En dag kvar... En enda ynka dag kvar. Sen är jag ledig i 12 dagar. Förstå - 12 dagar! Ska bli så galet skönt. Fast det heter ju inte att jag är ledig. Jag har elevfria dagar... Men jag måste inte va på jobbet så jag förstår inte skillnaden. Nästa vecka åker jag upp till Stockholm och är där hela veckan. Måndag, tisdag och onsdag ska jag till musikhögskolan på pedagogdagar, men sen resten av veckan är jag helt ledig. Ska försöka träffa lite folk som jag inte träffat på länge, men mest ska jag nog bara ta det lugnt och umgås med mig själv.
Hade planer på att plita ihop ett mail nu till L, men jag orkar inte. Är fortfarande småsjuk och nu mår jag dessutom illa igen. Magkatarr... Men jag vet inte för vad. Oftast kommer det när jag är stressad, men jag tycker inte jag är det nu. Skit samma - jag måste inte förstå allt även om jag vill det. Kanske bara ska ta det för vad det är. Mår illa och är snurrig. Punkt. Ska nog gå och sova istället.
Kram Cece
måndag 20 oktober 2008
söndag 19 oktober 2008
Att ha modet att gå
Hur kan man vända på en negativ situation och förändra den till det bättre och är det ens möjligt?
Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan det ibland bli så att omständigheter och situationer gör att man till slut identifierar sig med sitt problem. Det är inte bara något som finns i ens liv, det blir ens liv.
Det är så lätt att fastna i tanken och i agerandet att man till slut inte ser något annat. Man ser bara ens egna lilla, lilla värld och man blir så trött och slut av att ge näring åt problemet att man inte orkar lyfta upp blicken.
Men vad ska man göra då? Ska man bara acceptera sitt öde och tro att det är meningen att man ska gå omkring och må dåligt? Och det jag funderar över är om man verkligen vill identifiera sig med ett problem.
Men samtidigt så är det ju svårt - det är jag medveten om. För det kan ju vara så att man vill göra något åt det. Man vill må bra, men man vet inte om man vågar. Man vet inte om man har orken att möta "demonerna", det jobbiga som finns i en.
Och jag ska inte ljuga för dig - det kommer förmodligen bli skitjobbigt. Du har ingen aning om vad som väntar och du kommer att känna dig helt skräckslagen många gånger. Det kommer att vara den värsta resa du någonsin har gjort.
Men vet du - det kommer också att vara den bästa resa du gjort. Det kommer att vara värt det. För i slutändan kommer du stå där och känna dig mer hel. Du kommer kunna stå där med rak rygg och säga - det här är jag. Jag har haft en helt bedrövligt jobbig resa, men nu är jag framme. Jag har kommit i mål. Jag är mera hel...
Jag tvekar ofta när jag tar de första stegen, men jag rör mig hellre framåt i fruktan, än jag låser mig i en negativ situation.
Kram Cece
Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan det ibland bli så att omständigheter och situationer gör att man till slut identifierar sig med sitt problem. Det är inte bara något som finns i ens liv, det blir ens liv.
Det är så lätt att fastna i tanken och i agerandet att man till slut inte ser något annat. Man ser bara ens egna lilla, lilla värld och man blir så trött och slut av att ge näring åt problemet att man inte orkar lyfta upp blicken.
Men vad ska man göra då? Ska man bara acceptera sitt öde och tro att det är meningen att man ska gå omkring och må dåligt? Och det jag funderar över är om man verkligen vill identifiera sig med ett problem.
Men samtidigt så är det ju svårt - det är jag medveten om. För det kan ju vara så att man vill göra något åt det. Man vill må bra, men man vet inte om man vågar. Man vet inte om man har orken att möta "demonerna", det jobbiga som finns i en.
Och jag ska inte ljuga för dig - det kommer förmodligen bli skitjobbigt. Du har ingen aning om vad som väntar och du kommer att känna dig helt skräckslagen många gånger. Det kommer att vara den värsta resa du någonsin har gjort.
Men vet du - det kommer också att vara den bästa resa du gjort. Det kommer att vara värt det. För i slutändan kommer du stå där och känna dig mer hel. Du kommer kunna stå där med rak rygg och säga - det här är jag. Jag har haft en helt bedrövligt jobbig resa, men nu är jag framme. Jag har kommit i mål. Jag är mera hel...
Jag tvekar ofta när jag tar de första stegen, men jag rör mig hellre framåt i fruktan, än jag låser mig i en negativ situation.
(Bill Hybels)
Kram Cece
lördag 18 oktober 2008
Problemorienterad eller handlingsorienterad?
Har man rätt att klaga över sin situation om man inte gör något åt den?
Just nu läser jag en bok av Bill Hybels (när ingen ser dig - vem är du då?) och igår när jag åkte hem från jobbet så läste jag just om hur problem och omständigheter kan ta över. Innan hon har hunnit märka det kretsar hela hennes liv runt problemet. Hon blir handlingsförlamad. Hon har valt att låta problemet styra henne. Hon kan inte längre varken lösa det eller göra något annat på andra områden i livet. Hon är sitt eget problem.
Han fortsätter lite längre fram; Om man tillåter sig att bli överväldigad av svårigheter ser framtiden inte ljus ut. Man kommer att fastna i det ena problemet efter det andra. Man kommer att tillbringa hela sitt liv med att inte komma nånstans och förarga sig över att vägen bara leder dig runt, runt. Man blir bitter (min egen tolkning)
Just nu läser jag en bok av Bill Hybels (när ingen ser dig - vem är du då?) och igår när jag åkte hem från jobbet så läste jag just om hur problem och omständigheter kan ta över. Innan hon har hunnit märka det kretsar hela hennes liv runt problemet. Hon blir handlingsförlamad. Hon har valt att låta problemet styra henne. Hon kan inte längre varken lösa det eller göra något annat på andra områden i livet. Hon är sitt eget problem.
Han fortsätter lite längre fram; Om man tillåter sig att bli överväldigad av svårigheter ser framtiden inte ljus ut. Man kommer att fastna i det ena problemet efter det andra. Man kommer att tillbringa hela sitt liv med att inte komma nånstans och förarga sig över att vägen bara leder dig runt, runt. Man blir bitter (min egen tolkning)
Har jag rätt att klaga över att jag är singel när jag inte gör nåt åt det? Om jag inte på något konstruktivt sätt gör något för att förändra min situation - har jag rätt att klaga då? Om jag tycker att jag är för tjock och vill gå ner i vikt men inte gör nåt åt det utan istället tar en kaka till - har jag rätt att klaga då? Om jag inte trivs på jobbet och inte vill gå dit, men inte söker något nytt - har jag rätt att klaga då? Om jag inte trivs där jag bor, men inte letar efter något nytt - har jag rätt att klaga då?
Jag tror att man måste välja att stanna upp och stoppa tanken. Man behöver reflektera över hur man kan förändra sin tillvaro och vad man kan göra så att situationen förändras åt det håll dit man vill att den ska gå. Man behöver lyfta blicken. Man behöver ändra fokus. Man kan inte bara sitta och vänta på att "någon" ska ändra den åt mig. Jag måste göra det själv.
Kram Cece
Kram Cece
fredag 17 oktober 2008
Som kompensation...
Vi var ju lite bleka på bilderna i det förra inlägget - vilket Veronica muttrade över, så här kommer lite andra bilder från i somras när jag och världens bästa Veronica var på roadtrip runt Vättern.
Vi hamnade bland en massa pensionärer vid Medevi brunn.
Veronica sitter och väntar på mig vid Medevi brunn.
Jag och Veronica vid Övralid där Verner von Heidenstam bodde under hans levnad. (Nobelpristagare i litteratur 1916)Vadstena klostermuseum
Avslutade dagen med ett kvällsdopp och grillning vid Vättersvallen. Magiskt!Fredag!
Klockan är inte mer än 13:20 och jag har hunnit med en hel del idag. Var i X på morgonen på personalmöte, kom hem lagom till tolv och åkte upp till Sofia och tog en kaffe och en äppelpaj med henne och Veronica. Och nu ska jag och sistnämnda människa åka till Skövde, hämta Magda och äta lunch. Trött, men ändå rätt glad. Vaknade dock i morse med ont i halsen. Säger inte det till Veronica bara för då hävdar hon att det är sångerskenojan som satt in...
Började läsa en ny bok idag på bussen - Bill Hybels, Vem är du när ingen ser? Handlar om karaktär och om hur man kan utvecklas och förändras som människa. Och han skrev en hel del bra grejer. Kommer att kommentera den lite mer i kommande inlägg. Just nu är jag alldeles för snurrig, trött och hungrig för att kunna tänka klart. Nu vill jag bara äta.
Här är för övrigt ett par bilder från höstpromenaden som mina vänner drog ut mig på i söndags.
Jag & Magda
Började läsa en ny bok idag på bussen - Bill Hybels, Vem är du när ingen ser? Handlar om karaktär och om hur man kan utvecklas och förändras som människa. Och han skrev en hel del bra grejer. Kommer att kommentera den lite mer i kommande inlägg. Just nu är jag alldeles för snurrig, trött och hungrig för att kunna tänka klart. Nu vill jag bara äta.
Här är för övrigt ett par bilder från höstpromenaden som mina vänner drog ut mig på i söndags.
Veronica & Ami
Jag & MagdaKram Cece - som lovade att säga att det var Veronica som var fotografen :-)
torsdag 16 oktober 2008
Personalmöte i morgon
Nähäpp - ingen ledig fredag. Men jag ska nog inte klaga. Nästa vecka jobbar jag bara måndag och tisdag. Sen är jag ledig i en och en halv vecka :-) Mina estetelever har temavecka så det är inte någon ordinarie undervisning, så jag kommer inte åka till Lidköping. Nu kommer jag inte vara helt ledig bara för det, men jag slipper åka i alla fall. Har en massa planering att göra... kan inte fatta att det kan ta så lång tid! Idag satt jag i tre och en halv timme och jag kom inte ens halvvägs. Jag gjorde i och för sig det allra viktigaste och det känns bra.
Direkt efter jobbet åkte jag hem till Veronica och åt kvällsmat med henne och Magda. Så mysigt att bara kunna ses så här mitt i veckan. Och särskilt när jag varit lite sjuk och inte varit så social de senaste dagarna. Idag har jag mått bättre som skönt är, men nu har en huvudvärk börjat göra sig påmind...segt. Ska ta och proppa i mig en ipren och gå och sova. Klockan ringer smärtsamt tidigt i morgon 05:45. Alldeles för tidigt för att en liten Beckis ska va nöjd med det.
Kram Cece
Direkt efter jobbet åkte jag hem till Veronica och åt kvällsmat med henne och Magda. Så mysigt att bara kunna ses så här mitt i veckan. Och särskilt när jag varit lite sjuk och inte varit så social de senaste dagarna. Idag har jag mått bättre som skönt är, men nu har en huvudvärk börjat göra sig påmind...segt. Ska ta och proppa i mig en ipren och gå och sova. Klockan ringer smärtsamt tidigt i morgon 05:45. Alldeles för tidigt för att en liten Beckis ska va nöjd med det.
Kram Cece
onsdag 15 oktober 2008
höst...
Se följande framför er; man vaknar tidigt på morgonen, solen skiner och det är inte ett regnmoln i sikte. Man traskar glad i hågen till bussen - i tjocktröja och dunväst och beger sig mot Lidköping för att jobba. Småsover lite sådär gött på bussen och när man vaknar till liv är man framme i Lidköping och kommer på att de flyttat busstationen till sockerbruket. Innebär att det tar några minuter längre än tidigare att gå till och från jobbet. Det gör inte ett dugg, för det är alldeles fantastiskt fint höstväder. Luften är hög och klar och lite halvsvalt, men ändå helt underbart och man känner mig mest lycklig.
Se följande framför er nu; lagom som jobbet är slut så är himlen invaderad av gråa moln som de senaste timmarna vräkt ur sig vatten (=regn). Inget paraply, ingen regnjacka och det är dessutom längre än tidigare till bussen. Vem var sådär nöjd över det? Inte jag i alla fall. Det tog mig ända till Skövde innan jag var någorlunda torr och jag slutade väl va fuktig för en kvart sen...
Stannade ändå till i kyrkan på bönen och det var riktigt gött. Så kvällen avslutades på ett bra sätt.
Kram Cece
Se följande framför er nu; lagom som jobbet är slut så är himlen invaderad av gråa moln som de senaste timmarna vräkt ur sig vatten (=regn). Inget paraply, ingen regnjacka och det är dessutom längre än tidigare till bussen. Vem var sådär nöjd över det? Inte jag i alla fall. Det tog mig ända till Skövde innan jag var någorlunda torr och jag slutade väl va fuktig för en kvart sen...
Stannade ändå till i kyrkan på bönen och det var riktigt gött. Så kvällen avslutades på ett bra sätt.
Kram Cece
tisdag 14 oktober 2008
Lite piggare nu ikväll
Jaha, då har ytterligare en dag gått utan att något särskilt har hänt. Har tillbringat största tiden i min soffa i horisontalläge och det har varit väldigt välbehövligt. Mår väl inte så jättemycket bättre mot tidigare idag, men jag mår i alla fall inte sämre. Känner mig sliten i halsen och väldigt trött, men den senaste tabletten hjälpte mot huvudvärken.
Och det tråkiga när jag är lite småsjuk - eller mycket sjuk för den delen - är att jag blir så dämpad. Inget känns kul och jag sitter bara här och tycker synd om mig själv. Det jag tidigare skrivit om att fokusera rätt och att välja hur jag ska tänka - det har inte varit i min närhet idag.
Samtidigt kanske man kan få må så här en dag eller två. Man måste nog tillåta sig själv att må lite småsurt ibland, bara man inte fastnar i det. Och det har jag inga planer på att göra. Jag låter mig må så här idag och sen så hoppas jag att jag kan tänka om och fokusera om i morgon.
Nu ska jag återigen placera mig i soffan och kolla på tv. Inte för att det är så mycket vettigt men det är i alla fall något att kolla på.
Kram Cece
Och det tråkiga när jag är lite småsjuk - eller mycket sjuk för den delen - är att jag blir så dämpad. Inget känns kul och jag sitter bara här och tycker synd om mig själv. Det jag tidigare skrivit om att fokusera rätt och att välja hur jag ska tänka - det har inte varit i min närhet idag.
Samtidigt kanske man kan få må så här en dag eller två. Man måste nog tillåta sig själv att må lite småsurt ibland, bara man inte fastnar i det. Och det har jag inga planer på att göra. Jag låter mig må så här idag och sen så hoppas jag att jag kan tänka om och fokusera om i morgon.
Nu ska jag återigen placera mig i soffan och kolla på tv. Inte för att det är så mycket vettigt men det är i alla fall något att kolla på.
Kram Cece
Lite synd om mig...
Fast inte så mycket. Bara lite. Var in till jobbet på förmiddagen för att ha ett möte med en kollega, men sen åkte jag hem. Mår fortfarande hur skumt som helst. Känner mig febrig och allmänt hängig. När jag var upp till Brita förut och lånade lite filmer så hade jag jättesvårt att koncentrera mig på vad hon sa. Är rädd att jag är tillbaka i hur jag mådde förra hösten när jag jobbade för mycket. Fast jag jobbar ju inte så mycket nu. Får fortsätta att filosofera lite senare. Nu ska jag äta lite lunch och lägga mig i soffan och kolla på film och hoppas att jag mår bättre om en stund. Jag bara får inte bli sjuk nu...
Kram Cece
Kram Cece
måndag 13 oktober 2008
Lite gnölig
Tänk att det kan va så kul att ändra utseende på den här sidan... Vet inte hur många gånger jag gjort det nu, men lite ombyte förnöjer.
Annars då? Jovars (som min bror skulle säga), det är väl helt ok. Inte helt bra, men ändå ok. Varit skitskum hela dan. Huvudvärk, hängig, smått skakig, febrig och har inte varit särskilt hungrig. Nästan så jag mått illa. Inte magsjukilla, men... mer att jag bara inte är hungrig.
Funderar på om jag ska stanna hemma från jobbet i morgon i ett försök att häva det hela innan det bryter ut på riktigt. Måste in till jobbet för ett möte på förmiddagen i morgon, men sen får jag se hur jag gör. Om jag mår som jag gör nu och som jag gjort hela dan så åker jag nog hem efter det. Problemet är bara att jag är så himla snäll. Jag vet att det inte är mitt problem om mina elever inte får sin lektion, och det är heller inte mitt problem att försöka få tag på dem, men ändå så känns det som det. Man vill som inte att de ska åka in till musikskolan i onödan...
Jaja, jag får se hur jag mår i morgon och om det är så att jag inte mår bra så får jag ignorera min duktighet och strunta i eleverna. Det är inte mitt problem att försöka få tag på dem om jag är sjuk.
Nu ska jag ta en ipren och se om värken släpper. Har inte bara haft huvudvärk utan händerna har värkt idag också. En skön konsekvens av att vädret börjar bli kallare och mer ruggigt.
Äh, känner mig som värsta gnällkärringen här nu... Återkommer i morgon.
Kram Cece
Annars då? Jovars (som min bror skulle säga), det är väl helt ok. Inte helt bra, men ändå ok. Varit skitskum hela dan. Huvudvärk, hängig, smått skakig, febrig och har inte varit särskilt hungrig. Nästan så jag mått illa. Inte magsjukilla, men... mer att jag bara inte är hungrig.
Funderar på om jag ska stanna hemma från jobbet i morgon i ett försök att häva det hela innan det bryter ut på riktigt. Måste in till jobbet för ett möte på förmiddagen i morgon, men sen får jag se hur jag gör. Om jag mår som jag gör nu och som jag gjort hela dan så åker jag nog hem efter det. Problemet är bara att jag är så himla snäll. Jag vet att det inte är mitt problem om mina elever inte får sin lektion, och det är heller inte mitt problem att försöka få tag på dem, men ändå så känns det som det. Man vill som inte att de ska åka in till musikskolan i onödan...
Jaja, jag får se hur jag mår i morgon och om det är så att jag inte mår bra så får jag ignorera min duktighet och strunta i eleverna. Det är inte mitt problem att försöka få tag på dem om jag är sjuk.
Nu ska jag ta en ipren och se om värken släpper. Har inte bara haft huvudvärk utan händerna har värkt idag också. En skön konsekvens av att vädret börjar bli kallare och mer ruggigt.
Äh, känner mig som värsta gnällkärringen här nu... Återkommer i morgon.
Kram Cece
söndag 12 oktober 2008
Huvudvärk
Har inte mycket vettigt att skriva idag. Kunde bara inte somna igår... sista gången jag kollade på klockan var den 03:42. Lite jobbigt med tanke på att min klocka ringde 07:30 i morse. Har mått skitskumt idag. Mått illa och har en alldeles fantastisk huvudvärk. Tryckt i mig en alvedon nu och hoppas på att den släpper snart.
Efter mötet - som för övrigt gick riktigt bra - så var jag upp till familjen Davidsson och åt lunch och bara hängde några timmar. Softisch värre :) Hamnade med Magda, Ami och Veronica uppe på billingen och drack kaffe och vandrade lite (med betoning på lite). Mina vänner ser det som sin livsuppgift att få ut mig i skogen. Jag har väl egentligen inget emot det, jag bara gillar att sitta inne i en soffa och softa. Men de blev så glada att de fick med mig ut och är de glada så är jag glad.
Kram Cece
Efter mötet - som för övrigt gick riktigt bra - så var jag upp till familjen Davidsson och åt lunch och bara hängde några timmar. Softisch värre :) Hamnade med Magda, Ami och Veronica uppe på billingen och drack kaffe och vandrade lite (med betoning på lite). Mina vänner ser det som sin livsuppgift att få ut mig i skogen. Jag har väl egentligen inget emot det, jag bara gillar att sitta inne i en soffa och softa. Men de blev så glada att de fick med mig ut och är de glada så är jag glad.
Kram Cece
lördag 11 oktober 2008
Dags att sova tror jag...
Ja vad säger man egentligen? Har nyss kommit hem från Värsås där jag sjöng på skördefest med temat "min dröm om lustgården". Det var inte fullt så underhållande som titeln... Jag lyssnade hela tiden, men jag minns nog ingenting tror jag. Eller jo det gör jag nog, han gillar maskar. Och man ska vara snäll mot dom för de gör grävjobbet i hans land :)
Men Magda - min fina vän som följde med fällde nog den skönaste kommentaren idag. (Hon är för övrigt bra på det där med kommentarer...) När jag hämtade upp henne och vi var på väg, sa jag att jag tyckte det var roligt att hon var med. Hennes svar lydde; Ja, jag kunde ju inte låta dig åka på det där alldeles själv. Som om jag skulle till nåt hemskt ställe eller nåt. Magda - du är en sån källa till glädje!!
Nu har jag suttit här och förberett mig inför mötet i morgon. Mötesledaren ringde mig förut och han skulle återkomma när han var lite mer genomtänkt. Och när jag hade lagt på där så lyssnade jag av svararen och där hade Jörgen (pastorn) ringt och föreslagit lite ordning på låtar. Kan bli intressant hur det hela blir. Det känns bra i alla fall. Det känns lugnt och det är ett gott tecken. Jag litar på att Gud är med och att Han leder.
Vill förtydliga lite när det gäller tidigare inlägg där jag skrivit om att man kan välja hur man mår. Naturligtvis finns det tillfällen i livet då man inte kan välja hur känslolivet är. Omständigheter kan göra att man mår dåligt oavsett hur man väljer. Det är inte de här tillfällena jag menar. Det jag menar är när tillvaron är rätt så bra, men man fastnar i tänket och man fastnar i de sakerna som är negativa. Man hamnar i en nedåtgående spiral som gör att man inte kan se det som är bra. Det är där jag menar att man kan välja vad man fokuserar på och det leder i sin tur till att man mår på ett annat sätt än vad man kanske gjorde från början. Man väljer hur man mår...
Nu har jag pratat i telefon och sagt grattis, jag har pratat med mötesledaren och planerat mötet och det som nu återstår är att att tvätta bort sminket och gå och sova. Eftersom jag bor i lägenhet så vill jag inte värma upp rösten här för tidigt - tycker inte riktigt det är så schysst mot mina grannar. Så jag brukar försöka vara i kyrkan senast halv nio för att få igång rösten. Sen är det rätt gött att sitta där ensam ett tag och pejla in Gud. Så det innebär att det är dags för den här fröken att gå och sova.
Kram Cece
Men Magda - min fina vän som följde med fällde nog den skönaste kommentaren idag. (Hon är för övrigt bra på det där med kommentarer...) När jag hämtade upp henne och vi var på väg, sa jag att jag tyckte det var roligt att hon var med. Hennes svar lydde; Ja, jag kunde ju inte låta dig åka på det där alldeles själv. Som om jag skulle till nåt hemskt ställe eller nåt. Magda - du är en sån källa till glädje!!
Nu har jag suttit här och förberett mig inför mötet i morgon. Mötesledaren ringde mig förut och han skulle återkomma när han var lite mer genomtänkt. Och när jag hade lagt på där så lyssnade jag av svararen och där hade Jörgen (pastorn) ringt och föreslagit lite ordning på låtar. Kan bli intressant hur det hela blir. Det känns bra i alla fall. Det känns lugnt och det är ett gott tecken. Jag litar på att Gud är med och att Han leder.
Vill förtydliga lite när det gäller tidigare inlägg där jag skrivit om att man kan välja hur man mår. Naturligtvis finns det tillfällen i livet då man inte kan välja hur känslolivet är. Omständigheter kan göra att man mår dåligt oavsett hur man väljer. Det är inte de här tillfällena jag menar. Det jag menar är när tillvaron är rätt så bra, men man fastnar i tänket och man fastnar i de sakerna som är negativa. Man hamnar i en nedåtgående spiral som gör att man inte kan se det som är bra. Det är där jag menar att man kan välja vad man fokuserar på och det leder i sin tur till att man mår på ett annat sätt än vad man kanske gjorde från början. Man väljer hur man mår...
Nu har jag pratat i telefon och sagt grattis, jag har pratat med mötesledaren och planerat mötet och det som nu återstår är att att tvätta bort sminket och gå och sova. Eftersom jag bor i lägenhet så vill jag inte värma upp rösten här för tidigt - tycker inte riktigt det är så schysst mot mina grannar. Så jag brukar försöka vara i kyrkan senast halv nio för att få igång rösten. Sen är det rätt gött att sitta där ensam ett tag och pejla in Gud. Så det innebär att det är dags för den här fröken att gå och sova.
Kram Cece
Hello everybody, wherever you are...
Pigg pigg pigg pigg pigg pigg PIGG! Didirididi... Jag är så begåvad! Har passerat åldern 30 för ett par år sen och man kan tycka att man ska ha utvecklat någon typ av självkännedom, men icke! För lite drygt en timme sen så drack jag en stoooor latte hemma hos Veronica. Och vad händer? Jag blir pigg. Hur pigg som helst dessutom. Så nu sitter jag här hemma - har slösurfat lite och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är då inte sovtrött - så mycket vet jag.
Är dessutom asmätt. Åt pizza och det var så gott! Och resultatet blev ju givetvis att jag nu sitter här med svullen mage och är så mätt. Känns som om jag inte behöver äta något överhuvudtaget på flera dagar. Men det kommer jag självklart göra. Äta bör man... har jag hört.
En annan grej som jag också vet - förutom att jag inte är sovtrött - är att jag är lycklig. Visst är det saker i mitt liv som jag saknar och som jag önskar såg ut på ett annat sätt, men jag har det bra. Jag mår bra. Jag känner mig lycklig. Väldigt, väldigt mätt, men lycklig.
Jag kommer för övrigt ha en sånghelg nu i helgen. Lördag kväll ska jag sjunga i Värsås missionskyrka på en skördehögtid. En man som heter Börje ska komma dit och berätta om sin dröm om lustgården. Jo det är sant, han har dessutom skrivit en bok om ämnet... Känns mycket underhållande. Magda, min fina och trogna supporter ska följa med och vi försöker övertala Veronica att följa med. Man kan ju bara inte missa detta tillfälle. En särskild inbjudan är skickad till LRF föreningarna i bygden = bönderna... Så man får väl se om det finns nån bonde som söker sig en fru - ha ha.
Och på söndag ska jag sjunga i kyrkan. Jörgen ska predika om att våga tro. När det gäller Gud kan man aldrig veta, man kan bara tro och lita på att det är sant. Skrev en låt förut idag om ämnet - texten kan du läsa i mitt förra inlägg. Blev rätt nöjd med den faktiskt...
Dessutom fyller en riktigt god vän år idag - GRATTIS! Ringer dig senare idag och gratulerar på riktigt. Du är ju en sån upptagen man så det är ju inte säkert att du tar dig tid att läsa min blogg en dag som denna och jag vill ju inte att du ska missa att jag säger grattis :-) Förresten, har du bört bört bört? moahahahaha (förlåt att jag blev lite intern här, men det är min blogg och jag skriver vad jag vill :-)
Nä, kära vänner. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och fortsätta skriva om typ ingenting, men det leder ju inte nån vart. Så det är väl lika bra att jag säger tack och godnatt nu. Inte för att jag kommer att sova än, men ändå :-)
Over and out.
