torsdag 20 augusti 2015

Jag vill dit igen, eller...

Jag vill åka dit igen.

Till tystnaden. Lugnet.

Där ingen störde. Där inget fanns som ville ha min uppmärksamhet.

Jag vill åka dit igen.

Till platsen där jag upplevde mina värsta, men samtidigt mina bästa stunder.

Längtan finns där. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att åka.

När det är ljust och fint, då känns allt så lätt och självklart. Som att det inte finns några problem alls. Det är då jag inte alls förstår att jag inte gjorde som min plan var.

Men så kommer kvällen. Mörkret.

Jag blir påmind om den totala rädslan. Hur ångesten lamslog hela min varelse och fick mig att så fullständigt bryta ihop. Hur den helt tog över.

Hur den får mig att betvivla mig själv. Får mig att tro att jag inte skulle klara av det. Inte den här gången heller. Varför skulle jag?

Så vad är det jag vill? Är det verkligen dit upp jag vill igen? Eller vill jag bara bort?

Vad är det jag flyr ifrån? Gud? Tryggheten? Mig själv?

Jag vet inte.

Jag vet bara att jag vissa stunder känner mig starkare än någonsin. För att bara en stund senare helt rasa ihop.

lördag 8 augusti 2015

Men varför?

När man - som jag, närmar sig 40 och är ogift, är det annorlunda. Avvikande. I alla fall i den kultur jag befinner mig i. 

Om jag fått frågorna? Absolut. Du undrar kanske vilka...

Hur kan nån som du vara singel?
Varför har du inte gift dig?
Du får inte vara så kräsen.
När du minst anar det så står han där.

Det här är bara några frågor och påståenden som man får höra. 

Jag avskyr dem. 

Jag har inga svar på dem. Bara på en. 

Varför har du inte gift dig? Den kan jag svara på. Det är för att det är bara en som jag på riktigt varit kär i. En enda som jag känt att jag vill leva med. 

But he got away...