Vad gör man när man är trasig i själen? När det inte syns utanpå att man har ont. Man känner smärtan och man undrar om det är på riktigt. Det är ju så diffust, man ser det inte, man kan inte ta på det...
Ibland önskar jag att det fanns något konkret att visa på. En tydlig skada som orsakar smärtan som jag känner. Det skulle vara så mycket enklare. Man kunde peka på det och visa andra människor och säga "se, det är det här som gör ont. Det är därför som jag måste vara hemma och vila. Det är därför jag inte alltid orkar vara med. Det är därför som jag känner mig så ledsen ibland."
Men det funkar ju inte när såret och skadan sitter i själen. När man är trasig i ens inre - det syns ju inte. Och hur mycket jag än vill kunna peka på det och visa för andra det jag känner så går det inte. Jag kan inte visa skadan. Jag kan inte visa dig orsaken till varför jag inte orkar.
För mitt sår finns i mitt inre. Min själ är inte hel - den har fått en skada. Och just för att jag mår dåligt i själen så kan jag inte visa dig något konkret. Jag kan inte riktigt få dig att förstå - för jag förstår knappt själv.
Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så att jag mår fysiskt dåligt när jag har en psykisk utmattning... Det övergår mitt förstånd. Men jag vet också att det går över - jag måste bara ge det tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar