tisdag 30 december 2008

nytt år....

År 2008 är snart historia och om ett antal timmar skriver vi istället 2009. Ett nytt år. Ett oskrivet blad. En framtid som vi inte vet någonting om.

Allt det som har hänt hittills kan vi inte förändra, men vi kan välja hur vi hanterar det som har varit. Spendera inte en massa tid till att ångra det som du har gjort. Fundera istället på vad du kan lära dig av det.

Men det här oskrivna bladet då? Hur hanterar du det? Känner du rädsla? Eller känner du tillförsikt? Är det ångest över att inte veta vad som ska hända eller känns det som att någon har allt i sin hand?

Jag tror att nästa år är ett nådens år från Gud. Det är året då Han kommer att ge dig så mycket kärlek. Det är året då du kommer att förstå att det inte finns något annat alternativ än Hans omsorg. Det är den som bär. Det är den som håller dig uppe - så att du kan andas.

Så när året nu går mot sitt slut - gör ett avslut på det som har varit, blicka framåt och se att Gud älskar dig och önskar dig allt gott.

Och jag vill önska dig ett gott nytt välsignat år!

Kram Cece

lördag 27 december 2008

Rätt plats?

Hur många gånger och hur länge ska man egentligen tvivla på sig själv och sin egen förmåga? Kommer det alltid vara så eller kommer man någon gång att känna att man vet vad man gör och kan känna trygghet i det?

Samhället som är nu är så fixerat vid att man ska söka sina drömmar, man ska utveckla sig själv och inte vara beroende av någon. Man ska följa sitt hjärtas röst och göra det som man vill. Men om man är osäker på det då? Om man inte är helt hundra på att det man gör är det rätta - vad ska man göra då? Ska man fortsätta göra det man gör? Ska man byta jobb? Ska man börja plugga? Eller hur ska man göra?

Och måste man hela tiden göra det som känns precis rätt? Jag tror inte det. Ibland måste man göra saker som man inte vill och då är det bara att gilla läget. Ibland har man dåliga dagar och man känner inte alltid för att göra vissa saker, men det behöver inte betyda att man är på fel plats.

Jag tror att man många gånger är så upptagen med att hitta sin rätta plats att man inte förstår att man kanske redan är där...

onsdag 24 december 2008

en bön om frid

Idag är det julafton. En dag och en helg där man ska vara med familjen och med dem som man älskar. Man äter, umgås och man har roligt. Det är i alla fall det som förväntas av en... Men vad gör man om man inte har en familj? Eller en familj där kärleken inte är närvarande? Vad gör man då? Vad gör man om julen enbart är en enda lång smärtsam helg?

Ärligt så vet jag inte - för jag har turen att ha en familj som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Jag har inga minnen av problemfyllda jular eller av kärlekslöshet.

Men det jag vet är att alla människor är värda att ha frid. Alla har rätt till kärlek. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Gud är den som kan ge dig den kärleken. Han är den som aldrig lämnar dig. Han ser dig hela tiden och Han gråter med dig och med dina tårar. Han är nära dig och Han håller hela tiden sina kärleksfulla armar om dig.

Så innan sömnen helt tar över här - skickar jag upp en bön för dig. En bön om att du ska känna den friden, den kärleken som bara Gud kan ge.

Kram Cece

söndag 21 december 2008

Välj livet!

Hur många gånger det senaste har du tänkt att du inte orkar längre? Att omständigheter du lever i är för svåra. Den smärta som du ständigt lever med gör att du inte ser någon annan utväg och du vill bara ge upp.

Har du varit där? Eller du kanske är där nu...

Jag har lyckats ta mig upp ur det stora, det så totalt svarta hål som jag hamnade i för ett tag sedan. Det betyder inte att allt är bra hela tiden, eller att jag hela tiden är lycklig, men den meningslöshet och den hopplöshet som ockuperade mitt sinne har försvunnit. Jag svalde min stolthet, bad om hjälp och önskade så innerligt att det skulle vända. Och nu har det gjort det.

Jag hade kunnat välja att vara kvar i det stora grå och vända alla ryggen. Jag hade kunnat isolera mig och bara ge upp, men jag gjorde inte det. Jag valde att leva. Jag tänkte att det finns så mycket mer än det som jag just då levde i. Jag vägrade att acceptera att livet skulle vara så för alltid. Jag valde att sluta att älta, sluta tycka synd om mig själv och istället ta emot den hjälp som erbjöds och jag valde livet.

Och det ska du också göra - du ska välja livet!

Kram Cece

onsdag 17 december 2008

Att tänka om

Ibland funderar jag på om man alltid kommer känna sig liten och osäker i vissa sammanhang. För på vissa plan så känner jag mig trygg - jag vet att jag klarar av det. Men ibland så hamnar man i de där situationerna där man känner sig otillräcklig och liten. Man tvivlar på sig själv och tycker att man inte har något att komma med.

I min familj kommer jag alltid att vara yngsta barnet, lillasystern. Det spelar ingen roll att jag är över trettio - jag kommer alltid att vara minst. Och även om det inte skiljer så många år på oss syskon så känner jag mig alltid lite lite underlägsen. Jag känner mig alltid yngst och är inte den som tar för mig och pratar särskilt mycket i en diskussion. Jag vet att de inte ser på mig på det sättet och jag vet att de värdesätter min åsikt - känslan ligger helt och hållet hos mig själv.

Men vad skulle hända om jag förändrade det hela? Om jag helt enkelt bestämde mig för att inte känna mig liten och obetydlig... Skulle de andra märka nån skillnad? Vet inte. Skulle jag märka nån skillnad? Absolut! Jag skulle känna mitt värde och inse att jag är viktig och har något att komma med. Jag skulle kunna sitta där - kanske inte säga så mycket, men jag skulle veta att min åsikt räknades och att jag betyder något.

Och det kanske är där man får börja - i sin egen tanke. För om tanken förändras bit för bit, så kommer man så småningom förstå och verkligen tro på att man är värd något, att min röst räknas, för det gör den.

måndag 15 december 2008

Välj att göra nåt annat

Ju längre tid som går desto mer säker blir jag på att livet hela tiden handlar om val. Oavsett hur ditt liv ser ut, vilka omständigheter du än lever i så har du alltid möjlighet att välja hur du ska hantera olika situationer. Men nästa gång ångesten kommer, vad gör du då? Kommer du skära dig som du brukar? Eller kommer du svälta dig själv i ett försök att få tillbaka kontrollen över ditt liv?

Hur vore det om du väljer att göra något helt annat? Istället för att skada dig själv på ett eller annat sätt - välj att ändra ditt handlande. Hitta ett par boxhandskar och slå dig trött på en sandsäck. Skriv av dig alla tankar och känslor. Skriv musik. Prata med nån. Bara du gör något helt annat mot vad du brukar göra.

För lilla hjärtat - det är inte hållbart att du ska skada dig. Din ångest minskar inte genom att du gör det. Kanske för stunden, men det är ingen långsiktig lösning. Hitta ett annat sätt att få ur dig den smärta som ångesten ger dig så att du kan få den frid som du är värd.

Det är i alla fall värt ett försök...

Kram Cece

torsdag 11 december 2008

Fantastiska du!

Jag önskar att jag kunde få dig att förstå hur fantastisk du är. Men ibland är det som att tala inför döva öron. Du har matat dig så länge med alla dessa negativa tankar om dig själv och den misstron tar död på dig. Sakta, men säkert äter den upp din själ och trycker ner dig - bit för bit.

Men om du kunde se dig själv så som jag ser dig - då skulle du se något helt annat. Du skulle se en person som är skapad så vacker och som har så mycket gåvor som bara väntar på att få användas. Om du bara kunde se hur begåvad du är och om du bara kunde förstå att du finns till för en speciell anledning så skulle ditt liv se helt annorlunda ut. Jag är helt övertygad om det.

Låt ingen se ner på dig eller trycka ner dig och få dig att tro att du är värdelös, för det är du inte. Och tillåt inte dig själv att göra det. Ibland kan du nog vara rätt så bra på det, men snälla - sluta med det. Du förlorar bara på det. Tala istället om för dig själv att du är fantastisk, att du har ett värde, för det har du.

Så tro inte något annat...

Kram Cece

onsdag 10 december 2008

Ledig

Av någon märklig anledning så fick jag en ledig eftermiddag. Vet inte riktigt hur det gick till, men det är stor glädje :-)

Så nu har jag tagit hand om mitt hem, vattnat lite blommor, diskat och även hunnit fundera på vad jag ska göra åt den trasiga persiennen i sovrummet.

Resten av dagen kommer jag tillbringa i min soffa under mitt täcke, kolla på dåliga serier på tv och bara påminna mig om att Gud är med och ger mig den frid jag så innerligt behöver...

Kram Cece

tisdag 9 december 2008

trött

Gång på gång kommer jag på mig själv med att tycka att jag minsann klarar mig bra alldeles själv. Att jag inte alls behöver nån hjälp av nån utan det går alldeles utmärkt ändå, men vem försöker jag lura? Mig själv? Nån annan? Ärligt så vet jag inte. Eller om det bara är så att jag är så van att tycka att jag klarar mig själv att det bara blir så av gammal vana.

Just nu är det så himla mycket på jobbet och jag orkar knappt med mig själv. Kan väl inte direkt påstå att de senaste dagarna varit de bästa, men ändå så säger jag inte nåt till nån. Eller jo, jag har sagt det till två stycken, men samtidigt som jag säger att jag har en dålig dag så avdramatiserar jag det hela och säger att det går över. Och det vet jag att det gör, men just då, just nu känns det inte så.

