Det här är mitt inlägg nummer femhundra sedan jag startade den här bloggen. Och när jag tänker efter så inser jag att den har förändrats en del sedan jag började skriva.
Först skrev jag bara för att jag hade lust. En lättsam blogg med mycket humor för mina vänner. Sedan kom förändringen. Min depression tog över mer och mer och det präglade mina inlägg. Jag bytte adress på bloggen och jag var mer restriktiv med vilka i min närmaste omgivning som fick läsa den.
I den vevan fick jag veta att det fanns de som kände igen sig i det jag skrev och det betydde massor för mig. Jag fick veta att jag satte ord på deras känslor. Samtidigt blev jag osäker på om jag skulle fortsätta skriva. För den vetskapen att mina ord hade betydelse för någon annan skapade en press. Jag kände att jag var tvungen att vara genomtänkt och komma med nya kloka tankar varje gång jag skrev.
Jag valde att fortsätta skriva men ändrade mitt sätt att se på bloggen. Jag valde att skriva för min egen skull - inte någon annan. Nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, men även om det som händer i livet. Jag lägger ut lite bilder ibland och jag känner inte längre något krav att vara klok.
Jag har ett stort behov av att få ned mina tankar på pränt. Jag kan komma på mig själv med att formulera mig i meningar och uttryck om och om igen. Och när jag väl kunnat skriva ned dem - då är de ute ur systemet och jag kan släppa det.
Den här bloggen - den är min, bara min och jag skriver helt och hållet för min egen skull. Men om det skulle vara så att du läser och tycker om det - varmt välkommen tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar