Älskade vännen!

Vad jag önskar att du ska få må bra. Att du ska känna att det vänder snart, för det kommer det att göra.

Men jag vet också att man inte tror det när det är som jobbigast. När det räcker med att man hör telefonen så drar allt igång. Hjärtklappningen, yrseln, skakningarna, oron, hur tankedrevet drar igång för fullt och så är resten av den dagen förstörd.

Jag vet hur det är de där dagarna då man känner att det är lite bättre. Man känner hopp igen och man vill göra allt och lite till. Så man börjar greja, tar en promenad bara för att märka att det blev lite för mycket och så var resten av den dagen förstörd.

Men vet du - det kommer att vända. Du kommer inte märka det från en dag till en annan. Kanske inte ens från en vecka till en annan. Men efter ett tag märker du att återhämtningen går lite snabbare. Du orkar svara i telefonen utan att du får panik.

Sakta men säkert kommer din lägstanivå att höjas och du blir starkare - lite i taget.

Stirra dig inte blind på det som du inte orkar och på det som inte går som du vill. Försök att fokusera och glädja dig åt det lilla som du faktiskt klarar av. Att du orkade gå ur sängen. Att du fick i dig mat. Att du orkade borsta tänderna. Att du orkade gå runt kvarteret. De där små sakerna - det är dem som du ska glädjas över.

Vet också att du inte är ensam - även om det ofta känns så.