Jag är medveten om att det är få förunnat att ha kvar mor eller farföräldrar när man är i min ålder. Min farmor fyllde 93 i februari och har varit hyfsat pigg rätt länge. Det är jag glad över. Men nu är hon dålig. Pappa och hans syster vakar hos henne och i kväll åker jag, mamma och min yngsta storebror dit.
Den här gången reder hon nog inte upp det. Nu sover hon och hon kommer förmodligen vara sovandes ända tills sista andetaget.
Och även om jag är glad över att jag har haft henne så länge, känns det konstigt att det snart är slut. Hon har ju alltid funnits. Farfar minns jag inte. Jag var bara fyra när han dog. Mormor slutade leva när jag var femton och morfar dog när mamma var sexton. Farmor är den sista kvar.
Det känns väldigt, väldigt konstigt...
1 kommentar:
Jag känner med dig. Jag tänker på dig. /Kram
Skicka en kommentar