Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till dig. Jag vet inte om jag ska se dig som en vän eller som en fiende. Om du är en som kommer att hjälpa mig eller om du kommer att stjälpa. Om du är med mig eller om du är emot mig. Jag vet verkligen inte.
Jag vet inte om jag verkligen vill. Jag vet bara att jag måste, att jag behöver. Men varför ska det vara så svårt då? Varför kan jag inte se att du finns hos mig som en hjälp? Istället är jag tveksam, osäker på din avsikt.
Men jag har lovat att ta emot hjälpen och ge den en chans. Först därefter kan jag avgöra dess avsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar