Det sägs att man inte kan leva utan kärlek. Att både kropp och själ förtvinar.
Många människor spenderar hela sina liv till att söka efter just kärleken. Man letar och letar och ibland kanske man är så ivrig i sitt sökande att man missar den. Man är på något vis så van vid att leta att man inte vet vad man ska göra när man väl hittar den.
Ibland kan det också vara så att människor kommer in i ens liv och det är först efter ett tag som man inser deras värde. Känslorna växer efterhand.
Men för en del händer det att man vet direkt att man fungerar ihop - det är som att själarna klickar i varandra.
Sedan finns ju Gud. Han som älskar oss utan gräns. Som blir alldeles varm i hjärtat bara Han tänker på oss. Det spelar ingen roll vad vi gör eller om vi älskar Honom tillbaka - Han älskar oss ändå.
Det är kärlek det!
2 kommentarer:
I kväll ges det klokskap om växlande ämnen. För en stund satt jag och lyssnade på samtal om döden, i det fantastiska programmet "Annas Eviga".
Här hos dig får jag ta del av samma sorts klokskap, om kärlek.
Det är nästan svårt att sortera mina tankar, trots att allt ingår i en helhet...ett sammanhang.
Ändå är det just det jag ofta saknar mer än konkret kärlek, att vara del i ett sammanhang, i ett mindre perspektiv än det sammanhang som tillvaron och alltet är.
Egoism måhända, men saken är den att jag och Gud inte riktigt kommer överens. Jag tvivlar på Hans ord...på att Han älskar mig...
kanske är det därför jag också tvivlar på mig själv.
Mitt sökande fortsätter därför, efter både himmelsk och jordelig kärlek.
Från hjärtat
Peter
Väldigt fint.
Skicka en kommentar