Det blåser ute och snön yr - målar hela världen vit. Döljer det gråa, det smutsiga, det som ännu inte är färdigt för att växa. Känner hur den friska vinden når mina lungor - ger mig syre och ger mig liv igen.
Det gör mig inget att jag ligger sömnlös igen. Jag känner mig lugn, fridfull och helt avslappnad. Vet att sömnen, vilan finns där - alldeles inom räckhåll. Det har bara inte varit dags än.
Känner hur Gud täcker mig med sitt vita täcke, det rena. Det som döljer det grå, det smutsiga, det trasiga. Han skänker mig värme - mitt i kylan. Han gör mig lugn - mitt i all förvirring.
Jag är som i en bubbla, fast inte instängd. Inte overkligt, bara tryggt, fridfullt. Vet att Han är nära. Att Han har allt i Sin hand. Vet att jag kan vara lugn, för det ordnar sig. Kanske inte bara på det sätt jag trott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar