En bättre människa

Jag har funderat på en sak. Inte helt ovanligt kanske att jag funderar, men jag återkommer till den här tanken med jämna mellanrum.

Varför är det så svårt att erkänna att man har fel?

Jag är sjukt envis - det vet du om du känner mig, och jag vill absolut inte erkänna att jag har fel. Jag vill gärna tro att jag är genomtänkt och att jag har sunda åsikter. Jag vill även gärna tro att jag hanterar situationer på rätt sätt.

Men vad gör man när man efterhand märker att man kanske inte alls hade rätt? Någon annan kanske till och med påpekar något för en - hur hanterar man det?

I min ensamhet kan jag acceptera att jag har haft fel och jag kan erkänna att jag ändrar åsikt om något, men det sitter långt inne att säga det högt så att någon annan hör det. För om jag erkänner att jag har haft fel om det, då innebär det ju att jag kan ha fel om andra saker också.

Men egentligen, om det leder till utveckling, om det leder till något bättre - då borde det väl inte vara så farligt? Eller spelar det någon roll? Är man så rädd om sin egen stolthet att man inte kan erkänna att man har haft fel?

Jag är envis och risken finns att jag inte lyssnar på andra som vill mig väl. Risken finns att jag fastnar och låter min stolthet vinna över mitt sunda förnuft. Jag hoppas att det inte blir så, för vem vill inte bli en bättre människa?