Finns det något mer rogivande än ett stilla regn? Att höra hur regndropparna mjukt landar på marken trots att de färdats en lång väg.
När jag andas in den friska luften som alltid finns där när det regnar påminns jag om hur livet kan få bli fräscht igen. Det behöver inte ha den där kvalmiga tunga känslan som så ofta föregår regnet.
När jag blundar förflyttas jag tjugo år tillbaka i tiden. Ljudet får mig att minnas min barndoms somrar. Hur man hörde i husvagnen att det började regna innan man ens kände det. Inga hårda ljud - bara en mjuk landning.
Jag minns hur det var och fylls av värme. Det kanske är därför jag känner en sådan frid när det regnar. Det och vetskapen om att det finns någon som vill påverka mig till att bli en bättre människa. Att det finns någon som vill hjälpa mig att hitta mina styrkor. Att det finns någon som vill få mig att se det fräscha, det rena i mig.
"Ty jag är Herren, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig"
Och jag blir påmind om det varje gång det regnar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar