lördag 31 januari 2009

Lord of Lords

fredag 30 januari 2009

Problem eller inte...

En god vän ställde en väldigt bra fråga häromkvällen när vi satt i soffan och pratade lite. Tre gånger i veckan så pendlar jag ungefär 7 mil enkel väg till jobbet och jag har haft funderingar på att flytta närmare. Jag trivs väldigt bra här - jag har vänner, min familj bor här och jag trivs i församlingen. Och nånstans har jag väl känt att jag egentligen inte vill flytta, men jag har varit så inställd på att göra det bara för att det är så långt att pendla.

Men så kom frågan - är det egentligen ett problem för dig att pendla eller är det så att omgivningen gör det till ett problem?

Jag har inte tänkt på det så förut, men när jag funderade lite mer så insåg jag att det inte är det. Jag trivs otroligt bra här och jag har aldrig känt att det varit ett problem att behöva åka en timme med bilen för att komma till jobbet. Visst kan jag tycka att det vore skönt att komma hem tidigare från jobbet, men det stör mig inte.

Och jag tror att det kan vara så här på andra områden också. Ibland kanske det inte är ett problem utan det är omgivningen som tycker att det borde vara det. Eller så kan det vara så att de som finns runt dig har åsikter om ditt liv och de gör saker i ditt liv till ett problem som inte finns där - egentligen.

Bara för att man inte alltid faller in i mallen - är det automatiskt ett problem då?

Så nu sitter jag här och funderar - vad i mitt liv som jag har sett som problem är mina problem och vad är omgivningens förväntningar och åsikter? Naturligtvis kan det vara så att andras åsikter kan bli ett problem, men får det rätt proportioner?

Och om det nu är så att du inser att det egentligen inte är ditt problem - hur hanterar du det? Har du orken att säga att det inte är något problem, eller fortsätter du att bli påverkad av det...

tisdag 27 januari 2009

Det är dags

I Guds händer behöver du lägga ditt liv. Det finns inget annat alternativ för dig. Han har kallat på dig så länge nu och du blir påmind om det gång efter gång efter gång...

Han kallar på dig för att Han älskar dig. Han vill hålla dig nära sig. Han vill att ditt hjärta ska känna Hans hjärtslag. Att dina andetag ska få ha samma rytm som Hans.

Han väntar på dig och vad är det som hindrar dig? Bara dåliga ursäkter och i panik framtagna anledningar, men innerst inne vet du att det är dags. Du vet att det inte finns någon anledning att vänta längre.

Han kommer inte att styra dig dit du inte vill. Han kommer att leda dig. Han kommer aldrig att lämna din sida. Han kommer att vara så nära dig precis hela tiden.

Han kommer att känna din rädsla och din oro, men Han kommer inte att ge dig mer ångest. Han kommer hela tiden vara bredvid dig. Han kommer gå med dig - vart du än går.

Så vad väntar du på? Det är dags nu...

måndag 26 januari 2009

Tänk långsiktigt...

Idag gjorde jag något som inte alltid är helt smart. Men jag var tvungen, jag hade inget val. Direkt efter jobbet åkte jag till affären och handlade mat. Det i sig är väl inget problem, men att göra det när man är hungrig - inte helt smart.

För det som händer då är att man bara ser det som man tycker om. Man plockar i en massa onödiga varor i korgen och när man kommer hem ser man att man inte fått med det man egentligen behövde. Är man hungrig och handlar - då tänker man inte rationellt - man ser bara det kortsiktiga - man vill ha mat och så plockar man i det man tycker är gott.

Och när jag tänkte efter lite så kan det vara ungefär så med själva livet. Om själen saknar något eller om det är något i ens liv man inte är helt nöjd med - då är det lätt att man fastnar i det, man ser bara just den enda saken. Man tänker bara på hur man kan fylla det enda behovet och man fokuserar på hur man ska lösa problemet.

Och det är just i de stunderna man behöver klara av att lyfta blicken, tänka lite rationellt och se om det finns någon långsiktig lösning som är bättre.

Har du ångest så kanske din lösning är att skära dig. Det är ingen bra lösning och det vet du för det ger bara en kort lindring. Det du behöver göra i de situationerna är att lyfta blicken och tänka lite längre. Du behöver hitta ett annat sätt att hantera din ångest - ett sätt som inte gör att du skadar dig.

Det blir förmodligen inte enkelt, men det är värt det. För det funkar inte att leva ett liv utifrån kortsiktiga perspektiv - du behöver leva ett liv som fungerar i längden. Så nästa gång du står inför vägskälet - tänk långsiktigt...

söndag 25 januari 2009

Liv

Du glömmer väl inte bort att du måste ladda batterierna med jämna mellanrum? Du kan inte bara köra på och ignorera att du är på väg att köra slut på dig själv - det funkar inte. Sakta men säkert kommer du ta död på dig själv och det är inte värt det...

Idag har jag laddat mina batterier genom att umgås med Gud ett par timmar. En stund av vila, av frid och med en känsla av Hans kärlek. Det var som att Han satt precis bredvid mig, höll om mig och viskade stilla att Han älskar mig.

Och Han vill göra samma sak för dig - Han vill hålla dig nära sitt hjärta och ha dig där tills du känner Hans kärlek. Hans omsorg. Hans liv.

För det är det som Han vill göra - Han vill ge dig liv...

lördag 24 januari 2009

Jag vill tro

Gud, här har Du mig igen.
En liten människa som undrar vad som hände
Hur kunde det bli så här?

För det fanns ingen möjlighet att det skulle ha fungerat
Det kan bara vara Du som är med mig genom allt
Så jag lyfter upp min blick mot Dig

Jag vill tro att det bär
Jag vill lita på att Du alltid är här hos mig
Jag behöver Dig
Behöver Ditt andetag

Gud, Du känner mig så väl
Du vet att jag vill veta
Du vet att jag vill förstå
Men nu handlar det inte om det

För att leva helt med Dig
Då måste jag släppa taget
Jag kan aldrig veta säkert
För det handlar ju om att tro

Gud, jag vill vara här med Dig
Gud, jag vill tro att Du är med mig
Steg för steg...

fredag 23 januari 2009

Plötsligt blev det så tydligt

Du satt där precis framför mig - men ändå såg jag Dig inte.
Du höll Dina händer om mina - men jag kände dom inte.
Du strök Din hand över mitt huvud - men jag märkte det inte.
Du sa om och om igen att Du älskar mig - men jag hörde det inte.

Det enda jag såg var mörker.
Det enda jag kände var den stora ensamheten.
Det enda jag märkte var ångesten som låste mig.
Det enda jag hörde var tomheten som ekade i mig.

Men så i ren desperation sökte min hand efter något,
efter någon att hålla fast i.
Den sökte den trygghet mitt inre längtade efter.

Och jag tog Din hand och jag märkte att något hände.
Plötsligt är det som att jag förstod.

Jag lyfte blicken och jag såg Dig.
Jag höll i Din hand och jag kände din närvaro.
Jag slappnade av och jag märkte Din närhet.
Jag lyssnade och jag hörde Dina kärleksfulla ord.

Och med ens blev det så tydligt.
Du har hela tiden funnits nära mig.
Du har hållit Dina varma armar om mig.
Du har hela tiden viskat i mitt öra hur mycket Du älskar mig.

Det enda jag behöver göra är att vända på handen och känna att Du är där.
Jag behöver bara lyfta blicken och se att Du sitter mittemot.
Jag behöver bara lyssna och får då höra Dina ord.

Du Gud har aldrig lämnat mig.
Du finns där.

Hela tiden - så nära.

torsdag 22 januari 2009

...

minns gårdagen
sträva efter det som kommer
förneka inte din längtan
men uppskatta nuet...

tisdag 20 januari 2009

Fokusera på rätt intresse...

Jag vet inte hur det gick till eller när det hände. Men nånstans utmed livets väg har jag tappat bort delar av mig själv. Precis som ett gammalt fordon kan tappa några av sina delar om den åker på en gropig väg - så känns det för mig.

Det har skakat lite och jag har inte ens märkt att något försvunnit. Men nu är det som att det är så mycket av mig själv som inte längre finns kvar så nu kan jag inte annat än märka det...

Och jag är inte säker på hur jag ska göra. Ska jag leta reda på de gamla delarna och försöka reparera dem så gott det går eller ska jag söka efter nya uppgraderade delar?

