Allting är som det alltid har varit - men ändå har allting förändrats. Sakta men säkert sjunker det in och jag börjar förstå mer och mer.
Min oro idag var egentligen helt obefogad. Jag mötte enbart förståelse och önskan om att jag ska må bra. Men jag har hört att oro och rädsla hör till min sjukdom. För det är vad jag har - en sjukdom.
Jag har en utmattning. Nu står det på papper till och med. Och nu är jag sjukskriven för det. Borde nog ha blivit det för länge sedan men jag är lite för envis för att acceptera det. Men nu har det tagit slut. Jag har passerat min gräns och nu har jag en diagnos - depression som patienten har försämrats i och har utvecklat en stark stressreaktion.
Så vad händer nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar