Idag var det tydligen ok för mig att gå osminkad. Inte ens lite mascara som i vanliga fall är min lätta sommarsminkning. Helt omålad har jag gått idag och jag vet inte riktigt varför.
Kände bara i morse när jag gick upp att jag inte orkade. "Jag känner ändå ingen här så vad spelar det för roll? De vet ändå inte hur jag brukar se ut."
Undrar varför det inte funkar så med ens inre. Men tänk vad skönt det skulle vara om man lite fler gånger kunde slappna av och släppa på den där fina fasaden man har. Att bara helt rakt och ärligt säga "det här är jag, så här ser jag ut och jag hoppas att du kan acceptera och älska mig."
Jag önskar att jag kunde komma dit. Att jag kunde känna mig så trygg och säker på mig själv att jag vågade lita på att jag duger i alla lägen. För jag tror att man kan komma dit. Jag vill tro det i alla fall och tills motsatsen har bevisats så kommer jag fortsätta tro på den friheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar