Jag vet inte om det bara är jag som känner så här, men jag vill gärna se en mening med saker och ting som händer. Jag vill förstå varför jag går igenom vissa saker och jag vill se att jag kan lära mig något av det för annars känns det meningslöst.
Och när jag är mitt uppe i en period när jag mår dåligt - då ser jag inget annat än det mörka. Jag ser ingen lösning utan det känns som att jag alltid kommer att må så här. Jag har ifrågasatt själva livet och jag vet inte hur många ångestnätter jag har gått igenom där jag viskat till Gud "varför..."
Men så efter ett tag så märker jag att det ändå har lättat. Jag har blivit lite starkare och jag har kommit en bit på vägen. Det är vidrigt jobbigt när man är mitt uppe i det - något annat säger jag inte, men någonstans längst inne i hjärtat tror jag ändå att Gud är med. Och jag tror inte att jag skulle ha kommit så här långt om Han inte hade varit med.
There will be mountains that I will have to climb
And there will be battles that I will have to fight
But victory or defeat it's up to me to deside
But how can I expect to win if I never try
I just can't give up now
I've come to far from where I started from
Nobody told me the road would be easy
And I don't believe He brought me this far to leave me
Never said there wouldn't be trials
Never said I would not fall
Never said that everything would go the way I wanted it to go
But when my back is against the wall
And I feel like all hope is gone
I just lift my head up to the sky
And say help me to be strong
I know You didn't bring me
Out here to leave me lonely
Even when I can't see clearly
I know that You are with me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar