låt det idag finnas frid inom dig
må du lita på din tro
att du är exakt var du är menad att vara
glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro
må du använda de gåvorna som du har fått
och ge vidare den kärlek som har givits till dig
må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett värdefullt barn
låt den närvaron sätta sig i din kropp
och ge din själ friheten att sjunga
dansa
lovorda
och älska
Sankta Theresas bön.
måndag 30 mars 2009
söndag 29 mars 2009
Att formas efter Hans hjärta
Att leva sitt liv innebär att man inte vet vad som ska hända. Man kan ha sina aningar och man kan ha lite koll, men egentligen har vi ingen aning.
För en del kan detta vara otroligt skrämmande. Man lever i ovisshet och kanske känner rädsla inför framtiden. Medan det för andra inte är något problem alls. Man bara lever på och verkar helt obekymrad om vad som kommer framöver.
Jag tror att jag är någonstans mittemellan. Ibland känner jag mig orolig och önskar att jag visste lite mer om hur det kommer att bli för mig. Men nånstans i mig har jag ändå ett lugn och en känsla av att det kommer att lösa sig.
För jag vet att mina dagar, min framtid, mitt liv är utom min kontroll. Jag har lagt det i någons hand och jag vet att Han har betydligt större koll än vad jag har. Gud är den som har skapat mig, den som älskar mig och som aldrig skulle lämna min sida.
Precis som en krukmakare formar kärlet efter sin hand, så formar Gud mig. Lika försiktig och ömsint som ett lerkärl behandlas, lika ömt vårdar Gud mig.
Och just därför är jag trygg i att lämna mitt liv och min tillvaro i Hans hand...
Beautiful Lord, wonderful Saviour
I know for sure all of my days are held in Your hands
Crafted into Your perfect plan
You gently call me into Your presence
Guiding me by Your Holy Spirit
Teach me dear Lord to live all of my life
Through Your eyes
I'm captured by Your holy calling
Set me apart, I know You're drawing me to Yourself
Lead me Lord I pray
Take me, mould me, use me, fill me
I give my life to the Potter's hand
Call me, guide me, lead me, walk beside me
I give my life to the Potter's hand
För en del kan detta vara otroligt skrämmande. Man lever i ovisshet och kanske känner rädsla inför framtiden. Medan det för andra inte är något problem alls. Man bara lever på och verkar helt obekymrad om vad som kommer framöver.
Jag tror att jag är någonstans mittemellan. Ibland känner jag mig orolig och önskar att jag visste lite mer om hur det kommer att bli för mig. Men nånstans i mig har jag ändå ett lugn och en känsla av att det kommer att lösa sig.
För jag vet att mina dagar, min framtid, mitt liv är utom min kontroll. Jag har lagt det i någons hand och jag vet att Han har betydligt större koll än vad jag har. Gud är den som har skapat mig, den som älskar mig och som aldrig skulle lämna min sida.
Precis som en krukmakare formar kärlet efter sin hand, så formar Gud mig. Lika försiktig och ömsint som ett lerkärl behandlas, lika ömt vårdar Gud mig.
Och just därför är jag trygg i att lämna mitt liv och min tillvaro i Hans hand...
Beautiful Lord, wonderful Saviour
I know for sure all of my days are held in Your hands
Crafted into Your perfect plan
You gently call me into Your presence
Guiding me by Your Holy Spirit
Teach me dear Lord to live all of my life
Through Your eyes
I'm captured by Your holy calling
Set me apart, I know You're drawing me to Yourself
Lead me Lord I pray
Take me, mould me, use me, fill me
I give my life to the Potter's hand
Call me, guide me, lead me, walk beside me
I give my life to the Potter's hand
Det blir bra ändå
Det blir inte alltid som man har tänkt sig - har du märkt det? Jag har i alla fall märkt det under årens lopp.
När jag var femton trodde jag att jag skulle ha man, barn och fast jobb när jag fyllde trettio. Jag trodde att jag skulle bo i ett litet hus och vara frisk och ha det bra.
Nu är jag strax över trettio, har varken man eller barn, inget fast jobb och jag bor inte i något hus. Och ska jag vara ärlig så är jag inte riktigt frisk.
Men är måttet på att ha lyckats de sakerna som jag nyss räknade upp? Är mitt liv ett misslyckande bara för att jag inte har uppnått det som jag trodde att jag skulle ha?
Absolut inte. Det finns inte en chans i världen att jag ska ha rätt att tycka att jag är misslyckad bara för det. Visst kan jag ibland tycka att det vore skönt att vara utan vissa av mina dagar när jag mår som sämst, men samtidigt så är ju de dagarna en del av livet.
Jag får helt enkelt lära mig att hantera det hela och inse att livet inte alltid blir som man har tänkt sig - men det kan bli bra ändå...
När jag var femton trodde jag att jag skulle ha man, barn och fast jobb när jag fyllde trettio. Jag trodde att jag skulle bo i ett litet hus och vara frisk och ha det bra.
Nu är jag strax över trettio, har varken man eller barn, inget fast jobb och jag bor inte i något hus. Och ska jag vara ärlig så är jag inte riktigt frisk.
Men är måttet på att ha lyckats de sakerna som jag nyss räknade upp? Är mitt liv ett misslyckande bara för att jag inte har uppnått det som jag trodde att jag skulle ha?
Absolut inte. Det finns inte en chans i världen att jag ska ha rätt att tycka att jag är misslyckad bara för det. Visst kan jag ibland tycka att det vore skönt att vara utan vissa av mina dagar när jag mår som sämst, men samtidigt så är ju de dagarna en del av livet.
Jag får helt enkelt lära mig att hantera det hela och inse att livet inte alltid blir som man har tänkt sig - men det kan bli bra ändå...
lördag 28 mars 2009
Konsten att inte göra något alls
För några år sedan när jag gick på musikhögskolan hade jag en lärare som redan då tyckte att jag var lite väl upptagen. Han rekommenderade då en bok som heter långsamhetens lov. Och idag kom jag att tänka på den boken igen. Den står i min bokhylla men jag har inte läst den än - har inte tagit mig tiden, ironiskt nog...
Den senaste tiden har min kropp protesterat rätt så mycket och den har skrikit efter vila. Jag har inte varit så bra på att lyssna, men nu är jag i det läget att jag inte har något val - jag måste ta det lugnt.
Och idag har jag tränat mig i konsten att inte göra något alls utan att få dåligt samvete. Jag har suttit i min soffa, kollat på tv, lagat lite mat, läst lite, druckit kaffe med en god vän och sen fortsatte jag med att sitta här i min soffa.
Det svåra en sådan här dag är att ignorera det dåliga samvetet och alla borden som man har. Borde diska, städa, rensa i mina garderober, för att inte tala om rensningen som behövs i mitt förråd...
Men som en klok människa sa till mig för inte så länge sen "Finns disken kvar? Finns lägenheten kvar även om du inte städar?" Och det är klart att den gör, men det fick mig att fundera lite. Mitt hem måste inte alltid se perfekt ut, mina vänner vill vara med mig ändå. Jag har ett hem även om jag har disk i köket eller om sängen är obäddad - det måste inte vara perfekt.
Jag tror att man i längden vinner på att ta sig sådana här dagar med jämna mellanrum. Dagar då man bara tar det lugnt, sänker sina krav och ambitioner, vilar och gör absolut ingenting. För om man bara kör på och ger ut av sig själv hela tiden - nån gång tar det slut. Och det är dumt att köra slut och gå på reserven. Tro mig - jag vet...
Den senaste tiden har min kropp protesterat rätt så mycket och den har skrikit efter vila. Jag har inte varit så bra på att lyssna, men nu är jag i det läget att jag inte har något val - jag måste ta det lugnt.
Och idag har jag tränat mig i konsten att inte göra något alls utan att få dåligt samvete. Jag har suttit i min soffa, kollat på tv, lagat lite mat, läst lite, druckit kaffe med en god vän och sen fortsatte jag med att sitta här i min soffa.
Det svåra en sådan här dag är att ignorera det dåliga samvetet och alla borden som man har. Borde diska, städa, rensa i mina garderober, för att inte tala om rensningen som behövs i mitt förråd...
Men som en klok människa sa till mig för inte så länge sen "Finns disken kvar? Finns lägenheten kvar även om du inte städar?" Och det är klart att den gör, men det fick mig att fundera lite. Mitt hem måste inte alltid se perfekt ut, mina vänner vill vara med mig ändå. Jag har ett hem även om jag har disk i köket eller om sängen är obäddad - det måste inte vara perfekt.
Jag tror att man i längden vinner på att ta sig sådana här dagar med jämna mellanrum. Dagar då man bara tar det lugnt, sänker sina krav och ambitioner, vilar och gör absolut ingenting. För om man bara kör på och ger ut av sig själv hela tiden - nån gång tar det slut. Och det är dumt att köra slut och gå på reserven. Tro mig - jag vet...
fredag 27 mars 2009
Hur hanterar man livet?
Jag vet inte hur många gånger de senaste åren jag har känt att jag inte har levt, det är som att jag bara har existerat.
Det har varit otroligt frustrerande och jag vet inte hur många gånger jag har känt att jag inte orkar längre. Orken fanns inte, kraften försvann för länge sen.
Men på något märkligt sätt så har jag orkat. Jag har haft tillräckligt med kraft och jag gav aldrig upp. Och nu när jag levt i den här verkligheten ett par år så märker jag ändå att jag har blivit starkare. Alla dom smällarna som jag fick ta emot när det var som värst - de finns i mitt minne, men de styr mig inte längre. Alla erfarenheter som jag har fått med mig - de har gjort mig till den jag är idag.
Självklart skulle jag gärna varit utan min panikångest, min depression och min utmattning. Men det funkar ju inte så. De är en del av min vardag så istället får jag välja hur jag hanterar det hela. Antingen kan jag gräva ner mig helt i det och tycka synd om mig själv. Tycka att allt är orättvist.
Ett annat alternativ är att göra något konstruktivt av det. Hur kan jag använda mina erfarenheter så att det leder till något bra? Den här bloggen är min ventil - ett sätt att få ur mig alla känslor och tankar, både hur det är nu, men också hur det har varit tidigare. Och om det finns någon som läser det jag skriver och blir berörd av det och känner igen sig i det - då är det värt det. Då vet jag att mina dåliga dagar inte varit i onödan.
Och om det inte finns något som du tycker är positivt med ditt liv just nu - vet en sak - du är älskad.
Kram Cece
Det har varit otroligt frustrerande och jag vet inte hur många gånger jag har känt att jag inte orkar längre. Orken fanns inte, kraften försvann för länge sen.
Men på något märkligt sätt så har jag orkat. Jag har haft tillräckligt med kraft och jag gav aldrig upp. Och nu när jag levt i den här verkligheten ett par år så märker jag ändå att jag har blivit starkare. Alla dom smällarna som jag fick ta emot när det var som värst - de finns i mitt minne, men de styr mig inte längre. Alla erfarenheter som jag har fått med mig - de har gjort mig till den jag är idag.
Självklart skulle jag gärna varit utan min panikångest, min depression och min utmattning. Men det funkar ju inte så. De är en del av min vardag så istället får jag välja hur jag hanterar det hela. Antingen kan jag gräva ner mig helt i det och tycka synd om mig själv. Tycka att allt är orättvist.
Ett annat alternativ är att göra något konstruktivt av det. Hur kan jag använda mina erfarenheter så att det leder till något bra? Den här bloggen är min ventil - ett sätt att få ur mig alla känslor och tankar, både hur det är nu, men också hur det har varit tidigare. Och om det finns någon som läser det jag skriver och blir berörd av det och känner igen sig i det - då är det värt det. Då vet jag att mina dåliga dagar inte varit i onödan.
Och om det inte finns något som du tycker är positivt med ditt liv just nu - vet en sak - du är älskad.
Kram Cece
torsdag 26 mars 2009
Älskad, värdefull & viktig
Jag har ingen aning om vem du är. Jag vet inte var du bor - eller om du ens har ett hem. Jag vet inte vad du har för erfarenheter. Jag vet inte hur du ser ut eller hur gammal du är. Jag har inte den blekaste aning om vad du har varit med om i ditt korta eller långa liv. Jag vet inte om du är som jag eller om vi är varandras motsatser. Jag har verkligen ingen aning.
Men det jag vet, det är att du är älskad. Du är älskad med en kärlek som inte kräver något tillbaka. Du behöver inte göra något för att förtjäna den - du får den kärleken ändå.
Jag vet också att du har ett värde och att du och det liv du lever har en mening. Det finns ingen eller inget som kan ändra på det faktum att du är värdefull och du är ingen slump. Du är skapad med ett syfte och därför kan du vara säker på att det finns en avsikt för ditt liv.
Ditt liv var genomtänkt långt innan dina lungor drog sina första andetag. Innan dina ögon hade sett ljuset för första gången så var din plats i livet given. Den var självklar. Den var bestämd.
Om du inte vet varför du lever eller om du är osäker på vad din mening är - vänta lite. Lyssna på den röst som finns i ditt inre. Inte den rösten som kanske ropar högst - det är inte säkert det är den rätta. Lyssna istället på den röst som viskar till dig när du är i tystnaden. Den röst som manar dig till saker - inte den som tvingar dig.
För den rösten tillhör den som älskar dig mer än någon annan. Den tillhör den som skapat dig. Den som vet vad din mening är. Den som har satt sitt värde över ditt liv.
Så snälla du - kom ihåg att du är älskad, värdefull och viktig!
Kram Cece
Men det jag vet, det är att du är älskad. Du är älskad med en kärlek som inte kräver något tillbaka. Du behöver inte göra något för att förtjäna den - du får den kärleken ändå.
Jag vet också att du har ett värde och att du och det liv du lever har en mening. Det finns ingen eller inget som kan ändra på det faktum att du är värdefull och du är ingen slump. Du är skapad med ett syfte och därför kan du vara säker på att det finns en avsikt för ditt liv.
Ditt liv var genomtänkt långt innan dina lungor drog sina första andetag. Innan dina ögon hade sett ljuset för första gången så var din plats i livet given. Den var självklar. Den var bestämd.
Om du inte vet varför du lever eller om du är osäker på vad din mening är - vänta lite. Lyssna på den röst som finns i ditt inre. Inte den rösten som kanske ropar högst - det är inte säkert det är den rätta. Lyssna istället på den röst som viskar till dig när du är i tystnaden. Den röst som manar dig till saker - inte den som tvingar dig.
För den rösten tillhör den som älskar dig mer än någon annan. Den tillhör den som skapat dig. Den som vet vad din mening är. Den som har satt sitt värde över ditt liv.
Så snälla du - kom ihåg att du är älskad, värdefull och viktig!
Kram Cece
Bara för att du är min
Hej... det är ett tag sedan som du hörde vad jag sa till dig - har du tänkt på det? Det är inte ofta som du har tyst omkring dig så jag förstår att du har svårt att höra vad jag säger - men det betyder inte att jag inte är nära.
Alltså du är så vacker! När du ler - dina ögon glittrar - vet du om det? Du är så perfekt i mina ögon - precis så som jag vill att du ska vara och du behöver inte göra något för att jag ska älska dig. Oavsett vad du gör så älskar jag dig - hur skulle jag inte kunna det? Jag hittar ingen anledning till att du inte skulle kunna vara älskad.
Allt det som du har i dig - jag blir stum av förundran. Alla dina gåvor. Alla dina kvaliteér. Allt det som du har i dig som ingen annan har - det är det som gör dig till den du är. Det är de sakerna som gör att du är unik. Ingen annan är skapad precis till den du är och det är meningen. Du finns till av en orsak och jag vet att du ibland inte förstår varför du lever. Allt känns meningslöst - jo jag vet att du känner så för jag är precis bredvid dig.
Du tror att ingen skulle sakna dig om du dog - du kunde inte ha mer fel. Jag skulle sakna dig här. Jag skulle sakna att se dig fungera i dina gåvor. All den kärlek som finns i dig, all den omsorg du har. Allt det som du betyder för andra människor - det skulle vara så fel om det försvann, om du försvann.
Det är inte mycket jag begär av dig - men kan du inte ta och stanna upp en stund, just nu. Gå undan för en minut eller två, blunda och andas djupt. Känn att jag är precis nära dig, att jag håller om dig och känn att jag älskar dig. Du behöver inte göra något för att förtjäna min kärlek - jag älskar dig ändå - bara för att du är min.
Älskar dig!
/Gud
Alltså du är så vacker! När du ler - dina ögon glittrar - vet du om det? Du är så perfekt i mina ögon - precis så som jag vill att du ska vara och du behöver inte göra något för att jag ska älska dig. Oavsett vad du gör så älskar jag dig - hur skulle jag inte kunna det? Jag hittar ingen anledning till att du inte skulle kunna vara älskad.
Allt det som du har i dig - jag blir stum av förundran. Alla dina gåvor. Alla dina kvaliteér. Allt det som du har i dig som ingen annan har - det är det som gör dig till den du är. Det är de sakerna som gör att du är unik. Ingen annan är skapad precis till den du är och det är meningen. Du finns till av en orsak och jag vet att du ibland inte förstår varför du lever. Allt känns meningslöst - jo jag vet att du känner så för jag är precis bredvid dig.
Du tror att ingen skulle sakna dig om du dog - du kunde inte ha mer fel. Jag skulle sakna dig här. Jag skulle sakna att se dig fungera i dina gåvor. All den kärlek som finns i dig, all den omsorg du har. Allt det som du betyder för andra människor - det skulle vara så fel om det försvann, om du försvann.
Det är inte mycket jag begär av dig - men kan du inte ta och stanna upp en stund, just nu. Gå undan för en minut eller två, blunda och andas djupt. Känn att jag är precis nära dig, att jag håller om dig och känn att jag älskar dig. Du behöver inte göra något för att förtjäna min kärlek - jag älskar dig ändå - bara för att du är min.
Älskar dig!
/Gud
onsdag 25 mars 2009
Alltings början
Jag visste inte vad jag gav mig in på när jag ställde frågan. Jag var naiv, blind, oskyldig - allt på en och samma gång. Du nekade, ville inte svara, men jag fortsatte fråga.
Du vänder dig om och tittar rakt på mig - jag tittar tillbaka, nästan lite kaxigt och sen händer det. Med en enda mening rasar hela min värld. Du kunde lika gärna ha slagit mig så hårt du bara kunde rakt i magen - så ont gjorde det. Jag fick knappt luft, allt snurrade, hela bröstkorgen krampade ihop sig och hela mitt jag skakar.
Jag kan inte ens titta på dig. Vill bara försvinna, springa därifrån - känner mig så sjukt rädd, förstår inte vad som händer.
Du visste precis vad som skulle hända. Du visste att hela min värld skulle rämna. Du visste att det skulle kännas som om jag höll på att dö. Du visste allt det där - ändå gjorde du det. Du sa som det var, du såg det som jag själv inte ville se, du genomskådade mina masker - mina försök att visa mig stark.
Du såg allt det där - ändå stannade du kvar. Du såg mig - inte den jag försökte vara utan mitt riktiga jag. Du såg rakt in i min själ. Du stannade kvar trots min ångest, du väntade, du höll om mig och det fick mitt hjärta att lugna sig. Du fick mig att tro att jag inte var ensam.
Du fick mig att börja tro på mig själv igen...
tack!
Du vänder dig om och tittar rakt på mig - jag tittar tillbaka, nästan lite kaxigt och sen händer det. Med en enda mening rasar hela min värld. Du kunde lika gärna ha slagit mig så hårt du bara kunde rakt i magen - så ont gjorde det. Jag fick knappt luft, allt snurrade, hela bröstkorgen krampade ihop sig och hela mitt jag skakar.
