Jag sminkar mig som vanligt, håret är ordnat, jag har kläder på kroppen och jag fungerar i samhället. Därför kan du inte se att jag är sjuk. Jag är trasig i själen och jag mår inte bra. Hela mitt inre känns skört - som ett sprucket kärl. Jag är lite mer hel mot vad jag har varit, men jag är inte stark. Blir det för mycket går jag sönder.
Jag har börjat jobba igen - men det betyder inte att jag är frisk.
Du kan se mig skratta - men det betyder inte att jag mår bra hela tiden.
Vi kan sitta och prata - men det betyder inte att jag hör allt du säger.
Det är väldigt frustrerande och förvirrande för mig också...
4 kommentarer:
Så väl jag känner igen mig i din beskrivning. Å att det ska vara så svårt, att livet ska vara så svårt.... /Kram
Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver. Vad bra du förklarar den frustration, förvirring och ibland totala kaos som råder inom en men som kanske inte alltid syns. Det är svårt, för omgivningen och för en själv.
Många styrkekramar fyllda med hopp och värme //Gabriella
Tack! Det värmer mitt inre att det jag skriver berör och möter förståelse. Har så svårt att förstå att mina formuleringar sätter ord på andras känslor - men tack!
Kramar tillbaka!
Jag känner igen mig i dina ord och jag vet att jag inte kommer bli bättre. Frusterande är det. Det finns där på något sätt men jag väljer ändå att försöka välja den ljusa vägen.Ibland är det inte alltid så lätt.
Varma kramar till dig
Skicka en kommentar