måndag 29 augusti 2011

Skillnad

Du måste skilja på din sjukdom och ditt inre helande.

Det fick jag höra idag i ett sms. Jag har aldrig ens reflekterat över att det kan vara olika saker. Har hela tiden tänkt att jag inte är helad. Inte i någonting. Ingenting har gjort någon nytta. Kanske lite små framsteg, men inga stora.

Men så när jag fick höra det - du måste skilja på din sjukdom och ditt inre helande... Då insåg jag att det är skillnad.

Jag har blivit helad. På flera områden i mitt liv. Relationer som tidigare varit destruktiva. Där jag har sett mig som mindre värdefull - där känner jag mig idag likvärdig.

Och jag har inte ens reflekterat över det eller ens märkt det. Det är som att jag måste bli påmind om det. Att någon annan visar vart jag är idag. Först då ser jag skillnaden.

Jag har fortfarande min sjukdom. Min ångest och min depression. Den är jag inte frisk ifrån. Det vet jag inte om jag någonsin kommer att bli. Men det gör inget. Inte så länge jag kan se skillnad på vad som är min sjukdom och vad som är livet.

Jag är inte min sjukdom. Det är något som jag har. Däremot är jag en del av mitt inre helande. För det rör min person och hur jag ser på mig själv.

Den skillnaden är enorm!
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag 28 augusti 2011

Lär mig - och jag ska glömma.
Visa mig - och jag ska komma ihåg.
Gör mig delaktig - och jag ska förstå.
Ta ett steg tillbaka - och jag ska handla.
Published with Blogger-droid v1.7.4

onsdag 24 augusti 2011

Märkligt

Igår kväll träffade jag en tjej och när vi började prata lite så inser jag att hon har koll på mig. Hon vet vart jag jobbar och när jag började där... Min hjärna gick på högvarv för det kändes som att vi borde ha pratat med varandra utifrån det som hon visste.

Till slut kom det fram att hon var den som vikade för mig när jag var sjukskriven. Det var en sådan konstig känsla. Att någon som jag aldrig träffat förut visste en sådan sak om mig. Jag har inga problem att prata om min sjukdom, men här var det inte på mina villkor. Hon hade fått veta det ändå.

Det skapade en mycket märklig och annorlunda känsla i mig. Och jag är nog inte så bra på att hantera det på ett särskilt bra sätt.

måndag 22 augusti 2011

Helt slut

Jag hade glömt bort hur påverkad jag blir av ångesten. Eller rättare sagt hur påverkad jag blir efter att en hel dag ha hållit den på avstånd genom att jobba och låtsas som ingenting.

När jag kom hem lade jag mig på sängen och låg däckad där fram till för en dryg halvtimme sedan. Jag har inte sovit, men jag har inte ens orkat ha ögonen öppna. Först nu har jag fått i mig lite mat. Efter att ha varit hemma i fyra timmar.

Jag ber en bön till Gud att det inte blir en likadan dag i morgon...

Gud...

Du lämnade mig. För bara en liten stund sedan så lämnade du mig. Men det gör inget. Jag ligger kvar i gräset och känner hur luften fyller mina lungor. Gräset kittlar mig under fötterna och jag ser hur löven dansar i vinden.

Livet kommer åter. Jag känner lugnet. Friden. Inget spelar någon roll längre. Allt är glömt. Förlåtet. Jag är förlåten. Det är glömt.

Ångesten har försvunnit. Om så bara för en sekund eller två, så är den borta.

Jag känner mig lugn. Fridfull. Guds täcke av värme och omsorg lägger sig över mig. Det fyller mig med vetskap om något som är större. Något som är större än mig själv. Något som jag inte kan påverka. Men som ändå kommer till mig.

Jag fylls av en visshet. En visshet om att jag är starkare än vad jag någonsin hade trott om mig själv. Att jag klarar av så otroligt mycket mer än vad jag trodde var möjligt. Att ingen - inte ens jag själv, har sett vad jag är kapabel till.

Genom Gud är allting möjligt och det är Hans kraft som nu fyller mig. Hans kärlek som strömmar igenom mina ådror. Hans enorma lugn som gör min kropp så tung. Som hjälper mig att gå till vila.

lördag 20 augusti 2011

Livlina

Av någon anledning sitter ångesten kvar i mig. Den envisas med att påverka mig och jag blir helt låst. Koncentrationen sviktar. Hjärtat slår så hårt i bröstet på mig att det skapar huvudvärk. Jag biter ihop käkarna och drar upp axlarna. Som om jag vill skydda mig själv.

Jag vet bara inte vad det är jag ska skydda mig emot. Vad det är som vill mig illa. Vad det är som skapar oro i mig. Jag ser inget mönster och jag kan heller inte se något samband. Jag vet bara vad det är jag känner.

Det är tungt vissa stunder. Väldigt, väldigt tungt. Jag koncentrerar mig på varje andetag i ett försök att lägga fokus på något annat än oron som härjar i mig.

Vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte hade haft min livlina. Som andas åt mig när jag inte orkar andas själv. Som håller mig vid liv när jag knappt orkar själv. Alla skulle behöva en sådan livlina.

tisdag 9 augusti 2011

Älskad - trots att ångesten river omkring och har sitt eget liv i mig

Jag har inte varit så aktiv här på bloggen i sommar. Jag vet det. Men jag har mått ganska så bra. Jag har varit borta mycket och jag har inte haft behov av att skriva här.

Men de senaste dagarna har ångesten börjat kännas i kroppen. Jag skakar, har svårt att sortera mina tankar, hjärtat sitter i halsgropen och jag känner mig konstant stressad. Jag har ont i kroppen, fryser och det susar i mig.

Kryper ihop i min korgfåtölj, sätter mig i solen som skiner in igenom mina stora vardagsrumsfönster. Har ro att sitta där i tio minuter. Sedan orkar jag inte. När jag reser mig upp svartnar allt och jag måste hålla mig i för att inte falla ihop.

Vet inte varför ångesten påverkar mig så mycket. Vet inte varför det händer just nu. Jag har mått så bra i sommar. Känt mig lugn. Älskad. Glad.

Trots att jag är påverkad av ångesten nu, så känner jag mig älskad. Det har jag inte gjort förut. Då har ångesten gått hand i hand med att jag trycker ned mig själv. Så något har hänt. Jag tror att Gud har hänt.

Jag önskar innerligt att jag inte ska bli så här påverkad. För det märkliga är att trots att jag ser och förstår att det är min sjukdom som tar över - så sjunker jag ändå. Det stör mig. Jag vill inte att det ska vara så.

Men jag måste kanske acceptera det. Kanske acceptansen gör att det blir lättare att hantera...

onsdag 3 augusti 2011

Jag lever och jag mår ganska så bra

Published with Blogger-droid v1.7.4