Jag kan inte ens titta på dig. Vill bara försvinna, springa därifrån - känner mig så sjukt rädd, förstår inte vad som händer.
Du visste precis vad som skulle hända. Du visste att hela min värld skulle rämna. Du visste att det skulle kännas som om jag höll på att dö. Du visste allt det där - ändå gjorde du det. Du sa som det var, du såg det som jag själv inte ville se, du genomskådade mina masker - mina försök att visa mig stark.
Du såg allt det där - ändå stannade du kvar. Du såg mig - inte den jag försökte vara utan mitt riktiga jag. Du såg rakt in i min själ. Du stannade kvar trots min ångest, du väntade, du höll om mig och det fick mitt hjärta att lugna sig. Du fick mig att tro att jag inte var ensam.
Du fick mig att börja tro på mig själv igen...
tack!
tisdag 24 mars 2009
Kanske nästa gång
Jag ser hur du sitter där vid ditt bord med en kopp kaffe framför dig. Din hand vilar tungt på den öppna boken medan du tittar ut genom fönstret. Regnet slår mot marken - ritar mönster på det glas som är det enda som skyddar dig från det blöta, det kalla.
Jag står där och ser på dig - funderar på hur ditt liv är. Det ser så perfekt ut, så fridfullt. Det är bara du och nuet. Inget som stör.
Jag står där och ser på dig. Hur du sakta rör dina fingrar mot den varma koppen. Du ser rakt på mig, men du ser mig inte. Du är helt förlorad i din dröm. Ett leende närmar sig din mun och jag undrar vad det är som får dig att känna glädje, vad som får dig att le bara tanken finns där.
Jag borde gå vidare, röra mig framåt. Har inget som skyddar mig från det kalla, från dropparna som faller i en strid ström från den gråa himlen. Jag vet inte vilken kyla som är värst - den som regnet orsakar eller kylan som finns i mitt inre.
Jag märker knappt att jag gråter. Regnet blandar upp mina tårar och målar svarta streck på mina kinder.
Jag står där och ser på dig och märker att du ser mig. Du tittar inte längre på mig, du ser mig. Jag viker undan med blicken och försöker röra mig vidare - men det går inte. Jag har fastnat... Jag lyfter blicken igen - vågar möta din som fortfarande ser mig.
Du gör en rörelse med din hand, som att du inbjuder mig till din värld. Att få sitta ned bredvid dig och få torka lite, få lite värme. Men jag skakar på huvudet och går vidare. Jag stannar kvar i det kalla, det gråa. Vet inte vem du är. Vet inte vad som väntar mig om jag tackar ja till ditt erbjudande.
Kanske att jag nästa gång vågar säga ja. Kanske att jag då orkar bli sedd...
Jag står där och ser på dig - funderar på hur ditt liv är. Det ser så perfekt ut, så fridfullt. Det är bara du och nuet. Inget som stör.
Jag står där och ser på dig. Hur du sakta rör dina fingrar mot den varma koppen. Du ser rakt på mig, men du ser mig inte. Du är helt förlorad i din dröm. Ett leende närmar sig din mun och jag undrar vad det är som får dig att känna glädje, vad som får dig att le bara tanken finns där.
Jag borde gå vidare, röra mig framåt. Har inget som skyddar mig från det kalla, från dropparna som faller i en strid ström från den gråa himlen. Jag vet inte vilken kyla som är värst - den som regnet orsakar eller kylan som finns i mitt inre.
Jag märker knappt att jag gråter. Regnet blandar upp mina tårar och målar svarta streck på mina kinder.
Jag står där och ser på dig och märker att du ser mig. Du tittar inte längre på mig, du ser mig. Jag viker undan med blicken och försöker röra mig vidare - men det går inte. Jag har fastnat... Jag lyfter blicken igen - vågar möta din som fortfarande ser mig.
Du gör en rörelse med din hand, som att du inbjuder mig till din värld. Att få sitta ned bredvid dig och få torka lite, få lite värme. Men jag skakar på huvudet och går vidare. Jag stannar kvar i det kalla, det gråa. Vet inte vem du är. Vet inte vad som väntar mig om jag tackar ja till ditt erbjudande.
Kanske att jag nästa gång vågar säga ja. Kanske att jag då orkar bli sedd...
Sömnlös - men lugn
Det blåser ute och snön yr - målar hela världen vit. Döljer det gråa, det smutsiga, det som ännu inte är färdigt för att växa. Känner hur den friska vinden når mina lungor - ger mig syre och ger mig liv igen.
Det gör mig inget att jag ligger sömnlös igen. Jag känner mig lugn, fridfull och helt avslappnad. Vet att sömnen, vilan finns där - alldeles inom räckhåll. Det har bara inte varit dags än.
Känner hur Gud täcker mig med sitt vita täcke, det rena. Det som döljer det grå, det smutsiga, det trasiga. Han skänker mig värme - mitt i kylan. Han gör mig lugn - mitt i all förvirring.
Jag är som i en bubbla, fast inte instängd. Inte overkligt, bara tryggt, fridfullt. Vet att Han är nära. Att Han har allt i Sin hand. Vet att jag kan vara lugn, för det ordnar sig. Kanske inte bara på det sätt jag trott...
Det gör mig inget att jag ligger sömnlös igen. Jag känner mig lugn, fridfull och helt avslappnad. Vet att sömnen, vilan finns där - alldeles inom räckhåll. Det har bara inte varit dags än.
Känner hur Gud täcker mig med sitt vita täcke, det rena. Det som döljer det grå, det smutsiga, det trasiga. Han skänker mig värme - mitt i kylan. Han gör mig lugn - mitt i all förvirring.
Jag är som i en bubbla, fast inte instängd. Inte overkligt, bara tryggt, fridfullt. Vet att Han är nära. Att Han har allt i Sin hand. Vet att jag kan vara lugn, för det ordnar sig. Kanske inte bara på det sätt jag trott...
måndag 23 mars 2009
Lycka
lycka är att sitta i soffan
med en filt virad runt mig
titta ut genom fönstret
se hur snön yr
och inse en sak
jag behöver inte gå ut på flera timmar...
med en filt virad runt mig
titta ut genom fönstret
se hur snön yr
och inse en sak
jag behöver inte gå ut på flera timmar...
Lite trygghet
Jag vet inte hur många gånger jag har varit sur över hur livet är ibland. Varför ens försöka när det ändå inte blir någon förändring? Det blir i alla fall inte den förändringen jag vill ha. Det är som att det inte spelar någon roll hur eller vad jag gör - det går åt skogen ändå. Och jag blir så trött på det...
"Sök Gud och du ska se att allt ordnar sig..." Har du också hört det sägas till dig samtidigt som du får en medlidande blick och en klapp på axeln? När någon säger så till mig så vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Tror den personen på fullaste allvar att man inte försökt det? Mår man dåligt så försöker man allt - och då menar jag allt - för att det ska bli en förbättring.
När man får det där slängt i ansiktet så blir jag inte bara trött på den som säger det, jag blir även trött på Gud. Jag ber och ber och ber, jag ropar desperat efter Hans hjälp men inte känner jag någon förändring. Tycker att Gud kunde vara lite schysst och se till så att jag får den förbättring jag behöver.
Men det funkar inte så. Gud har inte lovat att allt ska bli bra bara för att man lever med Honom. Det Han har lovat är att vi kan vara säkra på att Han är den Han är och att vi är Hans, men sedan hur det går under vandringen - det är ovisst.
Och hur frustrerande det än känns att det är så - så skänker det mig trygghet.
Hur ensam jag många gånger kan känna mig - så är jag aldrig ensam.
Han är med mig - alltid.
Han bär mig - alltid.
Och det är rätt gött att veta...
"Sök Gud och du ska se att allt ordnar sig..." Har du också hört det sägas till dig samtidigt som du får en medlidande blick och en klapp på axeln? När någon säger så till mig så vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Tror den personen på fullaste allvar att man inte försökt det? Mår man dåligt så försöker man allt - och då menar jag allt - för att det ska bli en förbättring.
När man får det där slängt i ansiktet så blir jag inte bara trött på den som säger det, jag blir även trött på Gud. Jag ber och ber och ber, jag ropar desperat efter Hans hjälp men inte känner jag någon förändring. Tycker att Gud kunde vara lite schysst och se till så att jag får den förbättring jag behöver.
Men det funkar inte så. Gud har inte lovat att allt ska bli bra bara för att man lever med Honom. Det Han har lovat är att vi kan vara säkra på att Han är den Han är och att vi är Hans, men sedan hur det går under vandringen - det är ovisst.
Och hur frustrerande det än känns att det är så - så skänker det mig trygghet.
Hur ensam jag många gånger kan känna mig - så är jag aldrig ensam.
Han är med mig - alltid.
Han bär mig - alltid.
Och det är rätt gött att veta...
söndag 22 mars 2009
någon annanstans
jag blundar
drömmer mig bort
till en annan plats
jag andas
ren luft
frisk luft
jag lutar mig tillbaka
vilar
lyssnar
stilla
som en lätt viskning
jag anar din närvaro
för varje andetag
känner jag hur livet kommer åter
känner hur friden sänker sig
värmen fyller återigen mitt inre
ett leende sprider sig över mina läppar
och jag känner
märker hur jag börjar tro
tro på livet
drömmer mig bort
till en annan plats
jag andas
ren luft
frisk luft
jag lutar mig tillbaka
vilar
lyssnar
stilla
som en lätt viskning
jag anar din närvaro
för varje andetag
känner jag hur livet kommer åter
känner hur friden sänker sig
värmen fyller återigen mitt inre
ett leende sprider sig över mina läppar
och jag känner
märker hur jag börjar tro
tro på livet
fredag 20 mars 2009
vad jag önskar...
vad jag önskar att du skulle få frid
att din ångest inte längre skulle styra dig
att den inte skulle strypa dig
att den inte skulle ta sina järnklor
krama sönder ditt hjärta
vad jag önskar att du skulle få frid
att du inte längre skulle påverkas av dina tankar
din osäkerhet
ditt hat
ditt självförakt
vad jag önskar att du skulle få frid
att du inte längre behövde ha huvudvärk
bara för att du biter ihop käkarna så hårt
det känns som om tänderna snart är nedmalda
till stoft
vad jag önskar att du skulle få frid
att du kunde få en natt utan oro
utan tårar
utan sömnlöshet
utan rädsla
vad jag önskar att du skulle få frid
att din hjärna inte längre skulle vara ockuperad
av tankar
av frågor
av en massa varför
vad jag önskar att du skulle få frid
att du kunde slappna av
släppa kontrollen för en stund
lita på att Han bär
att Han tar emot
att Han älskar dig
vad jag önskar att du skulle få frid...
att din ångest inte längre skulle styra dig
att den inte skulle strypa dig
att den inte skulle ta sina järnklor
krama sönder ditt hjärta
vad jag önskar att du skulle få frid
att du inte längre skulle påverkas av dina tankar
din osäkerhet
ditt hat
ditt självförakt
vad jag önskar att du skulle få frid
att du inte längre behövde ha huvudvärk
bara för att du biter ihop käkarna så hårt
det känns som om tänderna snart är nedmalda
till stoft
vad jag önskar att du skulle få frid
att du kunde få en natt utan oro
utan tårar
utan sömnlöshet
utan rädsla
vad jag önskar att du skulle få frid
att din hjärna inte längre skulle vara ockuperad
av tankar
av frågor
av en massa varför
vad jag önskar att du skulle få frid
att du kunde slappna av
släppa kontrollen för en stund
lita på att Han bär
att Han tar emot
att Han älskar dig
vad jag önskar att du skulle få frid...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)