Kram Cece
Är dessutom asmätt. Åt pizza och det var så gott! Och resultatet blev ju givetvis att jag nu sitter här med svullen mage och är så mätt. Känns som om jag inte behöver äta något överhuvudtaget på flera dagar. Men det kommer jag självklart göra. Äta bör man... har jag hört.
En annan grej som jag också vet - förutom att jag inte är sovtrött - är att jag är lycklig. Visst är det saker i mitt liv som jag saknar och som jag önskar såg ut på ett annat sätt, men jag har det bra. Jag mår bra. Jag känner mig lycklig. Väldigt, väldigt mätt, men lycklig.
Jag kommer för övrigt ha en sånghelg nu i helgen. Lördag kväll ska jag sjunga i Värsås missionskyrka på en skördehögtid. En man som heter Börje ska komma dit och berätta om sin dröm om lustgården. Jo det är sant, han har dessutom skrivit en bok om ämnet... Känns mycket underhållande. Magda, min fina och trogna supporter ska följa med och vi försöker övertala Veronica att följa med. Man kan ju bara inte missa detta tillfälle. En särskild inbjudan är skickad till LRF föreningarna i bygden = bönderna... Så man får väl se om det finns nån bonde som söker sig en fru - ha ha.
Och på söndag ska jag sjunga i kyrkan. Jörgen ska predika om att våga tro. När det gäller Gud kan man aldrig veta, man kan bara tro och lita på att det är sant. Skrev en låt förut idag om ämnet - texten kan du läsa i mitt förra inlägg. Blev rätt nöjd med den faktiskt...
Dessutom fyller en riktigt god vän år idag - GRATTIS! Ringer dig senare idag och gratulerar på riktigt. Du är ju en sån upptagen man så det är ju inte säkert att du tar dig tid att läsa min blogg en dag som denna och jag vill ju inte att du ska missa att jag säger grattis :-) Förresten, har du bört bört bört? moahahahaha (förlåt att jag blev lite intern här, men det är min blogg och jag skriver vad jag vill :-)
Nä, kära vänner. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och fortsätta skriva om typ ingenting, men det leder ju inte nån vart. Så det är väl lika bra att jag säger tack och godnatt nu. Inte för att jag kommer att sova än, men ändå :-)
Over and out.
Kram Cece
fredag 10 oktober 2008
Det handlar inte om att veta - det handlar om att tro...
Nu står jag här igen, en liten människa. Och undrar vad som hände, hur kunde det bli så här? För det fanns ingen möjlighet att det skulle ha fungerat. Det kan bara vara Du som är med mig genom allt.
Så jag riktar in min blick mot Dig.
Jag vill tro att det bär. Jag vill lita på att Du alltid är här hos mig. Jag behöver Dig, behöver Ditt andetag.
Gud, Du känner mig så väl. Du vet att jag vill veta. Du vet att jag vill förstå, men nu handlar det inte om det. För att leva helt med Dig, då måste jag släppa taget. Jag kan aldrig veta säkert, det handlar ju om att tro.
Gud, jag vill vara här med Dig. Gud, jag vill tro att Du är med mig steg för steg...
Så jag riktar in min blick mot Dig.
Jag vill tro att det bär. Jag vill lita på att Du alltid är här hos mig. Jag behöver Dig, behöver Ditt andetag.
Gud, Du känner mig så väl. Du vet att jag vill veta. Du vet att jag vill förstå, men nu handlar det inte om det. För att leva helt med Dig, då måste jag släppa taget. Jag kan aldrig veta säkert, det handlar ju om att tro.
Gud, jag vill vara här med Dig. Gud, jag vill tro att Du är med mig steg för steg...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)