tankar
som ett trassligt nystan av garn
med knutar och öglor
en liten bit lossnar
men så fastnar det igen
och det känns som en evighet innan det löses upp
finns det nån rätsida på tillvaron
eller kommer det alltid va så här?
tankarna gör hela hjärnan fylld
samtidigt känns det helt tomt
finns ingen ork
finns ingen lösning
det känns bara märkligt
nånstans vet jag att det kommer bli bra
det känns bara väldigt avlägset just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar