Fantastiska du!

Jag önskar att jag kunde få dig att förstå hur fantastisk du är. Men ibland är det som att tala inför döva öron. Du har matat dig så länge med alla dessa negativa tankar om dig själv och den misstron tar död på dig. Sakta, men säkert äter den upp din själ och trycker ner dig - bit för bit.

Men om du kunde se dig själv så som jag ser dig - då skulle du se något helt annat. Du skulle se en person som är skapad så vacker och som har så mycket gåvor som bara väntar på att få användas. Om du bara kunde se hur begåvad du är och om du bara kunde förstå att du finns till för en speciell anledning så skulle ditt liv se helt annorlunda ut. Jag är helt övertygad om det.

Låt ingen se ner på dig eller trycka ner dig och få dig att tro att du är värdelös, för det är du inte. Och tillåt inte dig själv att göra det. Ibland kan du nog vara rätt så bra på det, men snälla - sluta med det. Du förlorar bara på det. Tala istället om för dig själv att du är fantastisk, att du har ett värde, för det har du.

Så tro inte något annat...

Kram Cece

Ledig

Av någon märklig anledning så fick jag en ledig eftermiddag. Vet inte riktigt hur det gick till, men det är stor glädje :-)

Så nu har jag tagit hand om mitt hem, vattnat lite blommor, diskat och även hunnit fundera på vad jag ska göra åt den trasiga persiennen i sovrummet.

Resten av dagen kommer jag tillbringa i min soffa under mitt täcke, kolla på dåliga serier på tv och bara påminna mig om att Gud är med och ger mig den frid jag så innerligt behöver...

Kram Cece

trött

Gång på gång kommer jag på mig själv med att tycka att jag minsann klarar mig bra alldeles själv. Att jag inte alls behöver nån hjälp av nån utan det går alldeles utmärkt ändå, men vem försöker jag lura? Mig själv? Nån annan? Ärligt så vet jag inte. Eller om det bara är så att jag är så van att tycka att jag klarar mig själv att det bara blir så av gammal vana.

Just nu är det så himla mycket på jobbet och jag orkar knappt med mig själv. Kan väl inte direkt påstå att de senaste dagarna varit de bästa, men ändå så säger jag inte nåt till nån. Eller jo, jag har sagt det till två stycken, men samtidigt som jag säger att jag har en dålig dag så avdramatiserar jag det hela och säger att det går över. Och det vet jag att det gör, men just då, just nu känns det inte så.

Det jag skulle behöva är att Gud andas in sitt liv i mig - det liv som gör att jag orkar lite till. Så nu sitter jag här, trött och sliten och i mitt andetag suckar min själ och ber om hjälp...

Kram Cece

Nytt liv

Ibland funderar jag på vad det är som har gjort att jag har det liv som jag har och jag tror inte jag är ensam om att tänka på det. Och när jag ser tillbaka på hur mitt liv har varit fram tills idag kan jag se att det har funnits tillfällen då de beslut jag har tagit varit helt avgörande för mitt liv. En del beslut var inte så bra och det får jag ta konsekvenserna av, medan en del beslut som för stunden inte verkade vara så viktiga blev helt avgörande för framtiden.

Ett sådan beslut var när jag skulle söka till musikhögskolan. Jag sökte mest för att en lärare till mig tyckte att jag skulle göra det så jag var knappt nervös på proven. Tänkte mest att jag får se hur det blir. Kommer jag in så börjar jag väl och går så länge jag trivs och kommer jag inte in så gör jag väl nåt annat.

Jag lyckades ta mig in på skolan och nu i efterhand kan jag se att det beslutet att börja där, som till en början mest kändes som en slump, visade sig vara helt rätt. Jag vet att jag i min yrkesroll är på helt rätt plats och position.

Men när jag tänker tillbaka och ser på de beslut som inte visade sig vara så positiva så kan jag ändå inte ångra dem för jag har lärt mig något av varje beslut. Och det spelar ingen roll hur ditt liv har sett ut, eller hur många felaktiga beslut du har fattat. Nästa beslut du tar kan vara det som förändrar dig och ger dig nytt liv.