Det jag skulle behöva är att Gud andas in sitt liv i mig - det liv som gör att jag orkar lite till. Så nu sitter jag här, trött och sliten och i mitt andetag suckar min själ och ber om hjälp...

Kram Cece

lördag 6 december 2008

Nytt liv

Ibland funderar jag på vad det är som har gjort att jag har det liv som jag har och jag tror inte jag är ensam om att tänka på det. Och när jag ser tillbaka på hur mitt liv har varit fram tills idag kan jag se att det har funnits tillfällen då de beslut jag har tagit varit helt avgörande för mitt liv. En del beslut var inte så bra och det får jag ta konsekvenserna av, medan en del beslut som för stunden inte verkade vara så viktiga blev helt avgörande för framtiden.

Ett sådan beslut var när jag skulle söka till musikhögskolan. Jag sökte mest för att en lärare till mig tyckte att jag skulle göra det så jag var knappt nervös på proven. Tänkte mest att jag får se hur det blir. Kommer jag in så börjar jag väl och går så länge jag trivs och kommer jag inte in så gör jag väl nåt annat.

Jag lyckades ta mig in på skolan och nu i efterhand kan jag se att det beslutet att börja där, som till en början mest kändes som en slump, visade sig vara helt rätt. Jag vet att jag i min yrkesroll är på helt rätt plats och position.

Men när jag tänker tillbaka och ser på de beslut som inte visade sig vara så positiva så kan jag ändå inte ångra dem för jag har lärt mig något av varje beslut. Och det spelar ingen roll hur ditt liv har sett ut, eller hur många felaktiga beslut du har fattat. Nästa beslut du tar kan vara det som förändrar dig och ger dig nytt liv.

Kram Cece

onsdag 3 december 2008

Våga vägra vara låst

Låt inte det förflutna hindra dig från att leva i nuet eller att se framåt. Vägra acceptera att det som har hänt håller dig fast - för det är inte rätt. För du har rätt att leva ett liv som är fyllt av liv. Och att kunna göra det innebär att du måste släppa vissa saker. Du behöver ta ett beslut att se framåt och inte låta det som har varit låsa fast dig.

Ett beslut att se framåt har en helande kraft, för tiden har inte kraft att hålla dig tillbaka. Du lever i nuet och varje dag tar du beslut om hur du ska leva ditt liv den dagen och hur du ska hantera det som har varit.

Men att ändra hur man ser på sitt liv, att ändra sitt tänkande kan vara läskigt. Man har blivit så van vid hur man tänker att förändringen känns jättejobbig. Men det är inte ett alternativ att leva kvar i något som gör att livet låser sig.

Om framtiden skrämmer dig, ta ett ögonblick i taget. Du kan inte göra annat. Tänk inte att du ska förändra hela livet eller att du ska klara av att tänka helt rätt i en månad. Det blir lite för stort för dig. Ta ner det till mindre intervaller. Ta en dag i taget och om det känns mycket, ta en timme, eller varför inte en minut i taget. Bestäm dig för att klara av att tänka om under den kommande minuten.

För det kommer att vara värt det.

måndag 1 december 2008

Jag, jag, jag

Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden hört uttrycket att du ska vara sann mot dig själv. Att du ska lyssna på din egen röst, följa dina drömmar och inte låta någon få dig att göra något som du inte vill göra.

Jag har funderat ganska så mycket på det, särskilt den senaste tiden och jag har insett att den här filosofin - om man nu kan kalla den för det - är ganska, eller till och med väldigt egoistisk. För om man hela tiden lever efter detta innebär det ju att allt kretsar runt dig själv, ingen annan ska kunna säga åt dig att göra något. Allt handlar om "jag".

Och vill vi verkligen ha det så? Ett samhälle där alla tänker på sig själva och man blir sur över att inte någon tänker på en själv...

Jag är så trött på den här ego-fixeringen som har blivit. Och jag märker att jag i vissa lägen är likadan. Har jag en dålig dag så finns det inget annat än jag själv. Allt handlar om hur dåligt jag mår. Och blir det bättre för att jag hela tiden tänker på det? Absolut inte. Det blir snarare värre.

I de lägena måste jag påminna mig om att lyfta upp blicken. När jag börjar tänka på något eller någon annan, skingras tankarna för en stund och tillvaron kan faktiskt lätta lite. Sen menar jag inte att man hela tiden ska tänka på annat för att förneka om man mår dåligt. Jag tror absolut att man ska ta tag i saker, men se till så att du inte fastnar i ekorrhjulet där du bara ser på dig själv hela tiden.

För det blir inte bättre av det...

Kram Cece