lördag 24 juli 2010

All skillnad i världen

Tisdag 15:57

Jag ligger på en filt i slottskogen. Hör hur vinden susar i de stora träden som omringar min varelse. Jag blundar och är närvarande i nuet. Samtidigt är jag någon annanstans.

Livet blir påtagligt när det är så här. Livet blir levande.

Tystnaden är inte tryckande, den är stilla, läkande. Jag har de närmsta runt mig. Mina vänner som vet allt. Som förstår. Som sett all min ångest och tagit den i sina utsträckta händer. De har sett när depressionen fått mig att ligga tyst och ihopkrupen i soffan. De har varit där. Andats sitt lugn i mig. Bara varit nära med sig själva. Inga krav. Bara kärlek.

Ingen av oss har sagt något på länge. Det behövs inte. Vi är trygga i oss själva. I varandra. I det umgänget som bara är vårt.

Jag känner hur ångesten ligger nära och vill ha uppmärksamhet. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till den. Om den ska få utrymme eller om jag ska trycka undan den.

Samtidigt känner jag - helt ärligt, att den kan få göra som den vill. Om den håller sig undan, om den klingar bort av sig självt vore det bara väldigt skönt. Men skulle den bryta ut i full kraft så är det inte världens undergång. Jag är trygg med mina vänner.

Det gör all skillnad i världen.

1 kommentar:

Anonym sa...

det är viktigt i livet att ha vänner som man är trygg med.Det är riktiga vänner.Då behöver man inte tänka så mycket på ångest el oro,utan bara vara. Det får liksom bli som det blir då.