söndag 26 augusti 2012

På tal om drömmar...

"Jag har alltid drömt om att driva en gårdsbutik på landet och nu är jag här. Jag är i min dröm."

"Jag har alltid drömt om att resa runt jorden, så jag tog alla mina sparpengar och gjorde det. Jag är i min dröm."

Jag vet inte hur många gånger jag har läst artiklar eller reportage om människor som har storslagna drömmar och som har kommit till ett vägskäl i livet. Ett vägskäl där man antingen blir kvar i det man är eller så följer man sin dröm.

Varje gång jag har läst om sådana människor så börjar jag fundera - vad har jag för dröm? Vad vill jag uppnå i livet?

Och det är som att det inte spelar någon roll hur länge jag tänker - jag kommer aldrig på något. Jag har ingen dröm. Det är som att jag är helt nöjd med det jag lever i. Jag har ett jobb som jag trivs med, vänner som jag älskar, jag lever i ett land som gör mig trygg. Jag strävar inte efter något mer.

Men så i fredags slog det mig. Jag har faktiskt en dröm. Jag har alltid velat åka till USA och besöka en svart kyrka. Få delta i deras gudstjänst och få komma till gospelns vagga. Det har jag alltid drömt om.

Nu finns möjligheten. En möjlighet att dela den här drömmen med en riktigt god vän. Plus några till som jag inte känner än. I april åker jag till Chicago. Till gospelns vagga. Det känns helt fantastiskt!

söndag 19 augusti 2012

Balansgång

I takt med att jag mår bättre - desto mindre blir mitt behov av att skriva här. Det är som att det är lättare att hantera livet utan att behöva sätta ord på saker och ting när jag mår bra.

Därav min tystnad. För att jag mår ganska så bra.

Jag flyttade ju för en månad sedan som ni kanske vet. Den märkliga känslan av att ha kommit hem är ibland alldeles överväldigande. Jag känner ett lugn som jag inte känt på länge. Jag känner mig mer hemma här än vad jag någonsin känt. Jag har kommit mer i ordning än vad jag någonsin gjorde i min förra lägenhet.

Men min sjukdom ligger och lurar i bakgrunden. De senaste dagarna har jag velat ha kontakt på mina villkor. Jag blir störd när telefonen ringer och jag undviker att svara. Jag vill inte prata med någon. Vill vara i fred.

Jag tappar lite lusten till att göra saker. Som att ett grått dovt filter läggs på allt. Igår sov jag nästan hela dagen. Inte bara för att jag var lite sjuk tror jag. Jag orkade bara inte göra något.

Jag tappar hungern. Mår mest illa. Har svårt att få i mig mat. Äter för att jag måste och först när det har gått så långt att jag mår illa av hungern.

Det stör mig när det tippar över så här. För jag har ju egentligen ingenting att klaga på. Jag har det bra. Inget särskilt som har hänt. Min familj är friska. Jag trivs med mitt jobb och mitt hem. Jag har vänner som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka.

Jag känner igen de tidiga symtomen. Och trots att jag varit sjuk i flera år så vet jag inte hur jag ska hantera det...

lördag 11 augusti 2012

Kluven

Jag har i flera dagar känt att jag vill skriva något. Men det är som att jag inte kan samla ihop mina tankar till ett inlägg.

Tankarna spretar åt alla håll. Som tentakler som sträcker sig utåt. Vill vidare. Söker efter något, men famlar i blindo. Vet inte vad den stöter på. Vad det är som den söker efter.

Det känns märkligt.

Men jag mår bra. Känslorna bara kommer över mig ibland. Känslan av lugn. Ro. Frid. Lycka.

Jo, det är sant. Jag känner mig lycklig. Lättad. Hemma.

Ibland kommer dock rädslan. Att bubblan ska spricka. Att jag snart ska störta. Det har ju hänt förut så varför skulle det inte hända nu?

Men när den där känslan vill ta över - då vänder jag mig om. Fokuserar på något annat och vet att jag har rätt att vara lycklig.

Det är min tur nu...