I helgen blev jag så medveten om att jag glömt bort vad jag tycker är roligt. Det känns som om jag bara vet vad jag inte tycker om och fokuserar på det. Och allvarligt talat - hur bra blir ens tillvaro om man bara ser det som man tycker är tråkigt?

Men när jag tog lite tid och funderade så kom jag fram till att jag i alla fall har ett intresse som jag tycker är roligt. Och jag bestämde mig för att ta tag i det och tillbringa lite tid med det och vem vet - om jag fokuserar på den enda saken jag just kommit på är kul, kanske kommer jag på fler grejer...

söndag 18 januari 2009

Inre frid...

För en tid sedan såg jag en bok som hade titeln - varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Och jag har verkligen funderat på det. Vad är det som gör att så många har depressioner, ångest och är utbrända? Samhället gör ju allt för att vi ska få en tillvaro som underlättar för oss. Allt för att vi ska få en tillvaro som är mer effektiv.

Vi matas ständigt med artiklar och föreläsningar där vi uppmuntras att följa våra drömmar. Att lyssna till sin inre röst och inte låta sig styras av någon annan. Att man inte ska kompromissa med sin övertygelse.

Men är denna strävan verkligen positiv för alla? Eller framkallar den mer stress och ångest för en del?

Jag kan bara tala för mig själv, men jag blir då inte lugnare av allt det här - snarare tvärtom. Jag blir bara stressad och känner panik över att jag måste hitta frid och förstå vilka som är mina innersta drömmar.

Och det är väl ändå inte det som är meningen - men det är så det är för mig...

lördag 17 januari 2009

Fortsätta framåt...

När tillvaron är som mörkast vill jag bara gömma mig. Jag vill försvinna för en stund, krypa ihop och stänga ute hela världen och sedan när jag vaknar till igen - då vill jag att allting ska vara bra igen.

Men funkar det verkligen att göra så? Är det ens ett alternativ att stanna upp?

För om jag bara stannar upp och gömmer mig så ignorerar jag ju bara det jobbiga och det kommer garanterat att finnas kvar när jag öppnar ögonen igen.

Låt inte fruktan få dig att stanna upp och tveka. Det spelar ingen roll hur oroligt eller hur rörigt det är runt omkring dig - du måste hela tiden röra dig framåt för det är inget alternativ att stanna.

Och när du rör dig framåt, när din vilja vinner över din fruktan - det är då du märker att du är så mycket starkare än vad du nånsin trodde att du var.

Hm...

Känner mig helt slut i kroppen, men är inte trött och kan inte somna. Känner mig hungrig, fast jag vet att jag kommer må illa om jag äter så jag låter bli. Får panik när jag är ensam hemma, men samtidigt blir jag rastlös när jag är bland folk. Har inte huvudvärk, men det känns som om någonting trycker runt hela hjärnan. Fryser inte, men skakar inombords.

Och hur ska jag kunna förklara för mina vänner hur jag mår när jag inte själv förstår någonting? När den största delen av min tillvaro består av en massa frågor som jag inte vet svaret på...

Funderar på om jag ska söka efter svar, men vet inte i vilken ände jag ska börja i. Jag vet inte ens om jag kommer få några svar eller om jag kommer orka. Jag vet ju att det blir jobbigt.

Samtidigt vet jag att det är värt det. För även om jag är helt slut och det känns som om all kraft är borta, så är det inget alternativ att fortsätta så här. Och jag har ju orkat en gång tidigare så varför skulle jag inte orka nu?

Jag får helt enkelt skrapa ihop all kraft jag har och bestämma mig för att det ska ändras, att tillvaron ska bli bättre.

För jag orkar inte riktigt med hur det är nu...

