Ljuset...

mörkret utanför ditt fönster har sänkt sig för länge sen
tankarna håller dig upptagen och vägrar ge dig nån ro

desperat söker du vila
du griper efter minsta halmstrå
efter något som kan ge dig ro
men ångesten bara hånler mot dig

i takt med att klockan slår försvinner mer och mer av den trygghet du för en stund kände
istället ersätts den med oro
den ersätts med rädsla

du fasar över vad som ska komma
vad som ska hända
paniken närmar sig med snabba steg och håller ditt inre med en iskall järnhand

och det blir bara mörkare och mörkare

nånstans kan du ana en räddning
du vet att den finns där
bara ett ögonblick bort
men fruktan har helt tagit över ditt liv och du vågar inte

du orkar inte
du vet inte om det kommer att fungera
och du orkar inte bli besviken
inte en gång till

men ändå kan inte tanken släppa
den försvinner inte utan den håller sig ihärdigt kvar

en stilla viskning som bryter igenom all ångest
den manar dig att lyfta blicken
och på något vis ger den dig kraft att hålla uppe huvudet
den gör din blick klarare och du kan fokusera
och nånstans kan du se det
så långt bort fast ändå så nära

du kan ana ljusningen
det finns där och du blir påmind om att ljuset alltid vinner
ett så litet ljus i ett mörkt rum syns

och när du ser mot ljuset så känner du hur friden närmar sig
du känner hur ångesten sakta men säkert minskar
din tvekan och din rädsla ersätts med hopp

för du vet att du inte är ensam...