Kram Cece

Våga vägra vara låst

Låt inte det förflutna hindra dig från att leva i nuet eller att se framåt. Vägra acceptera att det som har hänt håller dig fast - för det är inte rätt. För du har rätt att leva ett liv som är fyllt av liv. Och att kunna göra det innebär att du måste släppa vissa saker. Du behöver ta ett beslut att se framåt och inte låta det som har varit låsa fast dig.

Ett beslut att se framåt har en helande kraft, för tiden har inte kraft att hålla dig tillbaka. Du lever i nuet och varje dag tar du beslut om hur du ska leva ditt liv den dagen och hur du ska hantera det som har varit.

Men att ändra hur man ser på sitt liv, att ändra sitt tänkande kan vara läskigt. Man har blivit så van vid hur man tänker att förändringen känns jättejobbig. Men det är inte ett alternativ att leva kvar i något som gör att livet låser sig.

Om framtiden skrämmer dig, ta ett ögonblick i taget. Du kan inte göra annat. Tänk inte att du ska förändra hela livet eller att du ska klara av att tänka helt rätt i en månad. Det blir lite för stort för dig. Ta ner det till mindre intervaller. Ta en dag i taget och om det känns mycket, ta en timme, eller varför inte en minut i taget. Bestäm dig för att klara av att tänka om under den kommande minuten.

För det kommer att vara värt det.

Jag, jag, jag

Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden hört uttrycket att du ska vara sann mot dig själv. Att du ska lyssna på din egen röst, följa dina drömmar och inte låta någon få dig att göra något som du inte vill göra.

Jag har funderat ganska så mycket på det, särskilt den senaste tiden och jag har insett att den här filosofin - om man nu kan kalla den för det - är ganska, eller till och med väldigt egoistisk. För om man hela tiden lever efter detta innebär det ju att allt kretsar runt dig själv, ingen annan ska kunna säga åt dig att göra något. Allt handlar om "jag".

Och vill vi verkligen ha det så? Ett samhälle där alla tänker på sig själva och man blir sur över att inte någon tänker på en själv...

Jag är så trött på den här ego-fixeringen som har blivit. Och jag märker att jag i vissa lägen är likadan. Har jag en dålig dag så finns det inget annat än jag själv. Allt handlar om hur dåligt jag mår. Och blir det bättre för att jag hela tiden tänker på det? Absolut inte. Det blir snarare värre.

I de lägena måste jag påminna mig om att lyfta upp blicken. När jag börjar tänka på något eller någon annan, skingras tankarna för en stund och tillvaron kan faktiskt lätta lite. Sen menar jag inte att man hela tiden ska tänka på annat för att förneka om man mår dåligt. Jag tror absolut att man ska ta tag i saker, men se till så att du inte fastnar i ekorrhjulet där du bara ser på dig själv hela tiden.

För det blir inte bättre av det...

Kram Cece

Finns det en mening?

Om du känner mig så vet du att jag vill förstå allt. Jag vill att allt ska ha en mening och jag vill ha en förklaring till varför saker och ting sker.

Men vad är det som driver mig? Vad är det som gör att jag och många med mig, vill hitta en mening i allt? När något jobbigt händer så vill vi genast förstå och hitta en mening och vad kommer det sig egentligen? För jag tror inte att man kan hitta en mening med allt.

Jag kan till exempel inte se en mening med att ett par goda vänner drabbas av missfall efter missfall. Eller att ett par bekanta förlorade sin lilla son i cancer. Eller att man ska ha panikångest och skadar sig, för det finns ingen mening med det. Det är som att man helt enkelt bara måste acceptera att det är så livet fungerar. Man är inte helt skyddad från svåra saker, det funkar inte så.

Så vad har jag lärt mig av det som jag gått igenom då? Jo, att jag måste släppa på de krav jag har på mig själv och inse att jag duger som jag är. Att det inte gör något om jag har en dålig dag, för jag vet att jag har ett värde ändå. Jag måste inte prestera en massa saker för att duga. Det räcker med att jag är människa. Sen är inte det varken en förklaring eller mening, men det är vad jag har lärt mig.

