tisdag 18 november 2014

Och det gick hur?

Om det är så att läkaren har ringt idag?

Svar nej...

Vet inte vad jag har att vänta mig. Ok, om man är lite sen, men man bör i alla fall ringa samma dag som man har tid i alla fall. Det är vad jag tycker.

Om jag inte har hört något på torsdag eller fredag så tänker jag ringa och kolla när hon har tänkt att ringa. Om inte annat så behöver jag nytt recept på en av medicinerna.

Så hur har dagen förlöpt då?

Jo, jag har fått i mig mat utan att må alltför märkligt. Duschat, städat och kört ett par maskiner tvätt. I morgon blir det väl att styra upp lite i köket, ta hand om blommorna och registrera lite räkningar.

När man jobbar mycket vill man bara vara ledig. Men när man mitt i det blir ofrivilligt ledig, blir man bara rastlös. Måste ju hålla mig hemma.

Känns mest schysst mot kollegor och vänner att stanna hemma även i morgon. Då har jag hållit mig hemma i 48 timmar efter sista symptom och det är vad de flesta sidor på nätet säger.

Så nu sitter jag här. Med en mage som protesterar lite nu och med en huvudvärk som förhoppningsvis hjälps åt av lite medicin. Ska ta en kopp te om en liten stund och fortsätta kolla på tv.

That's my life right now...

I väntan på ett samtal

Sitter hemma och väntar på att läkaren ska ringa. Hade telefontid 11:30. Nu är klockan 11:54. Går sådär för henne att hålla tiden.

Det är bara tur att jag inte har någon annan tid att passa idag. Skulle jobbat, det är ju arbetsdag - men natten till igår och mer eller mindre hela gårdagen gick åt till att röra sig minsta lilla. Blev magsjuk och så fort jag rörde mig mådde jag illa.

Först framåt kvällen mådde jag bättre - detta också efter att ha sovit två timmar på soffan. Fick behålla mat vid fem-tiden. Sedan dess mår jag bättre, men är i karantän hemma. Stannar hemma även i morgon och har löst det som måste lösas på jobbet.

Så nu kör jag tvätt, disk och ska snart städa. Och duscha. Som jag längtar efter att ta en lång, rejäl dusch. Vill städa av först bara. Men behöver ju vänta på att hon ska ringa innan jag kan göra något.

Så i väntan så sitter jag i soffan och dricker te.

Hur mår jag då? Ja vad ska jag säga. Det är väl något bättre. Vet inte om det beror på medicinen eller om det beror på att jag har kunnat sova. Det är ju i och för sig tack vare medicinen som jag har kunnat sova...

Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga till henne.

Men livet känns lite lättare. Det är inte lika mörka stunder längre. Jag har kommit fram till saker och jag har nya strategier i livet. Både privat och när det gäller jobbet. Så det känns bättre.

Sedan har jag fortfarande svårt att ta tag i saker. Det kan komma stunder när jag bara sitter och vet inte vad jag ska ta mig för. Jag ser saker som behöver göras, men vet inte hur jag ska prioritera.

Så vi får väl se hur samtalet löper. Hon är ju en halvtimme sen nu så det blir intressant att se när hon ringer...

torsdag 13 november 2014

Något bättre - tack och lov!

Det var ett tag sedan jag skrev sist. Hur har läget förändrats? Inte jättemycket, men lite.

Jag har fortfarande svårt med för mycket intryck och när det blir mycket runt mig. Har svårt att varva ned och märker att jag biter ihop käken alldeles för mycket ofta.

De första veckorna kunde jag inte sova alls på den ordinerade dosen. Knappt på den dubbla. Nu fungerar det dock.

Har mött stor förståelse både från styrelse och kollegor. Kan vila i det och de är måna om mig att jag ska ta det lugnt.

Det känns också som att saker och ting faller på plats och att det inte är lika många bollar i luften längre.

Så känslan att jag har bromsat i tid är kvar. Tillvaron känns något lättare, men ibland har jag mina mörka stunder.

Men lite, lite går det åt rätt håll.

lördag 1 november 2014

Det här med sömnen...

Jag valde att ta insomningstabletten enligt ordination. Alltså halva styrkan mot vad jag behövde sist. Tänkte att jag ger det en chans. Det kanske har förändrats sedan sist.

Det har det inte.

Visst somnade jag efter ett litet tag. Men jag sov bara i knappt tre timmar. Vaknade och har nu legat vaken i över två timmar. Nu är det för sent att ta ytterligare en tablett, så vad ska jag göra?