lördag 29 september 2012

Rädslan finns där...

Jag vaknar. Tänker att det är väldigt tyst. Har svårt att uppfatta tiden. Kollar på telefonen. 10:40. Känner mig varken trött eller pigg. Jag bara är.

Går på toa.

Lägger mig igen och sätter på en film på datorn.

Somnar om.

Nästa gång jag kollar på klockan är den 13:20.

Jag. Måste. Gå. Upp.

In i duschen. När jag fönar håret känner jag hur stresskänslan gör sig påmind.

Känner mig uppgiven. Kan jag inte ens få duscha utan att den kommer?

Gör mig i ordning. På med kläderna och leta fram ett paraply.

Iväg till Åhléns. Köpa lösnaglar. Ett försök att känna mig fin.

Iväg till kyrkan för att öva. Öva. Öva. Öva.

För att några timmar senare stå på en scen och leverera i nästan två timmar.

Det kändes trögt. Tungt. Som att jag inte var riktigt närvarande. Glädjen fanns inte.

Men jobbet blev gjort. Fick mycket uppmuntran efteråt. Tänker att Gud ändå kanske fanns där.

Känner tacksamhet. Blandat med uppgivenhet.

Är livrädd för att bli sjuk igen.

Men just nu balanserar jag på en väldigt skör tråd.

Och med den här känslan kommer skammen. Igen.

Den att jag inte borde må så här. Jag har det ju så bra.

Jag har ett hem. Ett hem där jag kan andas. Där jag är helt själv och kan välja hur jag vill ha det.

Jag kan sitta i tystnaden med bara en liten lampa tänd. Med balkongdörren öppen. Lyssna på klockorna som tickar. Sekund för sekund.

Höra hur vinden susar i träden utanför på gården. Någon enstaka bil på avstånd.

Jag borde inte klaga.

Jag borde inte må så här.

Ändå gör jag det.

Och jag är livrädd...

fredag 28 september 2012

Vad kommer det sig?

"Om du blir sjukskriven igen så kommer du inte komma tillbaka." 

Ingen fara. Jag känner igen varningssignalerna och lyssnar på mig själv. 

Jag är ärlig mot mig själv nu. 

Jag säger nej. 

Jag funderar igenom saker innan jag ger ett besked. 

Jag tar mig sovmorgon när jag kan. 

Jag stänger av mobilen ibland. 

Är hemma mycket. 

Använder mig av avslappningen som jag fick då. 

Då. När jag var sjukskriven. 

Jag har ju dessutom slutat jobba som lärare. Det som höll på att äta upp mig. 

Nu gör jag något helt annat. 

Plus att jag flyttat. Nu har jag ett hem. Där jag trivs och känner att jag kan koppla av. 

Min oas. 

Om jag nu gör allt detta. Vad kommer det sig då att jag satt 25 minuter i min bil på parkeringen till coop innan jag orkade ta mig ur den och in i affären?

Vad kommer det sig då att jag är trött oavsett hur mycket jag sover?

Vad kommer det sig då att musklerna börjar protestera?

Vad kommer det sig då att jag en fredagskväll ligger i min soffa klockan åtta och funderar på att gå och lägga mig?

Vad kommer det sig då att jag inte har någon ork till att plocka i ordning här hemma?

Vad kommer det sig då att det känns som att jag kommer få hjärtklappning om jag tar ett djupt andetag?

Vad kommer det sig?

lördag 22 september 2012

Min underbara vän...
"Vill bara säga att du är en helt fantastisk, underbar vän!! Du gör mig till en bättre människa och du är så stark, så modig, så enastående!! Du är en förebild!!! Tusen kramar"

Jag...
"TACK!! Du anar inte vad detta betyder för mig. Är helt ofattbart att du tycker så om mig. Tack!! Det värmer verkligen. Är så störd över att min depression fortfarande kan ta över. Men tack! Dina ord bär mig just nu och de lyfter mig."

Min underbara vän...
"Jag menar det verkligen!! Om alla hade en vän som du skulle världen annorlunda ut!!"

Min sjunkande dipp vände efter att ha haft den här konversationen med min underbara syster. Inte min biologiska - för det har jag ingen, men hon är min närmaste. Min syster. Tack för att du finns! Du bär mig!

...

Den där känslan när man inte riktigt orkar längre... vad gör man då?

söndag 2 september 2012

För varje dag som går

Klicka på bilden för att lyssna på sången i Spotify
När tystnaden är total
När förvirringens klor tar tag
När hjärtat gråter och stannar ett slag
När allting är upp och ner
När jag ingen ljusning ser
Då är Du nära och för mig ber

När livet har sin gång
När själen stelnat utav sorg
När frågorna aldrig tar slut
När jag inte förstår vad som sker
När jag bara enkla ord kan be
Då är Du nära och mitt liv Du ser

Gud Du är alltid vid min sida
Var jag än går och vad jag gör
Älskar med en gränslös kärlek
Känner varje steg som jag tar
Jag vill alltid va nära Ditt hjärta
Var jag än är och hur jag mår
Älska Dig med djupare kärlek för varje dag som går

När nåden har sköljt mig ren
När friden sakta sänkt sig ned
När livet börjar om igen
Och när tiden har läkt alla sår
Och när hjärtat börjar slå
Då är Du nära och jag min framtid ger till Dig

Gud Du är alltid vid min sida
Var jag än går och vad jag gör
Älskar med en gränslös kärlek
Känner varje steg som jag tar
Jag vill alltid va nära Ditt hjärta
Var jag än är och hur jag mår
Älska Dig med djupare kärlek för varje dag som går