När tillvaron är som mörkast vill jag bara gömma mig. Jag vill försvinna för en stund, krypa ihop och stänga ute hela världen och sedan när jag vaknar till igen - då vill jag att allting ska vara bra igen.
Men funkar det verkligen att göra så? Är det ens ett alternativ att stanna upp?
För om jag bara stannar upp och gömmer mig så ignorerar jag ju bara det jobbiga och det kommer garanterat att finnas kvar när jag öppnar ögonen igen.
Låt inte fruktan få dig att stanna upp och tveka. Det spelar ingen roll hur oroligt eller hur rörigt det är runt omkring dig - du måste hela tiden röra dig framåt för det är inget alternativ att stanna.
Och när du rör dig framåt, när din vilja vinner över din fruktan - det är då du märker att du är så mycket starkare än vad du nånsin trodde att du var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar