torsdag 27 juni 2013

Ungefär samma status som innan

Jag har inte skrivit något på länge. Ändå är ni här och tittar - tack!

Men det händer inte så mycket. Jag jobbar fortfarande och kommer att göra så hela juli. Sedan säger jag "tack och hej" och har semester i lite drygt två veckor.

Det blir nog en del hemmafix de veckorna. Min lägenhet ligger ute nu till försäljning och den andra får jag tillträde till den första september. Eller i de dagarna i alla fall. Vilket betyder att jag får pendla den första tiden.

Blir nog att jag veckopendlar. Bor hos mor och far på veckorna när jag jobbar och sedan åker jag hit på helgen.

Jag tror det blir så i alla fall.

Ibland blir det bara att det kommer över mig. Det här att jag ska flytta igen. Att jag ska börja ett nytt jobb igen.

Det blir att jag ibland funderar över om jag kommer att hitta hem nu. Om det är det här jag ska göra. Eller kommer jag fortsätta att känna en typ av rastlöshet?

Jag vill så innerligt gärna känna att jag landar i livet. Jag har trott att det skulle ha skett tidigare. Men jag har haft fel.

Jag hoppas att jag inte har det den här gången också...

måndag 17 juni 2013

Var det så enkelt?

Ångesten har varit skyhög sedan jag insåg i lördags att jag hade gått på det där blufföretaget på jobbet i fredags. Har haft otroligt svårt att sova och så fort jag har vaknat har den där iskalla känslan kommit fram och härjat. 

Direkt när jag har vaknat så snurrar allt igång. Har i princip formulerat arga mail i huvudet hur jag ska bestrida det hela. 

Jag mailade ju dem sent i fredags kväll där jag hänvisade till deras villkor att man kan annullera det hela inom sju dagar. 

Igår hade jag fått ett svar att ordern var annullerad.

Lättnaden var enorm. Minst sagt. 

Samtidigt finns känslan - "var det så enkelt?" 

Only time will tell...

lördag 15 juni 2013

Framtiden och nuet

Ibland bara det kommer över mig. Allt det som ligger framför.

Det känns bra, men samtidigt är jag livrädd.

Att det inte ska bli bra. Att de inte ska vara nöjda eller att det inte ska kännas rätt för mig.

Just nu är det en sådan stund.

Tänkte jag skulle sova tidigt men det går inte så värst bra.

Istället ligger jag här i min säng med en iskall klump i mitt inre.

Ältar, ältar och ältar ännu mer.

Vad har jag gett mig in på?

Träffade mina blivande kollegor igår på en fest och även ett par andra som är med i den församlingen och de kunde inte dölja sin förväntan. Hur mycket de ser fram emot det.

Det gör mig glad. Men mest rädd.

Att jag inte ska leva upp till deras förväntningar.

Och blandat med den rädslan finns det en känsla av att jag är så himla korkad.

Igår på jobbet ringde det en försäljare och jag gick på det han sade. När jag nu idag kollade upp företaget så visar det sig att de är ett blufföretag. När jag insåg det blev klumpen ännu större.

Lusläste deras villkor och jag kan ta mig ur det för man hade sju arbetsdagar på sig att annullera det hela. Men det är inget jag kan göra något åt nu. Först på måndag. Då har det gått två arbetsdagar så egentligen är det lugnt.

Och det försöker jag också intala mig. Att jag inte kan göra något nu - fast det har jag i och för sig gjort. Jag mailade från jobbets mail och skrev att jag vill annullera det hela. Får jag inget svar är det bara till att fortsätta att kontakta dem i veckan.

Jag kan inte göra något mer nu.

Så nu ligger jag här och talar lugnt till mig. Släpp det. Släpp det. Släpp det.

Men det är lättare sagt än gjort.

Tankarna snurrar runt i hjärnan och de försvinner inte.

Därför startade jag igång datorn igen.

Loggade in på bloggen och gör som jag gjort så många gånger förut. Skriver av mig. Skriver ur mig alla tankar som bara snurrar och snurrar.

Och det märkliga är att det faktiskt känns lite, lite varmare i mig. Den iskalla klumpen har minskat.

Den har inte försvunnit, men den känns inte lika tydligt längre.

Så jag tror nog att det kommer att ordna upp sig den här gången också.