måndag 26 oktober 2015

Den känslan

Känslan som uppstår när man på den där utekvällen med tjejerna inser att man inte har något gemensamt längre.

Man kan inte vara med i samtalet längre för det är inte relevant i mitt liv. Jag har inget att tillföra.

Istället sitter jag där. Tyst. Iakttar och känner hur sorgen kommer över mig. Den enorma sorgen.

Och jag kan inte göra något annat än att sluta mig.

torsdag 20 augusti 2015

Jag vill dit igen, eller...

Jag vill åka dit igen.

Till tystnaden. Lugnet.

Där ingen störde. Där inget fanns som ville ha min uppmärksamhet.

Jag vill åka dit igen.

Till platsen där jag upplevde mina värsta, men samtidigt mina bästa stunder.

Längtan finns där. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att åka.

När det är ljust och fint, då känns allt så lätt och självklart. Som att det inte finns några problem alls. Det är då jag inte alls förstår att jag inte gjorde som min plan var.

Men så kommer kvällen. Mörkret.

Jag blir påmind om den totala rädslan. Hur ångesten lamslog hela min varelse och fick mig att så fullständigt bryta ihop. Hur den helt tog över.

Hur den får mig att betvivla mig själv. Får mig att tro att jag inte skulle klara av det. Inte den här gången heller. Varför skulle jag?

Så vad är det jag vill? Är det verkligen dit upp jag vill igen? Eller vill jag bara bort?

Vad är det jag flyr ifrån? Gud? Tryggheten? Mig själv?

Jag vet inte.

Jag vet bara att jag vissa stunder känner mig starkare än någonsin. För att bara en stund senare helt rasa ihop.

lördag 28 mars 2015

De där ramarna...

Jag har inte haft den bästa natten i natt. 

Somnade väl vid tre-tiden. Halv fem vaknade jag igen. En timme senare gav jag upp. Lämnade sängen, gjorde mig i ordning och satte på kaffe istället. 

Först somnade jag inte för att jag sov för länge på förmiddagen. Antar jag. Plus att jag drack kaffe lite sent. 

Sedan kom ångesten. Den där bedrövliga ångesten som gör att allt känns som problem. 

Börjar noja mig för allt och inget. 

Det händer en del saker i mitt liv. Saker som är helt utanför min kontroll. Det är inget negativ som händer, det handlar helt och hållet om personlig utveckling. Men jag kan inte styra det och det är jobbigt. 

Jag är van vid att ha kontroll. Att veta vad som händer. Känner mig trygg när jag vet vad som förväntas av mig och när jag håller mig inom mina trygga ramar. 

Men nu försöker jag ta mig utanför de där ramarna. För jag vet att det är bra för mig. Jag vet att det är nödvändigt för mig. 

Men det betyder inte att det är enkelt. 

torsdag 12 mars 2015

I trygghetslandet

Var inte så försiktig! Våga testa nya saker! Ta dig utanför dina trygga ramar!
Förmodligen har du liksom jag, hört dessa fraser fler gånger än vad du kan räkna. Är inte det smått fascinerande? Hur vissa ämnen och rubriker återkommer med jämna mellanrum. Men hur ofta är det som det verkligen påverkar oss till förändring? Fyller dessa rubriker något syfte?
För mig har det snarare gett motsatt effekt. Jag har blivit irriterad och tyckt att vad är problemet? Om jag vill vara där jag känner mig trygg och där jag vet vad som väntas av mig – varför ska jag känna att jag måste förändra det? Jag trivdes rätt bra i min trygga zon och jag tyckte att livet fungerade riktigt bra. Jag hade tankar på saker som jag någon gång ville göra, men de höll sig kvar där. Tryggt och bekvämt i tanken.
Men vad gör det med en när man är så koncentrerad på att vara i mitten av sitt trygghetscentrum? Är det så att det är minsta möjliga ansträngning som behövs för att vara kvar där eller går den mesta energin åt till att begränsa sig och hålla sig korrekt?
I somras så började jag fundera på om mitt liv såg ut som jag önskade och om jag var där jag ville vara. Jag kom fram till att jag var det på vissa plan, men att jag i min strävan efter trygghet hade begränsat mig själv och inte använt min fulla kapacitet. Och jag tror inte att jag är ensam om att trivas rätt så bra i den där trygga zonen där man vet hur allt fungerar och där man vet vad som förväntas av en. Där det mesta känns bekvämt och välbekant.
Men kanske är det så att man är så mycket mer än vad man hela livet har varit. Det kanske är så att man måste ta sig utanför sina ramar för att se hela sin potential och det kanske behövs att vi vänder på tanken och ibland tar det osäkra före det säkra. För det händer ju inget nytt när man gör saker som alltid får anade konsekvenser.
Vad landade jag själv i då efter sommarens funderingar? Jo, att jag nu till sommaren ska göra en av de där sakerna som jag länge tänkt att jag ska göra. Jag, som alltid sett mig som en stadstjej med en kaffe i handen, ska fjällvandra.

fredag 30 januari 2015

Det var länge sen nu

Det ett tag sedan jag skrev. Förra året för att vara riktigt tydlig.

Vad har hänt sedan sist? Hur mår jag nu?

Jag mår betydligt bättre. Den senaste veckan har jag känt mig lugn. Tillfreds med livet. Jag känner mig lycklig.

Jag märker hur jag genomgår en process i mitt liv. Jag funderar mycket som vanligt, men den här gången är det inte så att det bara snurrar runt. Nu leder det faktiskt till något och jag känner hur jag utvecklas.

Det är alldeles fantastiskt!