En bön

Jag är fin för Du har skapat mig.
Jag är dyrbar för Du älskar mig.
Skön är jag i Dina ögon, en ädelsten i Din hand.

Därför kan det kvitta om någon säger att jag är värdelös och dum.
I mitt hjärta viskar Du sanningen: att jag är värd mer än guld.

Jag är Din ögonsten, Din hemliga skatt.
Du är glad att jag finns till.
Jag vill tacka Dig så länge jag lever och aldrig glömma vem jag är.

Ursprung: okänd

Published with Blogger-droid v1.6.7

Så värdefull!

Andas - och vet att Gud andas sitt liv i dig.
Lev - och vet att Gud lever i dig.
Vila - och vet att det är Gud som håller och bär dig.

Han sträckte ut Sina armar av kärlek och öppnade upp Sin famn för dig. En famn så full av kärlek. Det finns ingen större kärlek än Jesu kärlek. Han tog allt, all ångest, all destruktivitet, allt mörker, all synd och ändå älskar Han dig. Med en kärlek utan gräns.

För Honom är du den mest dyrbara pärlan. Den som betyder mest. Han ser dig som sin älskade dotter och Han kommer aldrig - aldrig någonsin att sluta älska dig.

Det spelar ingen roll vad du gör eller vad som händer - Hans kärlek är större.

Ögonsten

Du vet väl om att du är Guds ögonsten. Och trots att det är grått och disigt ute så är det just du som lyser upp världen bara genom att finnas till...

Påminnelse

Med jämna mellanrum blir jag smärtsamt påmind om min sjukdom - depressionen. Den tar all logik och allt av vettigt tänkande och tar över hela min själ. Det märkliga är att jag kan förstå att det är depressionen som ger mig alla tankarna, men jag har ingen kraft att stå emot dem. Jag sväljer dem med hull och hår och accepterar det faktum att jag är sjuk och att jag aldrig kommer att bli frisk. För det är vad jag tror när allt är som mörkast.

Jag vet att det är få förunnat att ha en människa i ens närhet som för några ögonblick kan agera som ens hjärna. Jag har min. Idag när all ångest tog över skickade jag ett sms till honom där jag skrev precis som jag kände. Fick till svar att han var på kurs i kyrkan men att han hade sagt till dem att jag hade en dålig dag och att de hade bett för mig. Och lagom som jag hade fått det meddelandet inser jag att tillvaron hade lättat sedan en knapp timme...

Gud hör helt enkelt bön. Jag kan inte se det på något annat vis än så. För så som jag har mått idag - det brukar inte gå över av sig självt.

Nu har jag mått ok i ett par timmar och jag känner mig till och med lugn. Ångesten är minimal och jag tackar Gud för att Han är god och för att Han inte överger mig. Och samtidigt ber jag en bön att även du ska få känna av det som jag känner. För jag vet att ni finns som vill...

Tro

Tre bokstäver som i kombination bildar ett ord. Ett ord som innefattar så mycket. Men vad innebär det? Att tro.

Min tro på Gud bygger inte på vetskap, för jag kan inte veta att Gud finns. Jag kan heller inte bevisa för dig att Han finns och jag kan inte ta på Honom och visa för dig att "här är Han, så här ser Han ut". Det är lite som med tomten, fast tvärtom. Tomten syns, men han finns inte. Jesus däremot, Han finns men Han syns inte.

Så hur kan jag då tro på Honom? Tro på någon vars existens jag inte kan bevisa.

I Bibeln står det att "tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se" (Heb 11:1). Precis så är det för mig.

Min tro är en förvissning. Ett hopp om att det finns något mer än det som jag ser. Och min tro bygger på det som jag ser att Gud gör. Dels i mitt eget liv, men också i andras liv. Jag ser Gud i andra människors handlingar.

När någon lyssnar på någon annans ångest - där ser jag Gud.
När någon kramar om den som känner sig ensam - där ser jag Gud.
När någons omsorg får någon att vilja leva lite till - där ser jag Gud.
När någons ord får någon att känna sig värdefull - där ser jag Gud.

Min tro är min förvissning om att det finns något mer. Hur är det med din tro?

Hopp

För ett år sedan skrev jag det här på bloggen. Kan vara värt att läsa igen...

När du är trött och modlös efter fruktlösa ansträngningar -

vet att Gud har sett hur hårt du ansträngt dig.

När du har gråtit dig till sömns och ditt hjärta vill brista -

vet att Gud har räknat dina tårar.

När du känner att tiden rinner ifrån dig och att det är stiltje i ditt liv -

vet att Gud väntar med dig.

När du känner dig ensam och dina vänner inte ens har tid med ett telefonsamtal -

vet att Gud finns vid din sida.

När du tror att du prövat allt och ändå står rådlös -

vet att Gud har en lösning.

När du ingenting förstår och du känner dig förvirrad och frustrerad -

vet att Gud har svaret.

Om livet plötsligt känns ljusare och du ser en strimma av hopp -

vet att Gud har viskat till dig.

När allting går på räls och du har mycket att vara tacksam över -

vet att Gud har välsignat dig.

När något underbart händer och du fylls av förundran -

vet att Gud har lett mot dig.

När du har en dröm att följa och ett mål att uppnå -

vet att Gud har öppnat dina ögon och kallat dig vid namn.

Vem du än är och vad du än möter -

Gud vet!

Så tacksam!

Min förundran över vad Gud gör i mitt liv håller i sig. Den beröring som Han gjorde i mitt liv i måndags är något bestående. Mitt hjärta är inställt på Honom och jag känner att jag älskar Honom - på riktigt.

Jag kan inte sluta le för Gud är så god. Och Han slutar aldrig att älska mig. Han slutar aldrig att beröra mig. Och när jag lyssnar på den här sången så är det som att jag står i Guds vattenfall. Att Han fortsätter att ösa av Sin kärlek över mig. Och det är så fantastiskt!

Och så här ligger det till - om jag som är den mest envisa och kontrollerande människan jag känner kan bli berörd av Gud, då kan du också det. Jag bara vet det. För Gud är så fantastisk.



Here I am before You, falling in love and seeking Your truth
Knowing that Your perfect grace has brought me to this place
Because of You I freely live, my life to You, oh God, I give

So I stand before You, God
I lift my voice cause You set me free

So I shout out Your name, from the rooftops I proclaim
That I am Yours, I am Yours

All the good You've done for me, I lift up my hands for all to see
You're the only one who brings me to my knees
To share this love across the earth, the beauty of You holy worth

So I kneel before You, God
I lift my hands cause You set me free

So I shout out Your name, from the rooftops I proclaim
That I am Yours, I am Yours

All that I am, I place into Your loving hands
And I am Yours, I am Yours

Here I am, I stand, with arms wide open
To the One, the Son, the Everlasting God

Lycklig!

Jag har varit med om något alldeles fantastiskt. Något som jag inte trodde kunde hända mig. Något som får mig att bli så förundrad och förstummad över att jag har svårt att formulera mig. Men Gud är god. Så otroligt god och Han har rört vid mig.

Han har berört mitt inre. Han har förändrat mitt sinne och Han har förvandlat mig. Han har verkligen gjort det.

Jag, som trodde att jag var ett hopplöst fall. En som alltid skulle må dåligt. Som aldrig förtjänade att må bra. Mig räddade Gud. I måndags var jag med om ett så starkt Gudsmöte att jag fortfarande går som på moln. Gud är så fantastisk! Han helar och rör vid människor idag.

Och kan Han förändra en sådan tvivlare som mig - då kan Han också förändra dig. Vågar du?

Jag tror det är dags...

... att stänga ned den här bloggen. Det känns som att den har haft sin tid. Jag kommer låta den ligga kvar ett tag till, men det blir nog ingen större aktivitet på inlägg från mig. 

Tack för att ni velat läsa och för att ni tagit del av mitt liv! 

Love Cece

Något mer stabilt liv

Livet och alla miljoner känslor tog över min kropp och själ och spelade ett spel med mig. Ett spel där jag inte kunde reglerna och jag var bara en oförstående och viljelös pjäs. 

Vidrigt var det. Riktigt, riktigt vidrigt...

Det var länge sedan jag sjönk så enormt. Utan förvarning dessutom. Jag fick ju panikångest på jobbet för ett par veckor sedan, men det gick relativt snabbt att återhämta mig ifrån det och jag var så glad att det vände. Då hände det. En stor, äcklig käftsmäll som golvade mig totalt. 

Jag satte på mig leendet, jobbade och var som vanligt. Men inombords dog jag. Det var som att hela mitt inre bestod av tusentals skärvor som skavde sönder min själ. Så till den milda grad att jag inte visste hur jag skulle orka. 

Det skrämmer mig lite att jag fortfarande kan må så vansinnigt dåligt. Eller det skrämmer mig rejält om jag ska vara ärlig. Jag tyckte ju att jag mådde rätt så bra... 

Fast egentligen gör jag ju det. Mår bra alltså. De bra stunderna är betydligt fler än de dåliga och det är jag oändligt tacksam för. Gud är god som aldrig lämnar min sida. Han har sett till så att jag har vänner i mitt liv som älskar mig och som lyfter upp mig när det behövs. Som lever åt mig när jag själv inte orkar. Som andas åt mig när jag själv inte orkar andas. 

Det kanske är så här det är att leva med ångest. Livet fungerar rätt så bra, men så ibland dyker den upp - sjukdomen. Ångestsyndromet...

Märkligt

Livet känns lite lättare idag, men känslan av meningslöshet är konstant närvarande. Inte så att jag tycker att jag mår dåligt - mer ett konstaterande. Det känns märkligt...

...

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag orkar inte riktigt idag - Gud hjälp...

Du har räddat mig

Du har räddat mig

Alltid funnits där

Vid min sida var dag

Av Din blick är jag sedd

Fastän livet gör ont

Vill jag lita på Dig

Tro att Du hör min bön

Att Din blick är på mig

Genom allt är jag Din

Du finns här hos mig

Jag är helt i Din hand

Du som ville mitt liv

Alltid finns Du här

Jag får vila i Dig

Lova Herren min själ

Full av ömhet och nåd

Du som gav mig mitt namn

Ja, Din blick rör vid mig

Genom allt är jag Din

Alltid finns Du här

Jag är helt i Din hand

Du som ville mitt liv

Alltid finns Du här

Jag får vila i Dig

Du har räddat mig...

