Det var visst inte så bara, hann hon tänka innan symtomen slog igång med full kraft. Hon mådde illa, orken försvann och hon förflyttades två år tillbaka i tiden. Då när hon var sjukskriven på heltid. Allt kom tillbaka.
Men hon blev inte rädd. Hon visste att det kommer att gå över.
2 kommentarer:
Den väg du börjat vandra är en väg som en gått före, han hälsar att det håller trots att det kommer lite stenar och skarpa kurvor längre fram och även lite skuggiga partier. Men han är dig väldigt nära och går före bredvid och bakom. You are not alone kram
Oj så väl du beskriver något jag också känner igen. Fortfarande åtta år efteråt sker det ibland att något för mig tillbaka på just det sättet. Något som någon säger, eller för många upplevda krav kan göra att känslan från då blir alldeles verklig. För en stund, och sen får jag minnas att nu är nu.
Jag är glad att du inte blir rädd, och att (också) du kan känna en tacksamhet över att den där tunga tiden har fört dig framåt. Just hit.
Tack för att du länkat till min blogg!
Skicka en kommentar