enkelt, men som alltid kommer att finnas hos mig. Som inte lämnar mig. Som inte skrattar åt mig när jag gör fel.

Utan fortsätter att älska mig. Mer och mer för varje stund.

måndag 6 juni 2011

...






onsdag 1 juni 2011

A little longer