Tänk vilken fantastisk beskrivning på Guds kärlek till mig. Till Dig. Varje fras är som tagen ur mitt liv. Hur jag känner inför den Stores kärlek. Du som ville mitt liv - mitt liv är inte meningslöst. Det finns en högre tanke med mitt liv, med ditt liv. 

Du underbara människa - låt inte något eller någon få dig att tro att du är överflödig. Att världen skulle vara en bättre plats om du inte fanns. Gud ville ditt liv. Den högstes Konung ville ditt liv. Han ser dig. Han älskar dig. Han vill inte att du ska ge upp. Men släpp taget. Släpp repet som du så förtvivlat håller i och som är lika spänd som en fiolsträng. För om du släpper taget och tillåter dig att falla, så kommer du märka att du inte faller så långt. Guds hand är precis under dig. Han kommer att fånga upp dig. Han släpper inte taget om dig, för Han ville ditt liv. 

Föll igenom

Jag föll igenom flera av mina skyddsnät igår och bröt ihop i en vidrig ångest som spred sin iskalla kyla i mitt inre. Dagen började bra, men så hände något som påminde mig om en av gångerna när jag fått riktig dödsångest. Det startade en kedja av händelser som till slut karvade hål på mitt inre. 

På eftermiddagen hade vi i arbetslaget en kurs i stresshantering med en man från previa. Vi började med att fylla i en stressprofil och de frågorna triggade igång en massa känslor och minnen från när jag var rejält sjuk i min depression. Jag frågade honom om en av frågorna och då när han såg mina svar frågade han om jag hade nosat på väggen. Jag sade som det var att jag hade varit sjukskriven. 

Jag hade satt mig längst bak och längst ut - ville ha en utväg ifall jag inte skulle fixa samlingen och han lät mig vara där. Han tittade knappt på mig och inkluderade inte mig i någon av diskussionerna. Skönt, tyckte jag, men kände ändå att jag ville förklara lite för honom. Så innan jag gick därifrån sade jag till honom att jag inte var ointresserad, jag hade bara en dålig dag. Han hade förstått det.

Att möta den förståelsen när man redan var oerhört skör var jobbigt. Det släppte den sista muren av skydd. Då började alla gamla symtom komma upp till ytan och jag trodde att jag skulle dö. Åkte hem och stängde in mig och påbörjade min sms-konversation med L - min livlina. En konversation som höll mig ovanför ytan och som gjorde att jag inte föll igenom totalt. Det skyddsnätet höll. Det fångade upp mig och förde mig varsamt in i Guds hand och den tryggheten. 

Idag har jag mått bättre, men jag har känt av ångestens efterverkningar. Varit otroligt trött och dess kyla ligger alldeles strax under huden och gör sitt bästa för att ta över. Det har den inte fått göra. Jag har klarat av att jobba och till och med att träna. Idag kan jag till och med känna att jag mår bra och det gör mig förundrad. Det får mig att inse att jag har kommit en bra bit på vägen. Jag föll igenom, men jag tog mig upp igen och på kort tid mår jag bra. Tack Gud!

Det trygga mitt i all oro

Jag hade missat varningssignalerna och helt plötsligt slog allt över mig med full kraft. Oron, ångesten, osäkerheten och frustrationen. Alla känslor i en röra som inte liknade något annat. Det gjorde mig besviken och ledsen. Otroligt ledsen. Jag hade ju mått bra så länge. Varför kunde det inte fortsätta?

Men så i kväll på bröllopet som jag just har lämnat sjöngs det en sång på andakten. Jag har hört sången så många gånger och jag har sjungit den lika många gånger, men mitt i refrängen tog den tag i mig. Mina öron öppnades och texten gick rakt in i hjärtat.

Du är min framtids säkra grund. Du som står fast vid Ditt förbund. Min klippa är Du. Allsmäktig Gud - jag ärar Dig!

Helt plötsligt var det som att jag förstod. Jag behöver inte oroa mig inför framtiden, för Gud har den i säkert förvar. Han är grunden som jag kommer att gå på och det kommer att hålla. Han förändras inte utan Han är den Han alltid har varit.

Så istället för besvikelse över ångesten tar jag med mig den känslan att jag kan vara lugn. Det känns betydligt bättre.

 På Dig min Gud förtröstar jag när oro skymmer min morgondag, för jag vet Du är trofast emot mig. När svårigheter omger mig så är jag ändå trygg hos Dig, för jag vet att Du aldrig lämnar mig. Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag.

Gud, Du är alltid nära mig. Ingen förändring finns hos Dig. Du är densamme igår och idag och i evighet. Du är min framtids säkra grund. Du som står fast vid Ditt förbund. Min klippa är Du. Allsmäktig Gud - jag ärar Dig!