Sitter hemma och väntar på att läkaren ska ringa. Hade telefontid 11:30. Nu är klockan 11:54. Går sådär för henne att hålla tiden.
Det är bara tur att jag inte har någon annan tid att passa idag. Skulle jobbat, det är ju arbetsdag - men natten till igår och mer eller mindre hela gårdagen gick åt till att röra sig minsta lilla. Blev magsjuk och så fort jag rörde mig mådde jag illa.
Först framåt kvällen mådde jag bättre - detta också efter att ha sovit två timmar på soffan. Fick behålla mat vid fem-tiden. Sedan dess mår jag bättre, men är i karantän hemma. Stannar hemma även i morgon och har löst det som måste lösas på jobbet.
Så nu kör jag tvätt, disk och ska snart städa. Och duscha. Som jag längtar efter att ta en lång, rejäl dusch. Vill städa av först bara. Men behöver ju vänta på att hon ska ringa innan jag kan göra något.
Så i väntan så sitter jag i soffan och dricker te.
Hur mår jag då? Ja vad ska jag säga. Det är väl något bättre. Vet inte om det beror på medicinen eller om det beror på att jag har kunnat sova. Det är ju i och för sig tack vare medicinen som jag har kunnat sova...
Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga till henne.
Men livet känns lite lättare. Det är inte lika mörka stunder längre. Jag har kommit fram till saker och jag har nya strategier i livet. Både privat och när det gäller jobbet. Så det känns bättre.
Sedan har jag fortfarande svårt att ta tag i saker. Det kan komma stunder när jag bara sitter och vet inte vad jag ska ta mig för. Jag ser saker som behöver göras, men vet inte hur jag ska prioritera.
Så vi får väl se hur samtalet löper. Hon är ju en halvtimme sen nu så det blir intressant att se när hon ringer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar