Kontroll

Släpp kontrollen!

Två ord. Så enkla att säga och jag vet inte hur många gånger jag fått dem sagda till mig. Varje gång ler jag ofrivilligt. Du säger det till mig som har kontrollbehov - du kunde lika gärna be mig om något helt omöjligt.

Min största utmaning i livet är att släppa kontrollen. Att lita på att det ordnar sig ändå. Att lita på att någon som är större än mig har koll. Att lita på Gud.

Jag kan inte styra över allt som händer - det är en omöjlighet. Jag skulle väldigt gärna vilja det, men det går inte. Ändå har jag så svårt med det. Jag bygger mitt liv på fakta, på sådant som jag kan se och när det handlar om tron - om Gud, då fungerar det inte så.

Då handlar det om att tro.

Jag behöver träna mig i att släppa kontrollen - ofta klarar jag inte av det, men ibland så förvånar jag mig själv och lyckas. Och när jag gör det - då kommer friden. Det lugn jag så desperat behöver tar över och jag vet att jag gjorde vad jag kunde. Resten är upp till Gud.

Och för ett dygn fanns den känslan i mig.

Men när nattens mörker sänkte sig och klockan tickade minut efter minut förbi midnatt - då kom oron tillbaka. Då kom känslan tillbaka - känslan att inte räcka till. Att inte ha gjort tillräckligt. Att inte duga. Känslan att inte hålla den nivå som de vill ha.

På ett ögonblick var jag tillbaka, fången i mitt kontrollbehov.

Men för några timmar levde jag i frihet. Gud - hjälp mig att komma tillbaka dit snart igen.