För jag är inte helt säker på vad som är meningen med livet, men det jag är säker på är att man behöver leva livet för sin egen skull och inte för någon annans. Lyssna till din egen röst och var sann och ärlig mot dig själv. Den röst som talar gott om dig, det är Guds röst. Så medan du väntar på att hitta meningen med livet, lyssna på den rösten och vet att Gud älskar dig.

Kram Cece

Lycka...

Vad menar man egentligen när man säger att man är lycklig? Betyder det att allt är bra, eller att man alltid ser saker positivt, eller vad innebär det?

Och tänk om man hela tiden gick runt som på moln och tyckte att allt var bra hela tiden. Skulle man då inte tröttna till slut? Skulle man bli så van vid det att man helt enkelt inte uppskattar saker längre?

Jag tror att man måste ha lite dåliga dagar för att verkligen uppskatta de bra dagarna. För har man haft det riktigt risigt, så tror jag att man kan hitta lycka i de små sakerna. Idag har det för mig varit lycka att jag varit ledig och orkat med lite ärenden. Hittade ett par svarta stövlar som jag ville ha. Dessutom var de billiga.

Men vad gör man om man hamnar i det andra diket då? När allt bara ser mörkt ut... Är lyckopiller en lösning? En läkare sa en gång att "antidepressiva tabletter ger dig ingen lycka. Det de gör är att de tar bort känslan av meningslöshet, lycka får du tillföra själv."

Så där ser man... det finns alltså inga lyckopiller. Man får helt enkelt leva på hoppet om att det en dag blir ljusare och under tiden komma ihåg det som gjorde en lycklig. För jag tror att det kommer tillbaka. Och man måste inte vara lycklig hela tiden. Bara man hittar några ljuspunkter. För det är de som gör att man orkar.

Jag kommer titta på alla adventsljus den här helgen och påminna mig om att ljuset alltid vinner över mörkret.

Kram Cece

Jag har inte kommit på något att skriva... Däremot har jag fått huvudvärk så jag går och lägger mig nu och hoppas att den är borta i morgon och att jag kan filosofera fram nåt vettigt då istället.

kram och godnatt!

Inte så mycket att säga

Har suttit här nu ett tag och funderat på vad jag ska skriva om, men jag kommer inte på något. Hjärnan är helt tom... Har jobbat färdigt för den här veckan och är helt slut. Tanken och vetskapen om vad som ligger framför med jobbet känns smått stressande. Ska göra mitt bästa för att inte tänka på det i helgen. Kanske skriver nåt senare ikväll, om jag kommer på nåt vettigt jag vill ha sagt.

Kram Cece

En pärla

Du vet väl om att du är en pärla, en ögonsten. Och en pärla behöver aldrig förtjäna sitt värde. Den behöver aldrig göra något för att vara värdefull. Den har ett värde bara genom att vara just det som den är skapad till - en pärla.

Likadant med dig - du har ett värde för att du är skapad till människa. Du behöver inte göra något för att förtjäna ett värde - du är så värdefull bara genom att vara. Låt ingen få dig att tro något annat!

Kom ihåg att du har rätt att leva. Du har rätt att vara älskad och vet du - någon älskar dig. Alltid. Med en kärlek som inte kräver något tillbaka. Gud håller sig nära dig - alltid...

Rätt ordning

Ibland önskar jag att jag visste mer om vad som ska hända i mitt liv. Och jag önskar att jag förstod varför en del saker händer och varför jag har med mig erfarenheter som jag egentligen gärna vore utan.

Nu är det ju inte så. Jag vet bara en liten bit vad som ligger framför och det gör mig så frustrerad ibland. Och jag kan ibland inte få ihop mitt förflutna med nuet.

Men när jag satt och funderade förut på det här, insåg jag att det är ju så det fungerar.

Man ser bara en liten bit i taget och du ser den bit som är på tur.

När du läser en bok så börjar du ju inte med slutet. Du börjar från början och du får ge dig till tåls de timmarna det tar för dig att nå fram till slutet. För du måste få ihop historien i rätt ordning. Ibland kan det vara så att du inte förstår det som händer i mitten av historien, det verkar helt ologiskt. Men om du fortsätter läsa så kommer du förmodligen så småningom nå fram till den punkt i boken där du förstår vad som hände för ett litet tag sedan. Det ologiska och märkliga får sin förklaring.

Jag har inte alltid förstått varför saker och ting har hänt i mitt liv, men om jag lägger undan det för ett litet tag och fortsätter leva, kan jag märka att snart så får det sin förklaring. Allt måste bara hända i rätt ordning...

Kram Cece

Perfekt = Fri??

Varför strävar vi hela tiden efter att verka perfekt? För det är ju det vi gör när vi inför andra människor inte visar oss svaga. När vi inte talar om att allt kanske inte är så himla bra som det verkar. Alla vet ju ändå att det inte kan vara bra hela tiden, så varför låtsas vi som om det är det?

För ärligt talat - hur kul är det att umgås med någon som verkar ha det perfekt? Det fina, välstädade hemmet, man är alltid glad, trivs bra på jobbet och man svarar alltid att det är bra... Jag har svårt att tro att det kan vara det, för livet fungerar inte riktigt så.

Och jag blir så kluven när jag träffar en sådan människa. För å ena sidan så tänker jag på hur enkelt livet verkar vara för en del och jag önskar att jag också hade det så. Men å andra sidan måste det ju vara jättejobbigt att hela tiden hålla uppe en fasad att allt är bra. Man måste vara så låst.

Man brukar prata om att man ska sträva efter att bli hel som människa, att bli fri. Men är den personen som verkar ha det perfekta, bekymmerslösa livet fri? Betyder det då att alla andra som har lite problem att få ihop tillvaron inte är fria? Eller handlar frihet om något helt annat?

Jag är långt ifrån perfekt och problemfri, men jag vägrar acceptera och tro att jag inte ska kunna känna mig eller vara fri. Jag tror nämligen att det ligger till så här.

Sann frihet är när man kan se på sig själv utifrån Guds perspektiv - med alla ens fel och brister, acceptera den man är och förstå att man är älskad.

Det tror jag frihet handlar om.

Kram Cece

Plötsligt händer det...

Ibland har jag hört människor säga att de känt sig omslutna av Gud, av Hans kärlek. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där. Hur kan man känna något som är så diffust, så ogreppbart?

Jag är ganska så konkret av mig. Jag vill ha tydliga tecken och jag har mycket lättare att förstå det jag ser och kan ta på, än det som är lite flummigt. Typ Gud... Jag har haft så svårt att förstå Honom och jag har i perioder haft riktigt svårt att tro på Honom. Det har känts så avlägset, så märkligt att det ska va sant.

Nu har jag ändå kommit fram till att jag tror, trots att jag inte förstår allt, så där har jag på något vis kapitulerat. Men just den där känslan jag har hört om - att vara omsluten av Gud, att känna Hans frid mitt i oron... där har jag haft det svårare.

Men så ikväll var det som att jag förstod, eller jag tror att jag förstod i alla fall. Jag låg där i soffan hos en god vän och kände hur jag blev tröttare och tröttare och till slut orkade jag inte hålla ögonen öppna, inte så att jag somnade - jag bara orkade inte ha dem öppna. Och jag blev så medveten om hur jag kände mig.

Jag var helt avslappnad i kroppen och jag befann mig i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Jag var medveten om vad som skedde runtomkring mig, men jag var samtidigt inte riktigt där. Och då tänkte jag "det kanske är det här man menar när man säger att man är omsluten av Guds frid."

För jag låg där och kände mig så lugn. Det var som att jag var inbaddad i bomull, som att jag var beskyddad från allt - i alla fall just då.

Och den känslan kommer jag bära med mig in i nattens timmar. Känslan att mitt i ångesten känna ett lugn. Jag kommer att bära med mig vetskapen om att Gud är med mig, Han har inte lämnat mig. Han är nära mig - alltid.

Kram Cece

snart så

Har inte skrivit nåt vettigt här på ett par dar - sorry. Har inte orkat. Skriver ikväll - jag lovar!