Nyss hörde jag en kommentar som gjorde att mina tankar drog igång. Satt och kollade på tv och en tjej - som var singel - sa att stan inte är det bästa stället att vara singel på. Och det fick mig att börja fundera. Vart är då bästa stället där man är singel? Finns det ens?
Hon menade att i stan så är alla killar så ytliga och det finns så mycket valmöjligheter att man inte vill binda sig till någon, för det kan ju finnas någon som är bättre. Men om man ser till motsatsen då - om man tar en mindre ort, är det då bättre? Där finns det inte så mycket valmöjligheter och det är väl kanske det som är problemet. Det finns inga vettiga killar kvar.
Utbudet av singelkillar minskar drastiskt med åren och är man som jag är över trettio, blir det bara svårare och svårare. Jag som är uppvuxen i en liten ort träffade ingen där. Och jag träffade heller ingen efter fem år i Stockholm. Så vad ska man göra? Vart ska man leta? Visst har man större möjlighet att träffa nån om man bor på en större ort, man träffar i alla fall fler människor, men skulle jag valt att bo kvar i Stockholm bara för att ha en möjlighet att träffa nån att leva med? Jag tror inte det.
Jag ångrar inte att jag har flyttat ifrån Stockholm, eller att jag bor här. Jag trodde för några år sen att jag var en storstadstjej, men jag är nog inte det. Visst trivdes jag där och tyckte om möjligheten att kunna göra saker, men jag älskar att bo här! Att kunna ringa nån och dricka en kopp kaffe innan man åker till jobbet. Eller att man har fem minuter till kyrkan. Att man har fem minuter hem till en god vän. Jag tycker om det lugna tempot som är och att man blir igenkänd när man handlar i charken åt ens mamma. Jag tycker om det.
Så jag bor hellre ensam i en liten ort där jag mår bra och har frid i själen, än ensam i en storstad där jag känner mig stressad och mår dåligt. Och om man nån gång kan få bo tillsammans med någon på en plats där man mår bra - det vore nog det ultimata...
Kram Cece
2 kommentarer:
DE va en himla bra filosofi=) /L
grym tanke...det värsta är att alla människor (eftersom alla nångång vart singel) har en föreställning om var man träffar mr eller mrs right, hur man ska träfffa denne och hur denne ska se ut, vara och hur ens exakta känslor ska kännas...shit pommfrittt...människan är ganska dum å enkelspårig...alla faller i mallen..inte många faller utanför...jag tror att det bästa är då poletten faller ner och man inser att någon kanske som man inte trodde är till för mig! Många säger "han gör mig hel" jag blir skogstokig!!! för 17 det är jag själv som gör mig hel! Kärleken blind..my ass! har sagt det förr å säger det igen...kärleken är INTE blind den ser bara det goda i alla människor...Andas, lev och rocka på!;)
lav
Skicka en kommentar