Jag vet inte riktigt varför, men det är som att min kropp värker mer och mer för varje dag. Händerna. Ryggen. Fötterna. Nacken. Ja mer eller mindre hela kroppen. Två kvällar i rad har jag behövt ta en ibumetin för att jag ska kunna somna. Är som att inget hjälper. Stå, sitta eller ligga - sak samma.
Ibland undrar jag om jag inte har någon sjukdom. Någon riktig alltså. För den här värken är så obegriplig. Kan inte se något samband. Sedan den här darrande känslan jag har ibland. Idag när jag gick nedför trappan hos mamma och pappa kändes det som att benen inte skulle bära mig. Som att knäna var på väg att vika sig.
Men det kanske har sin naturliga förklaring. Det kanske hör till det status jag befinner mig i. Har ju orkat göra ganska mycket i några dagar och först igår låg jag däckad. Kanske ligger kvar lite idag också. Försöker tänka tillbaka på hur det var i början av min sjukskrivning. Hur jag mådde då och hur det var då.
Men jag minns inte riktigt. Dagarna flyter ihop mer och mer och vissa veckor är väldigt dimmiga. Särskilt från hösten. Kanske är en försvarsmekanism som kroppen går in i för att orka. För jag har nog svårt att förstå hur pass dålig jag har varit. Hur pass sjuk min kropp har varit och i vissa fall fortfarande är.
Funderar på om jag ska slita mig från OS och gå och lägga mig istället. Har somnat vid tre några nätter nu och skjuter på dygnet lite. Kanske ska vända tillbaka det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar