Åh vad tappra ni är som fortfarande tittar in hos mig och ser vad som står! Tror nog inte att det har dröjt så här länge mellan två inlägg någonsin.
Jag funderade på det här med bloggen så sent som igår kväll faktiskt. Om det är så att jag ska ta en paus ifrån den och lägga den i ide under en tid, eller om jag ska stänga ner den för gott, eller om jag ska låta den vara som den är nu - inlägg som skrivs lite nu och då. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra.
Den här bloggen skapade jag i period i mitt liv då jag mådde väldigt, väldigt dåligt och jag kände att jag hade ett enormt behov av att få ur mig all ångest och allt mörker som tog över mitt liv. Allt eftersom har livet blivit enklare och man har trott att man är igenom. Då kommer nästa smäll och man kraschar ihop totalt igen.
Men nu, efter några sådana eftersmällar känner jag att jag har rest mig upp igen. Jag står stadigare än någonsin och jag känner mig stark - på riktigt. Jag mår bra - på riktigt.
Jag ser hur sak efter sak klickar i varandra och jag ser under tiden som jag går hur vägen läggs tillrätta framför mig. Mitt liv och de beslut jag just nu tar känns väldigt rätt och jag känner, ända in i hjärteroten att nu är det min tur. Nu är det min tur att må bra. Det är min tid nu!
2 kommentarer:
Skönt att läsa. Skrev en kommentar alldeles nyss, men den lyckades försvinna. Tycker du får göra som du känner med bloggen. Själv har jag tänkt lite lika... sluta... bara det att jag tycker det e roligt. Du får gärna skriva lite då och då i alla fall. Kram!
du ska inte lägga ner bloggen! du ska fortsätta!
kämpa på och delge oss härute i rymden...vi som är lika vilsna och ensamma och rädda. vi behöver dig!
kram från en vilsen en...
Skicka en kommentar