Ligger i min säng och känner hur jag blir tröttare för varje sekund. Hjärtat bultar i mig. Slår några extraslag och får blodet att rusa lite snabbare. Det gör mig yr. Jag blundar men känner hur allt snurrar.
Tänker. Funderar. Fascineras. Hur kan människor jag aldrig träffat bry sig om mig? Skriver kommentarer. Skickar mail. Ber till Gud om att jag ska få må bättre. Att de finns där och tänker på mig.
Jag förundras över det. Hur någon kan bry sig om mig...
1 kommentar:
Förundran är en märklig känsla - på samma gång både oerhört vacker och lite skrämmande.
En känsla större och djupare än förnuftet stundom klarar att hantera, men också så ljuv att andningen för en stund stannar upp, och de vackraste av tårar fuktar ögonen.
Förundran - ett ord att smaka på, ofta och länge...
Det du här förundrades över, inledd som fråga men lämnad öppen, finns det säkert lika många svar och förklaringar som du har betraktare.
Mitt svar får här och nu bli kort - och ändå oändligt.
Du rör och berör. Du är mig själsnära. Du är...
Från hjärtat varma hälsningar
Peter
Skicka en kommentar