Lite starkare

Det är märkligt hur fort det kan vända. Förra veckan visste jag inte hur jag skulle orka andas. Idag mår jag rätt bra. Var hos sjukgymnasten på morgonen och hon var jättenöjd över att jag kunde komma ned i djup avslappning redan andra gången jag är där. Det får mig att tro att jag har bromsat i tid. Det kanske innebär att min sjukskrivning inte behöver bli så lång.

Måste förvisso alltid vila ett par timmar på eftermiddagen för att komma ner så pass i varv att jag kan somna i rimlig tid. Men just nu har jag den möjligheten. Nu måste jag inte vara på jobbet när jag behöver vila. Nu kan jag släppa allt och ligga på soffan.

Och det är ok. För jag har insett och accepterat att det är nödvändigt för min läkning. Och nu när jag ser tillbaka några veckor så märker jag att jag är lite starkare. Jag mår lite bättre. Men framförallt så är jag mer sann och ärlig emot mig själv.

Och det tror jag är det viktigaste...

Det var inte meningen

Allt känns så overkligt. Som att det inte är på riktigt. Det jag känner - det är inte mina känslor. Hur jag mår - det är någon annans upplevelser. Hur jag tänker - det är någon annans tankar.

För det här skulle inte hända. Inte mig. Andra kan må och känna så här - men inte jag.

Jag som alltid fått höra att jag är så stark. Stabil. Glad. En som klarar av allt. Jag borde inte må så här. Jag är förmodligen bara känslig och överdriver. Ja, så måste det vara. Jag överanalyserar allt hela tiden. Jag får helt enkelt sluta känna efter så mycket. Det är väl bara till att leva. Eller?

Det var inte meningen att det skulle bli så här.

Men nu är det så här det är. Jag kan inte blunda för det. Jag kan inte springa ifrån det. Jag kan inte gömma mig för det. Jag måste acceptera det. Jag måste lära mig att hantera det.

Jag måste lära mig att leva igen. På rätt sätt den här gången...

Det känns annorlunda

Jag har så mycket tankar och känslor inom mig. Men jag kan inte sätta ord på dem. De bara finns där och får mig att känna mig annorlunda. Det känns inte fel - bara annorlunda.

Jag önskar att den här känslan kunde stanna för evigt. Att inte rädsla och oro ska få styra mig. Utan att jag istället kan känna mig lugn. Tillfreds med tillvaron och livet.

Men det funkar ju inte så. Det vet jag sedan tidigare. Är rädd att jag inte ska orka det som ligger framöver. Vet att jag inte borde oroa mig i förskott, men jag gör det ändå. Det sägs att det är vanligt när man är sjuk som jag.

Men just nu - just idag - har jag mått rätt så bra. Och det är jag väldigt glad för.

Fixat & donat

Som ni ser har jag bytt layout på bloggen - hoppas ni gillar den. Numera kan man skriva kommentarer i en liten chattbox i sidomenyn till höger och gör gärna det. Alltid roligt att få ett avtryck av er som läser.

För övrigt är jag ruskigt stolt över mig själv som lyckats klura ut det här med html-koder alldeles själv. Mycket stolt!

Kommentarer

Jag är fullt medveten om att man inte kan kommentera just nu. Jag jobbar på det. Vet bara inte hur man gör...

You are

Jesus You are my joy within
You are the shelter from the wind
You are the forgiver of my sins
Jesus You are yeah
Where can I go
Who can I call
Who's there to catch me when I fall
Your hands they hold me through it all
Everything I need You are

Jesus You are my cornerstone
You are my friend when I'm alone
You're the convictor when I'm wrong
Jesus You are yeah
You're the peace within my storm
You are the shelter from all harm
I love it when You hold me in Your arms
Everything I need You are

Jesus You are my joy within
You are the shelter from the wind
You are the forgiver of my sins
Jesus You are yeah
Where can I go
Who can I call
Who's there to catch me when I fall
Your hands they hold me through it all
Everything I need You are

When I was sick
You are my healer
Open up your moth and say
Thank You Jesus

When I didn't had a place to stay
You are my shelter
Thank You Jesus

When I found my self in trouble
You are my laywer
Thank You Jesus

When my money ran out
You are my provider
Thank You Jesus

Jesus

Vad är det för speciellt med det namnet egentligen? Ett namn som vilket annat, bestående av fem helt vanliga bokstäver. Men i kombination blir det något mäktigt.

Jesus

Varför är det så svårt att säga det namnet? Jag har ju inga problem med att säga Gud. Gud - hur enkelt som helst. Men Jesus - det tar liksom emot. Det är svårare på något vis. Har du märkt det?

Det kanske är sant det som jag har hört så många gånger. Det är kraft i namnet Jesus. Namnet över alla andra namn. There's something about that name Jesus.

Undrar om det är därför som så många har åsikter om Honom. Namnet som inte lämnar någon oberörd.

Märkligt...

Men även om det ibland är svårt att säga det - namnet Jesus alltså - vill jag ändå göra det. Och det kanske är så att när det är som svårast att säga det - det är då man behöver Honom som mest.

...

Trött, tröttare, Cece

Känner mig helt slut idag. Kroppen värker och lederna knakar. Känns som att jag har ett kugghjul i nacken som flyttar mitt huvud bit för bit. Det spänner och drar i musklerna och jag orkar ingenting. Ligger mest i soffan hela tiden. Rör jag mig så snurrar allt.

Har i alla fall fått i mig mat idag - alltid något. Haft svårt med det de senaste dagarna. Har bara mått illa hela tiden.

Den grop jag föll ned i häromkvällen var djupare och mörkare än någonsin. Blev på allvar riktigt rädd för mig själv och mina tankar. Om jag inte hade fått hjälp av L vet jag inte vad som hade hänt. För de timmarna det höll i sig var vidriga. Önskar ingen att må så.

"Gud. Lämna mig inte. För jag fixar inte det här själv. Verkligheten kommer ikapp för varje minut och jag är så rädd. Så lämna mig inte..."

Jag har slut på ord...

När?

jag sjunker

längre och längre ned

i det bottenlösa

ned i det mörka

det ångestfyllda

det okända

hade glömt

att det kunde vända

så här fort

inom loppet av några minuter

allt vände

när ska det sluta?

när ska jag sluta göra våld på mig själv?

Jag vet inte riktigt längre

Hade en bra dag igår. Kände mig lugnare och tryggare än på länge. Förvissningen om att allt kommer att bli bra fanns och jag trodde verkligen på det. Men den känslan kanske fick mig att göra mer än vad jag egentligen orkade och idag får jag betala priset.

Har en sämre dag än på länge. Hela kroppen värker. Små ljusblixtar syns i ögonvrån. Det susar i huvudet. Jag mår illa och det pirrar i musklerna. Känner mig så sjukt ledsen. Vill bara gråta hela tiden, men tårarna stannar inom mig och skapar ångest istället.

Jag finner mig själv sittandes i soffan. Stirrar rakt framför mig. Lyssnar på tv:n men hör inte vad de säger. Har fullt upp med att andas. Att leva.

Jag kör över mig själv hela tiden. Jag har inte lärt mig vart mina gränser går. Jag märker bara när jag har passerat dem.

Vet inte hur länge jag orkar...

Lördag

Idag är dagen då allt kan förändras...

Tankar är tankar

Ibland blir jag så trött på alla tankar som styr och ställer i mitt inre. Tankar som säger mig hur dålig jag är. Att jag är tråkig. Att jag inte duger. Att jag är tjock. Att jag är jobbig.

Men har ni tänkt på att tankar - det är bara tankar. Bara för att du tänker något om dig själv - det betyder inte att det är sant.

på ett ögonblick

allting kan förändras
känslan kan förändras
jag känner mig lycklig

och jag älskar den känslan...