Har varit en märklig dag. Drömde i natt att jag var tillbaka på jobbet och hade ensamt ansvar för närmare 150 barn på den stora adventskonserten. Precis som det var tänkt att jag skulle ha om jag inte blivit sjukskriven. Vaknade helt sönderstressad och det tog flera minuter innan jag kunde skilja på dröm och verklighet. Men även om jag förstod att det bara varit en dröm så har känslan av att inte räcka till funnits kvar. Känslan av att jag borde försöka lite mer.
Varit enormt trött på ljud idag. Varit med ett par goda vänner hela dagen och när de gick ut på en promenad lade jag mig på soffan och sov istället i en timme. Så skönt att slippa allt. Stänga ute alla ljud. Bara jag och mina andetag.
Men även om det på ett sätt har varit en jobbig dag och inte alls lika bra som igår, så är jag ändå nöjd med tillvaron. Det finns alltid ljusglimtar som man kan fokusera på och det försöker jag göra. Idag har jag skrattat mer än vad jag har gjort på länge. Sedan så ringde sjukgymnasten och jag har fått en tid redan på måndag. Och nästa fredag ska jag träffa kuratorn för första gången. Känns skönt att allt äntligen startar igång - samtidigt är det läskigt. Vet ju inte vad som väntar.
Men jag tänker som så här - det borde ju inte blir sämre i alla fall.
1 kommentar:
Ja, visst är det så att man är så inne i drömmarna att man inte vet om det är verklighet eller en dröm. En ganska läskig känsla. Härligt att du skrattat mycket. Det piggar upp livet med ett gott skratt.
Jag hoppas du får en fin vecka och att du ska må så bra som det bara går.
Stor kram till dig
Skicka en kommentar