Jag börjar bli så van vid att må dåligt vid det här laget att jag knappt blir förvånad när ångesten dyker upp. Oftast finns det en tydlig orsak, men ibland finns den bara där. Den molande oron, känslan att hjärtat ska slå sig igenom bröstet, rastlösheten.
Det enda som verkar hjälpa är att skriva. Jag tömmer mitt inre på ord och därigenom även mina känslor. Det underlättar en aning.
Alla har vi olika sätt att hantera ångesten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar