fredag 4 november 2011

Något hände

Det känns omtumlande. Annorlunda. Ovant på något vis. Samtidigt så välbekant och självklart. Som om det var det här jag var skapad till att göra. Stå där - vara delaktig, men låta någon annan göra jobbet. Inga krav fanns. Ingen press. Inget tvång. Bara en bön och önskan om att något skulle hända. Men ingen press på mig. Det var helt kravlöst.

Det kanske var därför något hände...

Min startsträcka var lång även den här gången. Ångesten som hållit min själ i ett järngrepp under dagen ville inte låta mig få bestämma. Men i den närhet där Gud är störst, där kan inte ångesten vinna. Dess klor smulas sönder av Jesu kärlek och de faller ned för mina fötter. När jag rör mig trampar jag på dem och det är lite obekvämt, men det gör inget. För jag blir påmind om vem som har vunnit.