onsdag 14 januari 2009

Tro

jag ser dig på natten när du slåss mot alla dina rädslor
jag vet att det inte är lätt
när livet och alla dess omständigheter trycker ner dig
när det känns som om du tappat bort dig själv
och du ser ingen mening

när du gråtit så det är slut på tårar
och när du har svalt din stolthet
då kommer du hitta tron som hjälper dig igenom allt

om du bara tror
tror på den du är
tror med hela ditt hjärta
och inte låter rädsla och fruktan ta över

tro
och se att du har en styrka inom dig
som kommer få dig på fötter igen
det enda du behöver göra är att tro

när du är förlorad och förvirrad
du vet inte vilken väg du ska välja
kom då ihåg vad livet tidigare har visat

för när dagen går mot sitt slut så finns det ändå en väg
bara du inte låter dina problem ta över
det är en sak som jag vet;
oavsett hur mycket det blåser
så kommer det alltid finnas något att hålla fast vid

jag kommer alltid att finnas här bredvid dig
jag kommer aldrig att förneka eller trycka ner dig
när du än behöver det så är jag där

om du bara tror
tror på den du är
tror med hela ditt hjärta
då finns det inget som kan bryta ner dig

om du tror på en ny morgondag
då kan vad som helst hända
och inget kommer att kunna hindra dig

bara du tror på dig själv...

söndag 11 januari 2009

vad händer egentligen?

tankar
som ett trassligt nystan av garn
med knutar och öglor
en liten bit lossnar
men så fastnar det igen
och det känns som en evighet innan det löses upp

finns det nån rätsida på tillvaron
eller kommer det alltid va så här?

tankarna gör hela hjärnan fylld
samtidigt känns det helt tomt

finns ingen ork
finns ingen lösning
det känns bara märkligt

nånstans vet jag att det kommer bli bra
det känns bara väldigt avlägset just nu...

måndag 5 januari 2009

Ljuset...

mörkret utanför ditt fönster har sänkt sig för länge sen
tankarna håller dig upptagen och vägrar ge dig nån ro

desperat söker du vila
du griper efter minsta halmstrå
efter något som kan ge dig ro
men ångesten bara hånler mot dig

i takt med att klockan slår försvinner mer och mer av den trygghet du för en stund kände
istället ersätts den med oro
den ersätts med rädsla

du fasar över vad som ska komma
vad som ska hända
paniken närmar sig med snabba steg och håller ditt inre med en iskall järnhand

och det blir bara mörkare och mörkare

nånstans kan du ana en räddning
du vet att den finns där
bara ett ögonblick bort
men fruktan har helt tagit över ditt liv och du vågar inte

du orkar inte
du vet inte om det kommer att fungera
och du orkar inte bli besviken
inte en gång till

men ändå kan inte tanken släppa
den försvinner inte utan den håller sig ihärdigt kvar

en stilla viskning som bryter igenom all ångest
den manar dig att lyfta blicken
och på något vis ger den dig kraft att hålla uppe huvudet
den gör din blick klarare och du kan fokusera
och nånstans kan du se det
så långt bort fast ändå så nära

du kan ana ljusningen
det finns där och du blir påmind om att ljuset alltid vinner
ett så litet ljus i ett mörkt rum syns

och när du ser mot ljuset så känner du hur friden närmar sig
du känner hur ångesten sakta men säkert minskar
din tvekan och din rädsla ersätts med hopp

för du vet att du inte är ensam...

söndag 4 januari 2009

Plats för vila

De senaste dagarna har jag insett en sak... Och jag vet inte om det är för att ett nytt år har börjat och man funderar på saker eller om det bara är något som jag kommit fram till ändå. För grejen är att jag har varit ledig från jobbet i nästan tre veckor nu över jul och nyår. Jag såg fram emot det hur mycket som helst och visste att jag var i stort behov av vila.

Och på ett sätt känner jag mig utvilad. Det har varit så skönt att inte ha en massa måsten, utan jag har istället kunnat göra precis vad jag känner för. Samtidigt så tänker jag så sjukt mycket när jag är ledig. När jag bara är hemma och tänker att jag ska vila, då drar hjärnan och dess tankeverksamhet igång och jag blir bara mer och mer uppstressad.

Och jag vet inte hur det är för dig, men jag måste hitta en plats och något tillfälle där jag kan vila utan att hjärnan hela tiden är aktiverad.

Vila för mig är när jag är bland goda vänner. Det är när jag sitter på balkongen med en filt och en kopp kaffe och bara tittar på det som händer i omgivningen. Det är när jag kollar på en film. Det är när jag umgås med Gud.

Det finns ingen färdig mall som passar för alla utan oasen och platsen där du hittar vila ser förmodligen helt annorlunda ut än vad den gör för mig. Huvudsaken är att du har någon plats där du återhämtar dig. För det behöver du...

Kram Cece