fredag 3 september 2010

Sov i ro

Kvart över åtta i kväll somnade farmor in för gott. Ett långt och lyckligt liv tog slut och hon var lugn i slutet. Mamma, pappa och min faster var där och de berättade att hon andades svagare och svagare och efter ett litet tag var hon tyst.

Jag sade mitt hej då till henne två timmar innan det var slut. Jag tog omvägen dit efter jobbet och var hos henne en timme. Det känns väldigt bra att jag gjorde det. Jag såg även då att hon inte hade långt kvar. 

Nu har hon det bra. Nu har hon fått träffa Birger - sin man, som hon inte träffat på trettio år. Det är hon värd. 

Älskad och saknad är hon, men jag vet att hon är värd den vilan hon nu får. 

Vila i frid älskade farmor Stina!

2 kommentarer:

Anki sa...

Kramar om! Det var väldigt fint skrivet.

messan sa...

Så sorgligt det är när såna saker händer. Jag har också haft en nära som gick bort nyligen...det tar tid innan såren läks.

Stort tack till dig för dina fina ord hos mig.
Var rädd om dig och jag beklagar sorgen.
Varm kram