torsdag 18 september 2008

Väderkärring

Min mormor sa alltid att hon var en hederlig gammal väderkärring. Det kunde vara hur fint väder som helst ute, men så satt hon vid köksbordet med händerna i knät och så kikade hon ut genom fönstret och sa "jodå, nu blir det snart regn för nu har jag ont i knäna."

Jag fattade inte vad hon menade då, och jag minns inte om hon hade rätt alla gånger, men nu förstår jag. Jag är likadan. Fast jag får inte ont i mina knän, jag får ont i mina händer. Det knakar i lederna och jag blir stel. Nytt för i år är att jag fått ont i lederna som tillhör mina stortår - hur löjligt är inte det.

Varje gång det blir lite kallare ute, eller när det är ruggigt och regnigt ute så får jag ont. Och det ironiska i det hela är ju att jag gillar den här årstiden. Jag tycker om när det blir lite kallare och man måste ta på sig en massa tjocka tröjor och mössor.

Så nu sitter jag här i soffan, en filt virad runt mig och med värkande händer och stortår. Men den molande känslan vinner inte över min kärlek till hösten. Den kommer alltid vinna, för störst av allt är kärleken...

Kram Cece

Inga kommentarer: