Jag blundar och märker att jag ler. Vågar knappt tro att det är sant. Vet inte riktigt om jag vågar öppna ögonen - är rädd för att det bara är en dröm.
Fortsätter blunda, vill vara kvar i den här känslan. Känslan av frid, av frihet.
Inser att jag inte kan blunda längre och ber en bön att känslan ska vara kvar när jag öppnar ögonen.
Jag drar ett djupt andetag och känner hur värmen kommer tillbaka. Den tinar upp min frusna själ. Jag känner hur livet kommer tillbaka - det fyller varje del av mig. Jag känner hur Du är nära och sköljer över mig med Ditt liv.
Jag öppnar ögonen och inser att det inte var en dröm och jag fortsätter att le...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar