Att leva sitt liv innebär att man inte vet vad som ska hända. Man kan ha sina aningar och man kan ha lite koll, men egentligen har vi ingen aning.
För en del kan detta vara otroligt skrämmande. Man lever i ovisshet och kanske känner rädsla inför framtiden. Medan det för andra inte är något problem alls. Man bara lever på och verkar helt obekymrad om vad som kommer framöver.
Jag tror att jag är någonstans mittemellan. Ibland känner jag mig orolig och önskar att jag visste lite mer om hur det kommer att bli för mig. Men nånstans i mig har jag ändå ett lugn och en känsla av att det kommer att lösa sig.
För jag vet att mina dagar, min framtid, mitt liv är utom min kontroll. Jag har lagt det i någons hand och jag vet att Han har betydligt större koll än vad jag har. Gud är den som har skapat mig, den som älskar mig och som aldrig skulle lämna min sida.
Precis som en krukmakare formar kärlet efter sin hand, så formar Gud mig. Lika försiktig och ömsint som ett lerkärl behandlas, lika ömt vårdar Gud mig.
Och just därför är jag trygg i att lämna mitt liv och min tillvaro i Hans hand...
Beautiful Lord, wonderful Saviour
I know for sure all of my days are held in Your hands
Crafted into Your perfect plan
You gently call me into Your presence
Guiding me by Your Holy Spirit
Teach me dear Lord to live all of my life
Through Your eyes
I'm captured by Your holy calling
Set me apart, I know You're drawing me to Yourself
Lead me Lord I pray
Take me, mould me, use me, fill me
I give my life to the Potter's hand
Call me, guide me, lead me, walk beside me
I give my life to the Potter's hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar