tom på ord

Jag mår lite konstigt idag. Har varit alldeles darrig i hela kroppen och det är en massa känslor som snurrar i mig.

Men jag är tom på ord...

lite bättre

Jag mår lite bättre nu. Låg halvt utslagen på sängen ett par timmar efter jag skrev det förra inlägget och det verkade vara det jag behövde. Tystnaden stör mig inte lika mycket längre och jag gör mitt bästa för att fokusera på rätt saker. Ibland går det bra - ibland inte.

Nu sitter jag och skriver av en bibelläsningsplan som jag hittade här. Har tänkt att jag ska läsa igenom Bibeln i år och eftersom det redan är februari så ligger jag ju lite efter. Har ingen skrivare installerad på den här datorn och då planen är skriven i pdf-format så är det lite svårare att ha koll på vad jag har läst och inte. Så nu skriver jag det i ett word-dokument så kan jag stryka allteftersom jag läser ikapp.

Men det stör mig inte så mycket att skriva av. Tycker om att strukturera och att få saker i listor på det sätt som jag vill ha det. Och så har jag OS på i bakgrunden så inte går det någon nöd på mig inte.

Kram!

ledsen idag

Jag vet inte varför men jag känner mig så ledsen idag. Trött. Uppgiven. Sorgsen. Vill ha trygghet. Närhet. Funderar på att åka bort till mamma och pappa. Vill bara kunna vara.

Tystnaden är så påträngande. Så tydlig. Älskade vännerna finns kvar. De jag trodde skulle vara kvar är det. En del andra har vuxit i mina ögon. De som vågar ställa frågorna. De som verkligen lyssnar. De som visar att de bryr sig. Men i övrigt är det tyst. Väldigt tyst. Känner mig bortglömd. Oviktig.

En del säger att jag kan höra av mig när som helst. Att de alltid finns där och ställer upp. Men när det väl gäller så svarar de inte. Då får jag inte tag på dem. Och då klingar de där orden väldigt illa.

Skrivna kommentarer från bittra så kallade vänner sårar ända in i hjärtat. Jag får höra att kristna har en vidrig människosyn. Det betyder alltså att jag har det - för jag är ju kristen. Klarar inte riktigt av just nu att filtrera det där. Jag kan inte riktigt bara släppa det och låta det passera.

Fäster ögonen på den vackra tulpanbuketten jag fick igår av fina A. Försöker fokusera om. Fokusera på omsorgen och kärleken som jag ändå får av många.

Men idag känner jag mig ledsen.

smycke

Jag har tappat bort mitt silverkors (inte så nyligen - det är typ två år sen...) och nu har jag tänkt köpa ett nytt. På sidan saijtam.se hittade jag massor av snygga smycken som var helt i min smak. Men nu behöver jag smakråd. Vilket tycker ni att jag ska köpa?

Nummer ett...

Nummer två...

Nummer tre...

Nummer fyra...

Nummer fem...

färgkod ???

Finns det någon som kan se vilken färgkod (html) det är på bakgrundsfärgen där jag skriver mina inlägg? Den finns inte i min mall och jag skulle vilja ha den. Vet att man kan kolla om man har mac men jag har en pc...

värk

Har en alldeles fantastisk värk i kroppen idag. Framförallt händerna, ryggen och nacken/axlarna. Funderar på om jag ska ta en värktablett nu, men så tänker man att "äh, det är ju inte så farligt - det går över". Men varför inte lindra när man kan göra det?

Idag har fina Anette varit här på kaffe och det var så mysigt! Fick en jättefin bukett tulpaner av henne som nu står här på soffbordet. Vi pratade länge länge och det kändes gott ända in i hjärtat.

Förutom värken så har dagen varit som igår - bra. Har i och för sig varit väldigt trött och gäspat mest hela dagen men det känns inte som att det räknas. Har nu några kvällar försökt somna utan några stilnoct och det har väl gått sådär. Somnat sent och sover oroligt. Så det är väl en orsak till gäspningarna.

Har väl tänkt att jag ska gå och sova hyfsat tidigt idag. Allt runt midnatt är tidigt =)

lite svårt att somna

Tänk om man förstod allt - skulle man må bättre då? Skulle man vara lyckligare då? Skulle man tycka att livet var enklare? Jag vet inte...

Jag vet bara att jag återigen har en natt då rädslan för att somna vinner över tröttheten. En helt obefogad rädsla dessutom. Ingenting har hänt när jag har sovit. Inte mer än att jag drömmer. Men det är ju inga mardrömmar så jag förstår inte rädslan.

När jag gick från soffan till sovrummet förut snurrade allt och det kändes som att jag hade världens tryck och sus i huvudet. Och när jag väl lade mig ner så började hjärtat slå snabbare och snabbare. För varje minut. För varje sekund. Huvudvärken börjar komma krypandes dessutom.

Men trots det här så känner jag mig ändå glad, för jag har mått bra idag. Ingen ångest. Ingen stresskänsla. Inga konstiga reaktioner. Och det har varit väldigt väldigt skönt. Och det gör också att den här bristen på sömn än så länge känns ganska okej. Det går liksom ingen nöd på mig. Det är ju OS på tv...

nummer 500

Det här är mitt inlägg nummer femhundra sedan jag startade den här bloggen. Och när jag tänker efter så inser jag att den har förändrats en del sedan jag började skriva.

Först skrev jag bara för att jag hade lust. En lättsam blogg med mycket humor för mina vänner. Sedan kom förändringen. Min depression tog över mer och mer och det präglade mina inlägg. Jag bytte adress på bloggen och jag var mer restriktiv med vilka i min närmaste omgivning som fick läsa den.

I den vevan fick jag veta att det fanns de som kände igen sig i det jag skrev och det betydde massor för mig. Jag fick veta att jag satte ord på deras känslor. Samtidigt blev jag osäker på om jag skulle fortsätta skriva. För den vetskapen att mina ord hade betydelse för någon annan skapade en press. Jag kände att jag var tvungen att vara genomtänkt och komma med nya kloka tankar varje gång jag skrev.

Jag valde att fortsätta skriva men ändrade mitt sätt att se på bloggen. Jag valde att skriva för min egen skull - inte någon annan. Nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, men även om det som händer i livet. Jag lägger ut lite bilder ibland och jag känner inte längre något krav att vara klok.

Jag har ett stort behov av att få ned mina tankar på pränt. Jag kan komma på mig själv med att formulera mig i meningar och uttryck om och om igen. Och när jag väl kunnat skriva ned dem - då är de ute ur systemet och jag kan släppa det.

Den här bloggen - den är min, bara min och jag skriver helt och hållet för min egen skull. Men om det skulle vara så att du läser och tycker om det - varmt välkommen tillbaka!

Toppnotering

Oj vad glad jag blir! Har haft en toppnotering på unika besökare idag. Hihi. Nyfiken på vilka ni är =)

Nu blir det middag för mig framför OS.

förstår inte...

En del dagar orkar jag ingenting och blir helt slut av minsta lilla ansträngning. Men en del dagar är det som att jag inte alls är sjuk. Kan göra en massa saker och reagerar inte ens på det. Idag är en sådan dag. Har fixat och donat en del här hemma och ändå är jag inte trött. Då har jag ju dessutom inte ens sovit särskilt bra i natt.

Jag. Förstår. Verkligen. Inte.

Och jag kanske inte borde lägga en massa energi på att förstå. Jag kanske bara ska gilla läget och vara glad över att jag orkar. Men jag vill veta. Jag vill förstå.

Men det kanske inte går...

There's no place like home

Städning

Har tillbringat de senaste timmarna med att städa mitt hem. Det är tråkigt när man håller på men väldigt väldigt skönt nu när det är klart.

Och jag kan inte komma ifrån tanken att det är lite likadant med livet. Det är ju inte alltid som man mår så bra och när man är mitt uppe i det så är det allt annat än roligt. Det känns som att det inte finns något slut på det utan man ser bara allt som är rörigt.

Men så efter ett tag så har saker och ting hamnat på sin rätta plats. Det är inte lika stökigt längre utan man kan se på tillvaron lite klarare. Luften är lite lättare och man känner att man kan andas igen.

Man glömmer ju inte bort hur det har varit, men man klarade av det och man är lite starkare än vad man var innan.

sömnlösa funderingar

Tystnaden är så kompakt. Den skapar utrymme för det som trängts undan för alla ljud. På något märkligt sätt skapar det en rädsla. Skapar sömnlöshet. Jag både känner och hör hur blodet susar genom min kropp. Det forsar fram och för med sig alla tankar - alla funderingar.

Drack jag kaffe för sent? Har jag tagit mina sömntabletter för många nätter? Kan jag inte somna utan att ta dem nu? Var det dumt att vila på eftermiddagen?

Kände redan innan jag gick och lade mig att det skulle bli en jobbig insomning. Kände redan då hur rädslan för att somna ökade. Rädd för tystnaden. Mörkret.

Känner mig på ett sätt febrig. Kall ända in i märgen. Öm. Men inte hängig.

Har gett upp tanken på att somna i sovrummet nu. Har tagit mina kuddar och mitt täcke och lagt mig i soffan istället. Tv:n är på - skönt att det är OS. Då är det inte bara dåliga serier som det är i vanliga fall på nätterna. Minns när jag jobbade natt och det var kvinnofängelset. Det var ingen bra serie ens när det var nytt. Ändå kollade man på det.

Det paradoxala i tillvaron är att jag ändå känner att jag mår bättre. Men när jag läser igenom det jag skriver är det svårt att se det. Men jag gör ändå det. Mår bättre alltså.

Normalt trött?

När vet man vad som är normalt trött? Och när vet man om tröttheten hör till utmattningen? De dagar då jag känner att jag orkar göra en del - då tänker jag att jag överdriver och bara är känslig. Att alla är trötta. Inte bara jag.

När är man ärlig mot sig själv och vilar om det behövs och när är man bara lat? Gränsen är hårfin. Och jag brottas med de tankarna och de känslorna varenda dag.

Jag både borde och behöver städa här hemma - men gör jag det? Nej, jag sitter i soffan istället.

Och känner mig lat...

Det finns en Gud

När du lägger dig om kvällen och dagen går till ro. När alla vindar har tystnat är det skönt att våga tro att bortom vintergatans vimmel och fjärran våra sinnen finns en Gud.